Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Danskt kungadöme - 5. Norskt kungadöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSKT KUNGADÖME. 29
att med freden i Kiel ha betalt sin tacksamhetsskuld till
Sverge för tronföljarvalet och nu få fortsätta sin
värksamhet på en vidsträcktare teater, som Napoleons
efterträdareo. Men denna illusion försvann helt och hållet
under de på freden i Kiel närmast följande månaderna.
Bourbonerna återvände till Frankrike och Karl Johan till
Sverge, ständigt plågad af oro öfver osäkerheten i sin
ställning såsom revolutionens ende kvarvarande
uppkomling i de legitima monarkernas krets. Det skådespel han
såg utveckla sig i Norge, sedan han trott allt väl bestält,
bidrog så mycket mindre att skingra hans oro, som han
nogsamt genomskådade den danska kungafamiljsmanövern
och snart fick visshet om, att kung Fredrik VI i egen
person ärnade bege sig till den i Wien beramade
kongressen, vid hvilken de segrande monarkerna skulle dela
rofvet efter det besegrade franska käjsardömet och
bestämma öfver folkens politiska geografi.
5. Norskt kungadöme.
Vid ingången af året 1814 fanns i Kristiania ett
slags representation, en af regeringen sammankallad
rådgifvande församling för finansiella mål, närmast för
upprättandet af en diskontbank. Ståthållaren prins Kristian
trodde sig i denna få stöd för en på arfsrätt grundad
tronbestigning i Norge, när kungaättens hufvudman löst
Norge från undersåtliga förbindelser till honom och iönbjudit
— icke befallt — norrmännen att underkasta sig Sverges
konung. Men häri misstog sig prinsen. Så länge som
möjligt uraktlät han emellertid att delgifva norrmännen
fördragsbestämmelserna i Kiel och den svenske konungens
löften om en fri författning. Han reste genom landet
och fann opinionen allestädes emot »att blifva svenskar»,
liksom emot hans egna afsikter på ärftligt norskt
kungadöme. En församling af framstående män kallades till
Eidsvold, där utlysande af en riksförsamling beslöts. Denna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
