Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Danskt kungadöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANSKT KUNGADÖME. 25
Den svenske diplomaten (Silfverhjelm) tecknar för
öfrigt norrmännen alldeles som den svenske
vetenskapsmannen gjort ett halft århundrade förut. Han anser dem
lika förståndsmogna, som svenskarna, men betydligt mindre
försigkomma i vetenskaper och slöjder. Därför antaga de
större norska possessionaterna gärna svenska förvaltare
på sina bruk och gårdar, svenska handtvärkare och svenskt
arbetsfolk inlockas och ses gärna, svenska visor sjungas
i glada lag, och sympati för allt hvad svenskt är röjer
sig på mångahanda sätt. Den svenska bevillningsgifvande
riksdagen är i norrmäns tankar ett stort företräde
framför det danska statsskicket. Och om en förening braktes
till stånd, och »de aftågande danske ämbetsmännens lediga
ställen besattes med norska iufödingar», skulle en sådan
förändring icke ogärna ses af de förmögnare klasserna,
ur hvilka dessa ämbetsmän skulle tagas, bland hvilka
många kunde hoppas »att genom utdelat adelskap af den
nye monarken upptagas bland svenska ridderskapets
antal.. .» Eget universitet, egen bank, egna finanser, egen
lagstiftning äro ock fordringar, hvilka af hemliga vänner
till en svensk-norsk förening anses som oeftergifliga. Äfven
de i förening med själfständighetstanken växande och
lifliga franska sympatierna i Norge kan berättelsen icke
förtiga, men de tecknas varsamt och sättas i förbindelse
med norrmännens fäderneärfda håg för kämpadater.
Förste konsuln Bonaparte afböjde emellertid att gifva
sitt godkännande åt Gustaf Adolfs plan att »befria» Norge,
och »sympatien för allt svenskt» sattes i Norge på hårda
prof då Danmark ånyo i Rysslands (denna gång jämväl i
Frankrikes) ledband hoppades på Sverges delning,
alldeles som fyrtio år förut. Det danska kriget hade åter
de svensk-norska gränslandskapen mellan Glommen ech
Venern till skådeplats 1808—1809, men midt under de
små krigshändelserna fortgingo unionstankarna. Nu var
det af den danske öfverbefälhafvaren, den holsteinske
prinsen Kristian August, unionsvännerna i Sverge och
Norge hoppades på en god utgång ur den ideliga
gränsfäjden, som alltid hindrat Sverge att mot fienden i öster
använda sin försvarskraft odelad.
I Norge hade själfständighetskrafvet och
nationalkänslan under 1700-talets senare hälft mer och mer väckts
till lif, och en fortsättning af dess förhållande till Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
