Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska konsten på den skandinaviska konstutställningen i Stockholm 1866. II. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
391
som tillhör norden, men äfven hos honom ligger öfver
det hela en egen sammansmältande poesi, som är fri
från pathos. Men der detta ofta återkommer, der blifva
oekså bilderna mera eller mindre till det inre tomma
och innehållslösa och till det yttre beskrifvande,
detaljerande och d erfor tröttande. Omvexling är för
oss menniskor nyttig och nödvändig, och att evigt gå
på kothurnen trubbar känslan både hos exeqverande
och åskådande. Hvad vi här yttrat, tro vi gälla
mera eller mindre om alla våra landskapsmålare, men
förnämligast om deras koryfé, Edvard Bergh, som dock
har den stora förtjensten att vara äkta svensk både
i sina goda och svaga sidor. Bäst karakteriseras han
af sitt aMotiv från Småland», med en väl studerad,
förträffligt åter-gifven förgrund och ypperlig luft,
hvilken med all sin vresighet och kyla dock här på
ett lyckadt sätt kan sägas harmoniera med naturen
och frambringa en god lyrisk stämning, ehuru ej
just af upplyftande och lifvande art. Här äro den
mulna luften och de gråa färgmassorna ännu klara och
redigt formade, samt derför begripliga. Deremot i de
båda tyska utsigterna är detta icke fullt händelsen:
der ligger en grumlighet öfver bilden, som hindrar en
tydlig uppfattning. «Utsigt vid Gozausjöri» har dock
vackra berg i taflans djup och, som alltid hos Bergh,
väl studerad förgrund, men vattnet är mindre lyckadt,
och hela täflan uthärdar ej jemförelse med Gude,
hvilken hon dock närmast tyckes likna i de allmänna
dragen. Samma mindre lyckade vatten möter oss äfven i
en nykommen bild «Från Stockholms skärgård», som för
öfrigt, oaktadt sin milda aftonluft, generas af en
rödaktig ton, hvilken ej som en tillfällig skiftning
synes ligga öfver föremålen, utan komma inifrån och
beröfva dem deras naturliga utseende. Denna röda ton
återfinna vi äfven i ((Utsigt från sjön Trasimene»,
äfven der liksom strömmande ut ur träd och berg och
mark, i stället för att som en lätt slöja något
modifiera de olika föremålens lokalfärg, hvilken
sålunda icke blir uttalad, icke får bidraga till
utpregiandet af karakteren hos landskapet. Derför
skulle vi ej heller, om icke det tillfälliga staffaget
funnes, kunna gissa, att denna natur vore sydländsk,
ty dertill förslå dock icke de mjuka bergsformerna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
