hvilken sedermera följts af många andra resor. Bland B:s arbeten märkas: Gefle brandstation 1890, Stockholms elektricitetsverk 1892, Stockholms gasverks byggnader vid Värtan 1893, vattentornet vid Mosebacke 1896, Munktells verkstäder i Eskilstuna, flera privathus, däribland det Carlbergska vid Norra Bantorget 1900, o. s. v. Mest bekant torde B. vara för sina ritningar till den stora industrihallen vid 1897 års Stockholmsutställning samt för ritningen till Sveriges paviljong å världsutställningen i Paris 1900. Han har äfven uppgjort planen till den nya Djurgårdsentréns anordnande samt utfört många etsningar. Äfven har han vid slutet af 1890-talet, när en »renässans» uppstod på möbelindustriens område, gjort åtskilliga ritningar till olika möbler, däribland ett möblemang åt prinsessan Ingeborg. B. begagnar sig vid utförandet af sina arkitektoniska verk icke sällan af medeltida motiv, som han emellertid behandlar på ett personligt sätt, med stor smak. Han är äfven mästare i de inre anordningarna, i det att han samtidigt söker att i det yttre gifva ett följdriktigt uttryck åt det inres bestämmelse, så att det hela blir ett homogent helt. Med afseende å utställningsbyggnaderna, särskildt den i Paris, har B. sökt åstadkomma något fullt själfständigt, hvarvid det nationella kommit till uttryck genom det omaskerade användandet af trä. Gift 1888 med Anna Katarina Scholander, född d. 3 dec. 1864 -- en dotter till professor F. W. Scholander -- hvilken är känd genom sina dekorativa målningar i hautelissemanér, t. ex. i Hôtel Rydbergs i Stockholm matsal, i Hôtel Saltsjöbaden, m. fl. platser. Fru B. har äfven gjort kartonger till åtskilliga väfnader, hvilka utförts af Handarbetets vänner, samt har skrifvit texten till W. Stenhammars opera »Tirfing». Boberg, Karl Gustaf, politiker under frihetstiden. Född d. 8 maj 1714, ingick han efter slutade studier i Uppsala 1736 som tjänsteman i kammarkollegium och utnämndes han 1742 till borgmästare i den lilla staden Öregrund. Omedelbart invald som dess representant i borgarståndet, tillhörde han detta ända till och med 1760--62 års riksdag. Han gjorde sig i början känd som en af Hattarnas häftigaste partimän, hade 1743 plats i kommissionen öfver Buddenbrock och invaldes vid 1746--47 års riksdag i sekreta utskottet och i det »sekretissimum» af åtta riksdagsmän, som fick sig anförtrodt beredningen af de ömtåligaste utrikes angelägenheterna. Han gjorde sig ock till tolk för den bland Hattarna gängse benägenheten att låta de vanliga domstolarna i s. k. »förräderimål» ersättas af kommissioner, hvilka gjorde processen kort med politiska motståndare. Genom sitt nit hade han till den grad förvärfvat sig sitt partis välvilja, att borgarståndet ingick med en skrifvelse till k. maj:t med begäran, att konungens befallningshafvande måtte förmå borgerskapet i Ystad att uppföra honom å förslag till borgmästare. Så skedde äfven, hvarpå B. erhöll sysslan 1747. Så småningom började B. närma sig hofvet och räknades vid 1751--52 och 1755--56 års riksdag till det ringa parti i borgarståndet, som understödde Adolf Fredriks planer å ökad konungamakt. I strid mot sina egna föregåenden bekämpade han nu äfven de extra domstolarna, liksom han framstod i striden mot adelns företräden framför de ofrälse stånden. För sin tjänstvillighet mot Adolf Fredrik, hade han redan vid dennes kröning erhållit löfte om adelskap och hade under namn af von Palmcrona ackorderat sig till en lagmanstjänst i Stockholms och Uppsala län, men vägrades honom introduktion å riddarhuset. Sedan han genom tjänstebyte med en annan person öfvergått till hofrättsråd i Svea hofrätt, afled han samma dag å sin gård Älby d. 31 jan. 1771. Gift med Anna Catharina Wikman. Bock, Carolina Sofia, född Richter, skådespelerska. Född i Stockholm d. 28 aug. 1792. Föräldrar: hautboisten Carl Johan Richter och Magdalena Sofia Rytting. Antagen till elev vid K. teatern 1806, ingick hon 1813 vid Djurgårdsteatern, hvilken hon tillhörde ett år, därunder hon äfven uppträdde på den af samma teaters d. v. föreståndare Isaak De Broen inrättade Nya Komiska Teatern på Barnhusgården. Då denna scen 1814 upphörde, antogs hon till aktris vid K. teatern, hvilken hon sedan tillhörde i nära fyrtio år. Bland de hundratals sång- och talroller i hvilka hon uppträdde, må nämnas af det förra slaget: Hatet i »Armide», Marcellina i »Figaros bröllop», Lisette i »Musikvurmen», Veneranda i »Slottet Montenero», Fru Karlfelt i »En egendom till salu». Som skådespelerska var fru B. en talang af första ordningen, särskildt i återgifvandet af gumroller. Han uppträdde bl. a. som fru Miller i »Kabal och kärlek», amman i »Romeo och Julia», Viarda i »Preciosa». Jämte sin ordinarie befattning var hon i ett tjugutal år lärarinna i deklamation och mimik för teaterns kvinnliga elever. Erhöll 1857 af Oscar I guldmedaljen Litteris et artibus på femtionde årsdagen af sitt första uppträdande å scenen. Död d. 22 mars 1872. Gift 1: 1813 med violinisten Johan Gabriel Svanberg, från hvilken hon skildes 1822, hvarefter hon kallade sig fru Richter, och 2: 1826 med hofkapellisten Carl Friedrich Bock. Boeclerus, Johan Henrik, lärd. Född i staden Cronheim i Franken 1611. B. var professor i Strassburg och stod för sin lärdom vida i rop öfver hela Europa, när han af drottning Kristina inkallades till Sverige. Då han undanbad sig den Skytteanska professuren, utnämndes han 1648 till eloqu. professor och 1657 till rikshistoriograf. I Uppsala kunde han likväl icke bibehålla sig länge. Hans gränslösa högmod retade studenterna till personliga förolämpningar och, ehuru drottningen ogärna ville gifva efter, fann hon sig föranlåten att bevilja hans afsked och skänkte honom vid afresan en större penningsumma, en guldkedja på två hundra dukater och en årlig pension. I Strassburg, dit B. åter begaf sig, föreläste han både vid akademien och gymnasium i latinsk vältalighet, men lyckades lika litet där som i Uppsala vinna