Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Llewelly Lloyd (d. 1876)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 LLEWELLYN LLOYD.
och teckning af en afrättsplats invid landsväg, der hu fvuden, händer
och kroppar pryda sju fots höga pålar. »The odour arising from
them», anmärker han lugnt, »must have been intolerable.» Hos ho-
nom höra vi berättas om den vermländske bondens sed att ha sin
egen bränvinspanna, »som fyller det dubbla ändamålet att skaffa
boskapen vinterföda i form af drank och husherren något väl ofta
ett rus» - och han utbrister 1830, liksom bränvinsutskottet 1854.
att »bränvinets billighet är landets förbannelse». »Som prof på, hur
lagar gäckas», berättar Lloyd, att man öfverallt i hållstugorna, »der
man berusar sig», uppspikat K. M:ts nåd. förordning mot fylleri och
dryckenskap. Kortspelandet i herreklassen, bränvinssupandet i bonde-
klassen finner Lloyd vara genomgående folklyten. - Äfven anmärker
han det besynnerliga, att svärjande är så allmänt, ehuru han alltid
funnit bibeln eller någon religiös skrift i hvarje än så fattigt hem
han besökt. Med allt detta håller han af vårt folk och prisar vårt
land. Sjelf har han under fem år rest i~,ooo eng. mil med skjuts,
utan att komma i gräl med gästgifvaren mer än en enda gång, och
blott en gång har han fått en häst, som stupat.
Efter någon tids vistelse i London för tryckningen af sin bok
återkom Lloyd, men flyttade nu (1831) sina bopålar till Rånnum, vid
Göta elf helt nära Venersborg. Nu blef fisket i elfven en daglig
syssel och då och då björnjagter på Dal. Kring Hunneberg var ock
god jagtmark. Men äfven nu bar det ej sällan af uppåt Finn-
skogen och Malung. Han for gerna 200 eng. mil för en holmad
björn. I januari 1835 hade han köpt en holmning af sin gamle jagt-
kamrat Svensson, nu en sextiofemårig, enögd gubbe, men ännu lika
ifrig att holma björnar. Så ville det sig så illa, när de framkommit
till platsen, att Svensson gick ifrån den plats, der han fått befallning
att stanna med hundarne tills tecken gafs, och en qvart efter det
Lloyd skilts från honom befann sig krypande på marken just i den
riktning, han antydt att björnen borde finnas. Lloyds lod smälde
och träffade säkert - Svensson hade en kula i tinningen, en annan
i skuldran och kunde aldrig omtala den obegripliga vandringens
orsak. Lloyds sorg dallrar ännu i de rader, han nära tjugu år se-
nare egnar åt berättelsen om olyckan i sina »Scandinavian Adven..
tures». Malungs häradsrätt dömde honom till vådabot, lo kronor,
hofrätten höjde ansvaret till half mansbot, men K. M:t faststälde hä-
radsrättens utslag. Denna konflikt med våra domstolar gaf Lloyd
ingen dålig tanke om dem, men några rättegångshändelser i fråga
om fiskerättigheter lät honom finna mycket anmärkningsvärdt i våra
laga former - man drog ut saken för honom i sju år - och hans
umgängesvänner synas ej bidragit att mildra hans omdöme. Från
1820- och 30-talen hade han alltså de erfarenheter och hörsagor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
