Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Norskt kungadöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 NORGE.
stiska hänsyn, sades och upprepades så länge, att det, under
missnöjet med hans regeringssätt i Sverge, hotade varda
en folkopinion; men däremot stäldes historiska utredningar
med Wienkongressen i bakgrunden, samt framför allt
annat uppvisning af det lyckliga tidskifte, som efter
unionens ingående inträdt för Sverges och Norges folk.
Karl XIII inledde nominelt detta tidskifte, men
kronprinsen Karl Johan var stiftaren och ledaren äfven innan
han 1818 besteg de förenade rikenas troner. Den nya
norska regeringens första omsorg ägnades åt ordnandet af
landets finanser; en bank stiftades i Trondhem, krigshärens
styrka nedsattes, skolväsendet bättrades; men adeln
afskaffades, trots Karl Johans motstånd; kommunallagar
infördes och ett mellan Norge och Sverge samvärkande
lagarbete begynte — för att snart afbrytas. Intill 1829
hade svenska herrar varit riksståthållare i Norge, sedan
innehades ämbetet af två norska stormän, hvarefter det
lämnades obesatt under en lång följd af år.
Karl XIV Johan efterträddes af Oskar I. Han
utvecklade ingalunda den svensk-norska unionen, såsom
detta i Karl Johans senaste år varit afsett genom en efter
norska regeringens begäran nedsatt unionskommittés redan
mångåriga arbete. Att för en till ömsesidigt gagn
bestående förening mellan tvänne stater flera bestämmelser
erfordras, än Riksaktens om kungahus, kungaval och
interimsregering, synes oförnekligt, liksom att Sverges
diplomatiska representation af båda rikena, utan något
rådgifvareansvar inför Norges storting för skötandet af
Norges ärender, icke är förenligt med ett själfetändigt och
konstitutionelt regerat rikes anspråk. Det ömsesidiga
försvaret tillgodoses icke häller af den norska grundlagens
räddhågade inskränkning af norska och svenska truppers
rätt att kommenderas å ömse sidor af gränsen mellan
Sverge och Norge. Det utförliga unionsförslaget omarbe- .
tades delvis af den norska regeringen, men blef sedan
begrafvet i Sverge utan att föreläggas någotdera rikets
representanter.
Under tiden försöktes ett praktiskt närmande mellan
de förenade rikena. Men två af gemensamma kommittéer
utarbetade lagförslag, antagna af svenska riksdagen,
förkastades af den norska. Det var under intrycket af
förtrytelsen häröfver, som svenska riksdagen 1860 yrkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
