Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Bonden, borgaren och soldaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i en nära belägen ölstuga invigt det nya kamratskapet
och stärkt sig till den förestående långa resan. Ett par
underofficerare hade sällat sig till hopen såsom dess
själfskrifne anförare och stormade med ett tappert »ur
vägen bonde!» emot den ankommande. Bertila, retad
nyss förut och ur stånd att tygla sin vrede, besvarade
tillropet med ett tämligen omildt piskslag, som afslog
talarens prydliga, bredskärmade hatt med den däri uppfästade
örnfjädern.
Härmed var fejden gifven. Den slagne störtade
mot kärran, och hela skaran följde honom.
– Jaså, min gubbe, utropade den förolämpade krigaren,
som var ingen annan än den muntre sergeanten
Bengt Kristerson, hvilken Bertila så snöpligt affärdat i
Storkyro – nu ha vi dig här mellan skål och vägg, nu
skall jag tacka dig för ditt goda napptag i går. Gen
rum, gossar, gubben är min, den lutfisken vill jag ensam fjälla.
Bertila var för gammal, att vidare pröfva lyckan i
handkraft och såg sig om efter reträtt. Från kärran,
som stannat tätt vid en bodtrappa, hoppade han, väpnad
med pisken, ned på trappan och gaf därvid hästen en
snärt, så att denne med kärran och dottern banade sig
väg genom den vikande skaran och galopperade gatan
fram. Men om Bertila ämnat söka en tillflykt i boden,
blef han bedragen, ty midtför hans ögon stängdes dörren
af dess ogine ägare. Den gamle kämpen såg flykten
stängd, ställde sig raklång med ryggen mot boddörren
och hotade med sin långa piske de anfallande.
– Låt oss tröska den högfärdige Storkyrobon! skrek
en ung Laihelapojke, som under den enda vecka han
burit musköten väl hunnit glömma sitt bondenamn, men
icke sitt bondespråk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
