Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Norskt kungadöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSKT KUNGADÖME. 31
genomträngde båda folken, och långt ifrån att närma dem
till hvarandra stälde pliktkänslan dem emot hvarandra som
fiender, hvilka få år förut antagits vara mogna för en
frivillig förening.
Med förvåning och stigande missnöje såg den svenska
regeringen, att dess jubel öfver Norges eröfring varit
förhastat, den svenske generalguvernören ansåg sig för
svag att med härsmakt sätta den i värket och allt fick
anstå tills kronprinsen med hufvudhären återkommit till
Sverge. Under tiden hade Norge fullbordat sin
statsbildning. Men denna kunde svenska styrelsen icke
godkänna. Sedan utländska kommissarier icke förmått Kristian
Fredrik att nedlägga kronan, utbröt kriget genom svenska
truppers inmarsch i Norge. Men det var icke den svenske
kronprins-regentens mening, att vänskaplig förening kunde
främjas genom blodsutgjutelse, icke häller hans tanke, att
Sverge stod ut med de finansiella offer, ett långvarigt
krig i det norska bärglandet skulle medföra. Lyckligtvis
var icke häller den norska hären försedd med hvad till
krigföring fordras, och dess högste befälhafvare var ingen
hjälte. Efter obetydliga krigsoperationer afslöts
konventionen i Moss, hvilken inledde svenska kommissariers
förhandlingar med ett af konung Kristian Fredrik till Norges
hufvudstad inkallat storting, i hvars händer han nedlade
sin krona. Karl Johans ifver att snart komma till en
uppgörelse, hvarigenom åtminstone den svenske konungen och
den svenska tronföljdsordningen erkändes af Norges lagliga
representanter, vann långt ifrån bifall af hans svenska
omgifning, icke häller af den svenska opinionen, så vidt den
kunde göra sig hörd. Men Karl Johan faullföljde icke
dess mindre sitt medlarevärf. Betecknande för ställningen
kort efter öfverenskommelsen i Moss är följande yttrande
af den svenska drottningen: »Det är en lycka för oss,
att prins Kristian så fullkomligt saknat mod eller kraft,
emedan han annars skulle kunnat göra oss mycket ondt,
ty man får värkligen icke göra sig några illusioner, och
kronprinsen söker icke ens att själf fördölja, att det nog
skulle hafva varit alldeles omöjligt att vinna någonting
emot norrmännen, om de ej själfva velat det, emedan man
icke på något sätt kan komma åt dem bland deras höga
fjäll och ointagliga pass, om de endast hafva en god
ledning och själfva vilja försvara sig. Man kan nog lyckas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
