Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf, prins af Vasa (d. 1877)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rekommendation till inträde i preussisk tjenst, samt att de båda besökt prinsen.
I brefvet förekommo ock några uttryck, synbarligen anlagda på
att af Düben kunna uppläsas för prinsen, hvilken af sådana åsigter
lätt borde bevekas att hjelpa brefskrifvaren. »Ingen annan hjelp finnes
för Sverige», heter det, »än att få prinsen på tron, men sådant kan ej
gå utan uppoffrande af pengar.» Düben anklagades äfven för att hafva
egt och förevisat ett porträtt af prinsen, och hofrätten, som i tre månader
ransakade i målet, lyckades äfven komma i besittning af det
farliga porträttet. De båda baronerna, hvilkas så väl politiska som ekonomiska
och sociala ställning bort fritaga dem från all misstanke att
vara farliga parti-hufvudmän, dömdes till »evig landsflykt» och afreste
verkligen i maj 1833, sedan detta högmål gifvit dem en förut saknad
namnkunnighet. Kapten Lindebergs halsstarrighet att ej söka benådning
från det dödsstraff, hvartill han följande år dömdes för ett som
majestätsbrott rubriceradt klander mot en regeringshandling, återverkade
äfven på baronerna Düben och Vegesach, ty de inbegrepos i
den allmänna amnesti för politiska brottslingar, hvilken den 21 oktober
1834 utfärdades, på årsdagen af Karl Johans landstigning i Helsingborg.
Omkring tio år senare, samtidigt med Karl Johans begrafning, underrättades
Europa genom Augsburger allgemeine Zeitung (19 april
1844), att prinsen af Vasa från Darmstadt tillsändt de stora makternas
hof en förklaring, »att han med anledning af regentombytet i Sverige
väl afhåller sig från andra demonstrationer, men likväl ingalunda för
sig eller sin familj afstår från de dem tillkommande rättigheter till svenska
tronen». Detta var således prins Gustafs svar på faderns fråga af
1816 men ingalunda sådant, som fadern önskat det. Nu hade ju också
fadern i sju år legat i en oprydd graf på ett sonen tillhörigt gods, och
sonen hade ej ens stått vid sin i armod framlefvande gamle faders dödsbädd,
ej heller gifvit honom en »hederlig begrafning» – hur skulle man då
vänta, att han respekterade faderns önskningar i detta fall. »Protesten»
ingaf dock Europa inga höga tankar om den protesterandes skarpsinne,
sjelfaktning och kännedom af sin tid och sin ställning. Den gaf i stället
anledning till en af kung Oskar I:s bästa triumfer. Åtta dagar efter
det notisen om prinsens af Vasa cirkulär stått att läsa i Stockholmsbladen,
i sin konselj den 7 maj 1844, upphäfde kung Oskar förbudet
af den 10 december 1812 emot all gemenskap med den afsatte konungen
och hans familj. Vi ha ock för få år sedan fått bevittna, hur
kung Oskars son gästat prinsens af Vasa dotter.
Prinsens lif framflöt för öfrigt obemärkt nog, och han synes saknat
förmåga att föra de militärbefäl, den österrikiske kejsaren anförtrott
åt hans rang. Han glömde aldrig svenska språket och höll alltid
några svenska tidningar, först och främst »Svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
