Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. O’Connell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAN RS EEE TES Np
0 CONNELL. 17
en stor dag för Dublin och hela Irland, när den til lord-
mayor valde O’Connell, iklädd sin ämbetsdräkt, första
gången intog sin plats vid rådsbordet i Dublins stadshus.
: Han var sedan mer än ett århundrade den förste katolske
irländare som beklädt denna post eller öfverhufvud något
ämbete på Irland.
Huru stor än den seger var han vunnit åt Irland,
betraktade O”’Connell den dock endast som ett steg till
nya. Katolikernas emancipation var det skarpa vapen,
hvarmed han ville undanrödja de återstående orättvisorna.
Af dem kändes inga mer tryckande än den protestantiska
statskyrkan och tionden till dess prästerskap. Stridsfältet
förlades nu till parlamentet, och första anloppet gällde den
förhatliga tionden. Men så klara och slående än de skäl
voro O’Connell och hans vänner framförde i underhuset,
dröjde det dock ytterligare tio år, innan denna fordran af den
enklaste billighet blef tillfredsstäld. Och när de vågade
röra vid den irländska statskyrkan och sätta i fråga hennes
upphäfvande, då höjdes från de högkyrkliges sida ett så-
dant anskri om tron och altare i fara, att försöket blef
kväft i lindan. Först trettio år därefter lyckades det
Gladstone att med ett kraftigt hugg rödja undan äfven
detta gamla oting. Men då var O’Connell längesedan död.
Den store folkledaren insåg snart, att han misstagit
sig i sin förhoppning att Englands parlament och regering
skulle godvilligt göra någonting för Irland, och på den
tiden, början af 40-talet, var säkerligen äfven denna hans
tro berättigad. Endast af ett inhemskt nationelt parlament
-— så resonnerade han — kunde man vänta afskaffande
af missbruk som det låg i Englands, om än illa förstådda
" inträsse att bevara. Operationsplanen ändrades helt och
hållet. Man beslöt rikta alla sina ansträngningar på
unionens upplösning — repeal, hvaraf hela rörelsen fick
sitt namn. Och medlet låg färdigt till hands: det var
det gamla maskineriet, som under emancipationsstriden
gjort så goda tjänster. Agitationen sattes i gång på
nytt med föreningar och möten, endast i ännu större
skala. Folkmöten på 200,000 å 300,000 deltagare voro ej
ovanliga, och ett af dem, där O’Connell själf talade,
det vid Tara, skall, enligt trovärdiga intyg, ha räknat
ej mindre än en half million.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
