Eriksson Boije och Elisabet Kristina von Liewen. B. började vid aderton års ålder sin krigarbana som volontär vid Östgöta infanteri, och utnämndes 1740 till fänrik vid Västmanlands regemente. Sedan han under de därpå följande tjugu åren avancerat till öfverstlöjtnant i armén, blef han 1761 landshöfding i Nylands och Tavastehus län, undfick tio år därefter friherrlig värdighet och utnämndes 1773 till president i statskontoret. B. deltog också med ifver i frihetstidens riksdagar och kan jämte C. F. Pechlin anses som den mest fullödiga typ för dessa »riksdagsoperatörer», som med ingen eller föga rotfast öfvertygelse förenade en grundlig kännedom om riksdagsintrigen, hvilken de sålde till den högstbjudande för att förvärfva sig makt och inflytande. Man ser honom sålunda debutera vid 1742--43 års riksdag som en af Hattarnas ifrigaste anhängare, för att vid den följande (1746--47) vara verksam att med engelska och ryska penningar söka på Hattregeringens fall föra Mössorna till väldet. När detta misslyckades, erbjöd han åter Hattarna sina tjänster att med det förtroende, han förvärfvat hos ryska ministern, söka komma hans stämplingar i Finland på spåren. På så sätt lyckades han åter försona sig med sina motståndare, som till och med ansågo honom värdig att insättas i 1755--56 års riksdags sekreta utskott. Vid frihetstidens slut hedrade han sig åter genom att under förberedelserna till 1771--72 års riksdag för den ryske ministern Ostermanns räkning vara verksam att uppköpa fullmakter å riddarhuset, hvilka han sedan, då han från annat håll öfverbjudits, lämnade till -- de af O. motarbetade Hattarna. Genom lyckliga spekulationer en tid i besittning af en icke obetydlig förmögenhet, förlorade han den åter genom misslyckade företag och lefde, med understöd af en mindre pension, de sista åren på Högtorp i Södermanland, där han dog d. 2 okt. 1781. Gift 1740 med Anna Helena Hermelin. 4. Boije, Johan Ludvig Johansson, riksdagsman. Född d. 24 maj 1768; den föregåendes brorson, och son af friherre Johan Gustaf Boije och Kristina Charlotta von Köhler. B. inträdde 1785 som auskultant i Göta hofrätt och var vid trettio års ålder förste expeditionssekreterare och fyra år därefter revisionssekreterare. Såsom anhängare af ett uppväxande oppositionsparti vid 1812 och 1815 årens riksdagar råkade B. i onåd, och detta tros ha varit egentliga orsaken till den förföljelse som sedermera drabbade honom, och för hvilken den beryktade Grewesmöhlen lät använda sig till verktyg. Grewesmöhlen angrep i en utgifven ströskrift B:s person och enskilda förhållanden med beskyllningar som gingo å heder och ära. Anfallets råhet och obevislighet åstadkom emellertid motsatsen af hvad som åsyftades. Man tog nästan öfverallt den anfallnes parti, och den rättegång, hvilken B. började mot sin belackare, slöts med att denne förklarades ärelös och dömdes till landsflykt, och B. dömdes för det han nyttjat smädligt skrifsätt till ett års fängelse å Vaxholms fästning. Någon tid efter sedan han utkommit från Vaxholm fick B. tjänstledighet, med bibehållande af lönen, och uppträdde nu med förändrade politiska åsikter och som regeringens man. På riddarhuset framstod han som en af de yppersta talarna och det konservativa partiets talangfulle sakförare och insattes i lagberedningen. Död på Vrangsjö i Småland d. 20 okt. 1841. Gift 1: 1806 med Anna Maria Vennerstedt och 2: 1821 med Beata Elisabet Stålhammar. 5. Boije, Fredrik, tecknare, litteratör. Född i Stralsund d. 7 juli 1773; den föreg. kusin, och son af öfverpostdirektören adopt. frih. Fredrik Boije och Fredrika Carolina v. Blessing. Vid fyra års ålder inskrifven som kornett vid Västgöta kavalleri, utnämndes B. 1789 till löjtnant vid samma regemente och deltog med detsamma i alla under hans tjänstetid inträffade fälttåg. Vid den allmänna freden 1815 öfverstlöjtnant, utnämndes han följande året till tjänstgörande kammarherre och tog afsked ur krigstjänsten 1820. Mera än som krigare och politisk personlighet har B. beredt sig ett aktadt namn i den dubbla egenskapen af litteratör och konstnär. Hans Riksdagshistoria från 1627-1823 med landtmarskalkarnas porträtt 1825--27 är en upplysande källa; Magazin för konst, nyheter och moder, hvilket, ehuru förut under någon annan titel, han utgaf i tjugusex årgångar 1818--44 och i hvilket nästan alla planscher äro alster af hans utmärkta etsnål, är en till innehållet lika omväxlande, som för sin tid spridd och omtyckt tidskrift. Hans Målare-lexikon til begagnande såsom handbok för konstidkare och taflesamlare 1833 har varit af mycken betydelse; Dessins autographes des plus célèbres mâitres de toutes les écoles; Kongl. Svenska Museum, samling af conturteckningar med en analytisk och critisk beskrifning öfver hvarje ämne (1821--23, utgifvet i samarbete med Wetterling) m. fl. arbeten, äro frukter af B:s omfattande flit. I sin ungdom förälskade sig B. i en fröken Ulrika Hjerta, tio år äldre än han själf, och gifte sig med henne vid tjugutvå års ålder. Detta äktenskap varade i femtionio år. När B. dog vid åttiofyra års ålder d. 8 febr. 1857, hade hans maka, nittioett år gammal, tre år förut gått ur lifvet. Boklund, Johan Christoffer, målare. Född d. 15 juli 1817 på Kulla-Gunnarstorp i Skåne, där fadern, Johan Cristofer Bokelund, var förvaltare. Modern hette Ingrid Sophia Färnström. De dyrbara målningsskatter, som exc. C. de Geer sammanfört på detta sitt älsklingsställe, gjorde ett djupt intryck på den unge gossen och bestämde i ej ringa mån riktningen af B:s lif. B. fick under några års vistelse i Lund taga lektioner för akademiens ritlärare Körner, hvilka lektioner dock inskränkte sig till undervisning i litografi och kolorering. Han begaf sig till Köpenhamn, där han af professor Lund erhöll sin första ledning i målarekonsten. 1837 begaf sig B. till Stockholm, där