Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Llewelly Lloyd (d. 1876)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LLEWELLYN LLOYD. #4’
hvilka återfinnas i hans redan 1853 till tryckning afsedda sammel-
verk »Peasant Life in Sweden», utgifvet i London 1870 och då mer
än loffigt antiqverade. Då var talet om domarnes besticklighet i
Sverige ett slemt förtal. Men hur saken förhöll sig i >justerings-
rådens» icke ännu förglömda decennier, torde böra lemnas derhän
Lloyds yttranden om svenska rättegångsväsendets brister torde imel-
lertid förtjena att tänkas på, hur mycket man än med rätta ogillar
hans insinuationer mot vår domarekår.
Till England sökte Lloyd inplantera både fisk- och fogelsorter
från Sverige, och lefvande björnungar och elgar öfversände han flera
gånger till den stora ön. En sändning renar förolyckades deremot.
Vi känna ej hur med andra planteringsförsök slog ut, men med tjä-
dem lyckades det ftillkomligt. Åren 1835 och 37 öfversände Lloyd
tillsammans 49 par tjädrar till lord Breadalbanes herresäte Taymouth
Castle i Skotland, och i lordens vidsträckta skogar fans io år senare
tjäder i tusental. Björnar sköt han fortfarande ofta, helst med blott
sin gamle Elg i sällskap. Ett af hans vackraste byten sändes till
Stockholm, der denna björn ännu 1854 prydde vetenskapsakade-
miens museum. Bland British Museum’s zoologiska samlingar sågs
samtidigt den björn, som 1844 illa sårade Lloyd - det var också
enda gången, han blef sårad af nalle. Till år 1854 hade Lloyd varit
med om 102 björnars död, bland hvilka de flesta stupat för hans
eget skott.
Från Rånnum flyttade Lloyd till Göteborg, der han i sin lands-
man Alexander Keiller hade en trogen vän, som äfven älskade spor-
tens nöjen. Dels i sjelfva staden, dels i närheten af den samma var
Lloyd bosatt under en del af 1840-talet, och hafsfisket var härunder
hans hufvudidrott. I en liten båt, afsedd blott för två man, seglade
han kring i skären, bivakerade på klipporna, sköt sälar och tog fisk.
»My most constant companion on these occasions was Charles John
Andersson», säger han i en af sina skrifter; detta är hans första om-
nämnande af den sedermera bekante afrika-resanden, som då i yng-
lingaåren följde sin fader, till hvars namn han ej egde laglig rätt.
Lloyd hade i Vermland slutit en förbindelse med en bondflicka,
och den sedan så namnkunnige sonen föddes honom der just det
år, han skildrar i sin första skrift. I Venersborg hade han hållit
sonen i skola, nu införde han honom i sportlifvet. Andersson blef
student i Lund 1847 och kom redan två år senare i forskningsfärd
till Sydafrika, der han vistades största delen af sitt återstående lif.
Fadern utgaf tvänne af hans efterlemnade arbeten och reste i Tun-
hems kyrka - på hvars kyrkogård han nu sjelf hvilar - en mar-
morsten till sonens minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
