Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf, prins af Vasa (d. 1877)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillstälde sonen, afråder han honom på det högsta att bry sig om den
svenska kronan eller det svenska folket, som icke förtjenar hans tillgifvenhet,
och säger sig tro, att styrelsemakten, ehuru en helig pligt
för den, Guds nåd kallat dertill, icke är något godt att eftersträfva.
Men nu vill han dock öfverlemna åt sonen att yttra sig: »ja eller nej,
om ni vill afstå från edra rättigheter till svenska tronen». Men prinsen
lydde ej faderns uppmaning, infann sig ej hos honom i Frankfurt am
Main, der högtidligheten skulle ega rum, vägrade att niottaga den erbjudna
myndighetsåldern och att afgifva någon förklaring. Gustaf
Adolf skref följande år (26 aug. 1817) till Karl Johan och beklagade
sig öfver sin sons olydnad samt insände afskrifter af sina i ärendet
aflåtna bref. I statsrådet den 10 september 1817 föredrogos de och
intogos i protokollet, dock med en protest mot behöfligheten och behörigheten
af prins Gustafs uttalande i den af fadern framstälda frågan.
Karl Johan protesterade likaledes deremot i sitt svar till f. d. konungen,
likvisst under varmt och ampelt erkännande af den lojala känsla,
som ledt faderns handlingssätt.
»Grefven af Itterburg» studerade 1818 vid universitetet i Heidelberg,
under det Polier vid kongressen i Aachen fåfängt sökte främja
hans fördel, specielt i form af något penningevederlag för förlorade
rättigheter. 1819 for prins Gustaf, uppvaktad af Polier och Strauss,
till England, der han med yttersta uppmärksamhet mottogs så väl på
hofvet som af aristokratien. Vintern tillbragtes i Edinburgh, och på
senhösten 1820 återvände han till sin mor i Baden. Hans moders biograf
anför från samtalen vid hans återkomst från denna lärorika och
hugnesamma färd följande ord af prinsen till hans mor: »Om jag icke
blir kung, skall jag väl ändock kunna bli hederlig karl.»
I franska expeditionen till Spanien 1823 önskade prinsen få deltaga,
men fick afslag. I stället företog han då en resa till Italien, uppvaktad
som förut af Polier och Strauss, samt mött vid alla hofven af
det vänligaste mottagande. Påfven Leo XII tog han till och med på sängen,
och i Neapel »behandlades han som en konung». Äfven i Wien,
der han på återresan inträffade, var mottagandet godt, och han beslöt
sig för att inträda i österrikisk krigstjenst. Han hade nyss blifvit öfverstelöjtnant
vid 4:e österrikiska ulanregementet, stationeradt i Milano,
då han måste skynda till sin mors dödsbädd. I Lausanne, der hon
senare åren tidtals vistats, afled hon den 25 sept. 1826. Prins Gustaf
och Polier följde hennes lik till furstegriften i Baden.
Vid inträdet i österrikisk tjenst uppmanades prins Gustaf att antaga
ett namn och valde då namnet »prins af Vasa», ehuru dertill
ingalunda mera genealogiskt berättigad än t. ex. vår nuvarande kronprins
Gustaf. Sanningsenligare yttrar hans far i det omtalade manifestet
af 1816: »Vous êtes issu d’une maison étrangère è la Suède par son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
