Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Jordförhållandena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDFÖRHÅLLANDENA. 9
bildade sig af dem laglösa skaror, som under olika namn
(Hvita gossarna, Tröskarna, Molly Maguires vänner m. fl.)
uppbrände herrgårdarna, mördade förhatliga godsägare och
förvaltare, stympade kreaturen och äfven sträckte sin hämd
till dem, som öfvertagit arrendena i de vräktes ställe.
Deras anfall skedde nattetid, och så stor var den skräck
de utbredde, att ingen vågade angifva dem. Och som
samma orsaker alltjämt framkalla samma värkningar, har
detta banditväsen sida vid sida med godsägarförtrycket
fortlefvat ända till våra dagar.
Anda till början af vårt århundrade lefde den irländ-
ske godsägaren mäst på sitt herresäte eller i Dublin. Han
kunde därigenom ej undgå att komma i någon beröring med
folket, hvars herre han var, och detta ledde äfven i många
fall till ett bättre förhållande mellan husbonde och under-
hafvande. Det låg också i hans eget välförstådda inträsse,
att de ej för mycket utsögos.
Men förhållandet blef ett annat efter unionen med
England. De irländska ädlingarna tillbragte hädanefter sir
mästa tid i London och besökte sällan eller aldrig sina gods,
hvilkas skötsel helt och hållet lämnades i förvaltares händer.
De förde ett högt lif i hufvudstaden och voro därför i
ständig pänningförlägenhet. Blott förvaltaren insände de
summor de behöfde, frågade de aldrig efter, hur han åstad-
kommit dem. För att tillfredsställa husbondens ständigt
växande fordringar såg han ingen annan utväg än att
ytterligare höja arrendena, och dessa nådde slutligen en
så förkrossande höjd, att de fingo namn af utsugningsar-
renden (rackrents). Och förhållandet förbättrades ej där-
igenom, att den öfver öronen skuldsatte adelsmannen slut-
ligen måste afträda godset till någon procentare i London,
som utan minsta hänsyn prässade ut ur egendomen allt
hvad den med högsta tryck förmådde gifva.
Men ej nog härmed: en ytterligare omstävdighet till-
kom, som ännu mer, och hjälplöst, ökade bördan som den
irländske bonden hade att bära. Det var det så kallade
mellanmansystemet, i följd hvaraf han i många fall ej stod
i omedelbart förhållande till godsherrn, utan till en annan
person, vanligen en engelsman, som af denne arrenderat
en större eller mindre del af godset. Och ej sällan hände,
att han ej häller med denne hade direkt att skaffa, utan
med en annan mellanman, som af den förre arrenderat en del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
