Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Norskt kungadöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSKT KUNGADÖME. 33
präss och kommunikationer mötte en sådan åsikt inga
starka motsägelser bland menige man. I Sverges
statskalender infördes också de norska ämbetsmännen,
inblandade bland de svenske, en svensk ecklesiastikmatrikel
upptog äfven norska klereciet o. s. v. Och en svensk
förde högsta militär- och civilbefäl i Norge som konungens
ståthållare där. Denne hade svenska adjutanter,
sekreterare och hoffolk i Kristiania. Den svenske
utrikesministorn ansåg sig som sådan äfven äga säte i det norska
statsrådet, när han var konungen följaktig i Norge, men
afvisades af detta, till sin stora öfverraskning. Att han
som svensk utrikesminister äfven förde Norges talan, var
ett obestridt faktum, då Norges grundlag icke talar om
någon norsk utrikesminister och Riksakten särskilt
fastställer den svenske utrikesministerns unionella befogenhet
i svensk-norsk interimsregering, men intet stadgande om
unionell diplomati förekommer vare sig i riksakten eller
norska grundlagen. Om konungens rätt att deltaga i
grundlagens ändring förekommer heller icke något i denna
grundlag, som, liksom riksakten, är ett hastverk. Men
konungamaktens försök att råda bot härutinnan lände icke
till dess båtnad, och den svenske riksståthållaren i Norge blef
en omöjlighet långt innan han utmönstrats ur grundlagen.
I Sverge residerade unionskonungen och omgafs där
af en helt annan anda, än den som i Norge kom honom
till mötes. När han sedan upptog strid med stortinget,
gaf detta i Norge en ytterligare eggelse åt misstämningen
emot Sverge, där oviljan mot Norges fria ställning ökades
af stortingets långvariga vägran att ställa sig till
efterrättelse Danmarks kraf på Norges öfvertagande af en del
utaf den för dansk-norska staten gemensamma statsskulden,
emedan Norge aldrig godkänt Kieltraktaten, där denna
förbindelse ingåtts af den svenske konungen i och med
öfvertagandet af den danske konungens suveräna rätt öfver
Norge. Trots den officiela vänskapen gick sålunda en
underström af misstämning genom unionsfolken, i grunden
långt mer af politisk än nationel natur. Därför såg man
ock, när liberalismen i Sverge vunnit mäktiga organer inom
prässen, att dessa prisade den norska friheten och det
norska stortinget, under det de regeringsvänliga bladen
talade om »en union att gråta åt». Att Karl Johan
förrådt Sverges inträssen och tagit sig an Norges af dyna-
Verdandis småskrifter. 60. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
