Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer. - Hennes skrifter och personlighet, af Anders Flodman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Strid och frid är ett till sitt omfång helt obetyg]
ig t arbete, inom hvars trånga ram vi dock lära känna
ett litet mästerstycke i sitt slag. Tvärtemot sin vana
att något skrifva på bredden, att införa en massa af
personer i berättelsen ocli att låta den omfatta en
ganska betydlig tidrymd, har förf. i dessa «skizzer
från Norge« vetat att i alla dessa afseenden starkt
koncentrera sig. Egentligen att säga finnas här ej
mera an fyra handlande personer, och inom loppet
af ett år hinner berättelsen från sin anspråkslösa
början till sin verkligt storartade och här genom
fullt naturliga medel åstadkomna kul-mination. I
ännu ett fall skiljer sig denna «teckning ur
hvar-dagslifvet« från sina syskon. Utan att såsom
friherrinnan v. Knorring ur den högre societeten,
salongsverlden, hafva sökt sina figurer och inom
den förlagt de skildrade händelserna, har Fredrika
Bremer likväl till sina teckningars skådeplats
valt det högre, mera bildade hvardagslifvet. Här
icke så: här är hjeltinnan en icke bildad, icke
vacker qvinna, ej ens mild och anspråkslös. Hon är
en rätt häftig, lidelsefull flicka denna Susanna,
som känner bitterhet och afund mot dem, hvilka i
ett eller annat afseende äro bättre lottade än hon,
men hon har också det varmaste hjerta och ett godt
praktiskt förstånd. Emellan hennes sämre och bättre
natur - den förre kallad Barbra, den senare Sanna -
försiggår den egentliga «strid«, som arbetet har
att skildra. Kärleken kufvar så småningom den förra
och gör henne ödmjuk, låter henne finna «frid« och
lycka. Denna Fredrika Bremers nästan enda karakter
af detta slag är i all sin naiva enkelhet ytterst
poetisk och tilldragande. Äfven de öfriga figurerna
äro intressanta och det hela en förtjusande teckning,
som med norska siiöfjell till bakgrund dock bjuder
oss på en oförgänglig ljuft doftande vår af friskhet
och skönhet.
En dagbok inför oss åter i finare kretsar och är bland
alla förf:s arbeten det, som sysselsätter sig mest
med skildringen af det högre umgängeslifvet. Äfven
inom detsamma rör hon sig med en viss ledighet,
och man ser tydligt, att hon icke tecknar annat,
än hvad som ligger inom hennes erfarenhet; men här
kanske ej hennes öga mäktat genomtränga de masker, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
