Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. O’Connell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 IRLAND GCH PARNELL.
nell, då stannade han och lät floden han ryckt med sig
gå öfver sig. Sådant var det sorgliga slut han fick.
Men detta gäller endast om den senare af hans båda
stora agitationer, den för upphäfvandet af unionen med
England. Den förra däremot, den för katolikernas eman-
cipation (frigörelse), genomförde han med fullständig fram-
gång. Där var han helt och hållet sig själf; där tärde
ännu intet tvifvel på hans handlingskraft. Det var hans
glansperiod.
Öfverallt i de katolska delarna af ön bildades för-
eningar för det stora värkets genomdrifvande. Massmöten
höllos oupphörligt, där O’Connell själf eller någon af hans
vänner uppträdde. Rörelsen hade snart spridt sig öfver
hela ön. "Likhet i rättigheter åt katolikerna!" ljöd det
öfver Irländska sjön med en sådan styrka, att engelska
regeringen ej kunde göra sig döf därför. -Och ännu mindre
var det henne möjligt, när hon hörde det upprepas inom
England själft. Där hade omsider en allmän mening bildat
sig för rättvisa åt Irland, och denna allmänna mening
växte för hvar dag i styrka. Irlands sak, som tillika
var de talrika engelska katolikernas, fördes ej blott af
fiere af de stora londontidningarna, utan äfven i själfva
underhuset af den liberala minoriteten.
Emellertid växte stormen på Irland, och med den
regeringens förlägenhet. O”Connell hade, oaktat han som
katolik ej var valbar, blifvit med öfverväldigande majo-
ritet vald till parlamentsledamot för grefskapet Clare mot
regeringens protestantiske kandidat, och det var att förutse,
att ban ej skulle tveka att göra sin fullmakt gällande.
Bortvisad en gång, skulle han återkomma. Hans popu-
laritet växte i England själf. Den gamle hertigen af
Wellington var då kronans förste minister. Han hade
sett döden i ögat på många slagfält utan att blekna, men
nu skyggade han för ansvaret af en fortsatt vägran. Han
förklarade nu konungen, att regeringen ej längre kunde föras
utan eftergift åt Irland, och Georg IV, klokare än sin
fader, tillät sin minister för parlamentet framlägga ett
lagförslag i denna riktning. Det var den så kallade billen
om katolikernas emancipation. Den antogs af båda husen
den 13 april 1829. I kraft af denna lag kunde katolikerna
numera sitta i parlamentet och bekläda ämbeten af hvilket
slag som hälst, med undantag af lordkanslerens. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
