Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till biskop Franzén. IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
237
heterna skyddade mig och förde mig till en utveckling,
som var bitter, men helsosam. Den förde mig djupare
in i lidandet, jag blef under en lång tid af mitt lif
ganska olycklig i min lefnadsställning, och lifvet var
mig en börda. Under känslan af eget lidande och under
långa tunga år, utan förströelse, utan vederqvickelse,
skärptes min blick alltmer för lidandet i verlden. Jag
kom nu närmare naturen, och samma motsägelser, som jag
sett i menniskolifvet, samma disharmonier mötte mig
äfven här. Jag sag grymma instinkter rasa bland djuren,
jag sag dem lida af mångfaldigt ondt*); och, då jag icke
trodde på odödlighet för djuren, på rättvisa för dem bortom
döden, så var för mig de lidande djur-individernas Öde en
ännu större protest mot en god skapare, än de olyckliga
menniskor-nas. Så skarpt och bittert kände jag detta, att
jag fattade hat till solen – ty dess glada sken syntes mig
en kall, grym ironi öfver en verld, hvars hufvuddrag var
– elände. Naturen trädde emellan mig och skaparen, såsom
bibeln hade gått emellan min själ och Gud, icke förenande,
utan åtskiljande dem. Mitt hjerta blef fullt af bitterhet
mot – – – –
Jag har sagt nog, för att du må förstå mig, min goda
farbror, huru svag än denna teckning är af ett tillstånd,
som under flere år varit ett verkligt nedstigande till
helvetet. Dock var ej detta tillstånd utan afbrott. Många
ljusningar bröto in, mitt hjerta höjde sig åter och åter
upp till «den okände Guden», hvars heniighets sken jag ofta
skymtade genom alla nattliga töcken, och från kyrkans och
filosofiens läroskolor träffade mig månget upplyftande,
månget hugnande och hoppgifvande ord; men det trängde ej
igenom det hela. Bibeln drog mig åter och åter till sig
med sina stora läror, sina många enskilta skönheter, sin
medelpunkt – Kristus och hans församling; men jag kunde ej
se dem såsom ett helt; ty det dunkla begreppet: Guds-ord,
som bjöd mig att anse hela bibeln såsom Guds omedelbara,
ord, stängde mig ifrån dess djupare lif och mening.
*) Menniskornas grymhet, vetenskapsmännens forskningar – hvilka
rysliga plågor förorsaka de ej millioner djur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
