Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Norskt kungadöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 NORGE.
drifva dem tillbaka till Kristiania, men det står icke uti
någon armés förmåga att vidare förfölja dem.»
Så har Karl Johan naturligtvis själf instruerat
drottningen, men under utbrotten af missnöje med norska
stortingets motspänstighet lät han det icke tryta med
försäkringar om sin vilja och förmåga att fortsätta kampen.
Någon fortsatt strid med vapen blef emellertid icke af. I
dess ställe blef striden med ord aldrig afslutad.
Att Karl Johan hoppades kunna sedermera
genomdrifva ändringar uti hvad han 1814 nödgades antaga, lider
intet tvifvel, och om hans försök i den riktningen bära
de norska stortingens protokoll talrika vittnesbörd. Och
äfven hans svenska underhandlare hoppades på ändring i
den punkt, som fasthöll vid norrmäns uteslutande rätt till
norska ämbeten och tjänster. Wetterstedt skref (11 nov.
1814) till Utrikes-ministern: »Svårigheten efter dugliga
ämbetsmän är nu, vid uppgörandet af den nya
Regeringen, ganska stor, och oaktat all norrmännens högfärd
att utesluta svenska ämbetsmän, komma de om några
år att anhålla om deras biträde.» Så litet kände de
norrmännen.
Den 4 nov. 1814 valdes Karl XIII till Norges konung,
sedan de för föreningen nödiga ändringarna i Norges
grundlag blifvit vidtagna, och den 31 juli 1815 i Kristiania,
den 6 augusti samma år i Stockholm antogs af Norges
storting och Sverges riksdag en »Riksakt till bestämmande
af de genom föreningen emellan Sverge och Norge
uppkomna konstitutionella förhållanden». Här uttalas att
föreningen mellan Skandinaviens tvänne folk blifvit
tillvägabrakt »ej af vapen, men af den fria öfvertygelsen». Det
föregående skedet med Kielfreden och infallet i Norgoe med väpnad
makt är såledos af unionskonungen och båda
nationalförsamlingarna utmönstrat ur de båda folkens gällande statsrätt, i
hvilken vidare stadgas, att »konungariket Norge skall vara ett
fritt och själfständigt rike, som ej kan delas eller afhändas,
förenat moed Sverge undor en konung, och hvars
regeringsform är inskränkt och ärfteligen monarkisk».
Det norska fälttåget hade icke räckt länge, men dess
följd blef dock »Föreningen», eller, som det gärna i Sverge
kallades, »Norges underkastelse». Soldater, hvilka »varit
med och eröfrat Norge», träffades ännu årtionden efteråt
i alla landsändar, och med den tidens outvecklade tidnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
