Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Korsholms belägring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid hörde Regina allt upp i sin kammare
sorlet från slottsgården. Den druckna hopen hade hejdats
af en väl tillbommad port och stod larmande utanför
under hotelse att icke lämna sten på sten af hela slottet,
därest man icke genast till dem utlämnade trollpackan.
Men fru Märta, nyss väckt ur sin söta sömn, var icke
den som lät skrämma sig. Hon hade varit med vid mer
än en belägring i sina unga dagar och förstod som en
klok kommendant, att en fästning icke faller för stora
ord. Den som vinner tid vinner allt, tänkte fru Märta,
och hon lät därför underhandla om kapitulation, med
begäran att veta hvad de stormande egentligen ville och
hvarför de ville det. Under tiden framsöktes ett halft
dussin rostiga musköter, hvarmed slottets invalider
beväpnades; de sex fångknektarne utrustades med klubbor
och pikar; själfva pigorna fingo order att gripa till
såstängerna, hvarmed under klubbekriget mer än en af
Flemingens ryttare fått sin bane. Så utrustad, tyckte sig
fru Märta med fog kunna afbryta alla underhandlingar,
trädde därför i egen person fram till insidan af porten Och
begynte en skurläxa, som innehöll ord och inga visor.
– I ursinniga lymlar, skrek den tappra frun med
mera kraftiga, än just fina ordalag – måtte hin håle
taga er, så många I ären, försupna öltrattar! Packen
eder på ögonblicket er väg, eller, så sant jag heter
Märta Ulfsparre, skolen I få smaka mäster Hans på
ryggen, I ärkebestar, fyllbultar, ärelöse skälmar och
nattskojare!
Mäster Hans var nämligen en ansenlig karbas af
flätad rotting, som sällan lämnade fru Märtas hand och
för hvars eftertryckliga moraler alla slottets invånare
hyste en djup respekt. Men vare sig nu att den stojande
hopen icke kände mäster Hans? förträffliga egenskaper,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
