Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Om människans plats i världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÄNNISKANS PLATS I VÄRLDREN 5
vi uppfatta med våra sinnen, jorden, den blånande himlen,
luften, stjärnorna, skogen, hafvet, den organiska naturen
liksom den oorganiska, äro skapade för att tjäna
människan till nytta eller glädje. Denna åskådning grundar sig
på läran om människans barnaförhållande till Gud. Enligt
religionsundervisningen intager människan samma ställning
i Guds tankar som barnen i en faders. Såsom världens
krona skapades människan efter Guds afbild, och i läran
om frälsningen fastslås ännu ytterligare denna människans
centralplats i världsplanen, då ju enligt denna lära Gud
vidtog alldeles särskilda åtgärder för att mildra följderna
af det första människoparets förseelse. Denna föreställning,
som sannolikt ytterst är ett uttryck för människans starka
jag-känsla, har naturligen också liflig genklang i
människans inre, ty liksom för den naivt tänkande hennes jag
föreställes som medelpunkten för världen, så förefaller det
också den mindre utvecklade själfklart, att människan är
den varelse, för hvilken allt är gjort, och till hvilken all
hänför sig.
Det är denna hos människan af naturlig böjelse
och religiösa läror så djupt rotade föreställning, som måst
vika för den naturvetenskapliga forskningen. Den
medeltida kosmologien*) öfverensstämde ofantligt mycket bättre
med nutidens ortodoxa lära än den Copernicanska**).
Ortodoxien har aldrig riktigt kunnat förlikas med den
senare. Vi erinra oss nog alla, att det till och med i vår
tid bar funnits präster, som uppträdt mot den läran, att
jorden rör sig omkring solen, detta på den grund, att det
i bibeln uttryckligen säges, att solen rör sig. Det är
vanligt att skratta åt detta öfverdrifna nit, men skrattet synes
mig icke befogat, ty den präst, som försvarar den gamla
läran, att jorden ligger i universums midt, är konsekvent.
Det härskar en värklig inre öfverensstämmelse mellan denna
lära och ortodoxien, ty liksom den gamla kosmologien
förlade jorden, människans vistelseort, till världens centrum,
ställer ortodoxien människan såsom syfte och mål för hela
världsplanen.
Med den Copernicanska läran gjordes en väsentlig
början till den stora omvandling i det allmänna åskådnings-
*) Kosmologi (af Kosmos värld), lära om världen.
**) Se härom Verdandis småskrifter n:o 16: Bohlin, Jorden och
solsystemet, några blad ur vetenskapens strider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
