Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En anmärkning om konstnärens förhållande till naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkligheten, har konstnären sin adel genom den och
är dess mera stor, ju klarare han ser och kan återge
dess skönhet. Så är målningen af naturens både yttre
och intellektuella fenomener skön, i den mon dessa
i sin väsendtlighet återgifvas, icke i den mon de
smyckas med utom dem sökta prydnader. Väl kan ett
gifvet individuelt föremål under konstnärns hand
skenbart förskönas, såsom t. ex. ett porträtt göras
vackrare än dess original; men likvisst kan man
ej i egentlig mening säga, att föremålet blifvit
förädladt, såvida målaren, om han icke träffat
likheten, gått utom och likasom lemnat föremålet,
och om man träffat den åter, icke tillagt föremålet
några drag, som det icke ägde, utan blott förklarat
dess skönhet, det är, låtit den framstå oskymd och
obortblandad af störande oegentligheter. Det är
en lätt konst att smycka, såsom t. ex. att dikta på
norden sminket af hela söderns rikedom; att förädla
är omöjligt, att förklara är konstens yttersta och
högsta uppgift. Men att förklara vill säga det samma
som att låta det rent verkliga framstå, befriadt från
det oväsendtliga, det icke nödvändiga, eller också
att underordna det så, att dess vilkorlig-det blir
synbar och icke distraherar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
