Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bolméer, Bengt Magnus - Boltzius, Fredrik August - Boman, Magnus - Boman, Per Konrad - Bonde - 1. Bonde, Carl Filipsson - 2. Bonde, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
störste af dettas medlemmar, Esaias Tegnér, har
gjort hans minne förenadt med dennes.»
Representant för Lunds universitet under några
riksdagar. Död d. 11 jan. 1849.
Gift 1833 med Laura Lundblad.
Boman, Magnus, präst, öfversättare. Född d.
24 dec. 1758 i Lilla Mellösa socken af Södermanland,
där fadern var rättare. Under de
hårdaste försakelser genomgick B. Strengnäs
skola och gymnasium, och blef student i Uppsala
1784. Här ägnade han sig företrädesvis åt språkstudier,
i mening att framdeles taga filosofiska
graden; men hindrad af sin fattigdom, måste han
snart lämna universitetet och för utkomstens
skull ingå på den prästerliga banan 1786. Efter
flera e. o. befattningar inom stiftet, befordrades
han 1804 till skolmästare i Södertelje. Han dog
redan d. 26 nov. 1808. B. var en grundlig
språkkännare och säker öfversättare. Detta har
han ådagalagt genom en versifierad tolkning af
Phædri æsopiska Fabler, genom en obunden af
Ovidii Fabler om Förvandlingar, genom metriska
af Dionysii Catonis sedolärande Disticha till
sin son samt »Arbeten och Dagar, sånger af
Hesiodos».
Det förtjänar anmärkas, att på
en tid då ingen annan tänkte på en svensk hexameter,
öfversatte B. i detta versslag Phædri
fabler, och redan innan Regnér framträdt med
sina metriska öfversättningar hade B. bildat
sådana efter Catos Disticher. Likaså förtjänar
det ihågkommas, att han som rättesnöre i sin
prosodi antagit accenten, fastän han icke förmått
att i detta hänseende genomföra sina grunder
med samma noggrannhet, som Adlerbeth sedan
gjorde.
Boman, Per Konrad, tonsättare, estetiker. Född
1804.
Några år musikreferent
i Post- och Inrikes-Tidningar,
lämnade han värdefulla bidrag
till den af Bauck redigerade Ny
Tidning för Musik. Af hans
kompositioner må nämnas: Byn
i bergen och Ljungby horn och
pipa, med text af G. Silfverstolpe,
båda uppförda på K. teatern; Gustaf
Vasas dröm, kantat med orkester; Värmlandsvisan
med variationer för piano; åtskilliga
sånghäften; hvarjämte han på svenska öfversatt
Birch: Dramatik oder Darstellung der Bühnenkunst
1850.
B. var kamrerare i generaltullstyrelsen.
Död i Stockholm 1861.
Bonde. Ätten härstammar från Småland, där
den vid medlet af 1300-talet ägde Bordsjö. Dess
med säkerhet först kända medlemmar voro bröderna
Tord Bonde och Erengisle Petersson,
hvilka lefde 1320. Riksrådet Carl Bonde blef
1651 friherre, och hans sonson, presidenten Carl
Bonde, upphöjdes 1695 i grefligt stånd och är
stamfader för grefliga ätten Bonde till Björnö.
Å den utdöda friherrliga ättens nummer erhöll
1803 öfverstekammarjunkaren Carl Göran Bonde
introduktion som friherre.
Af friherrliga
ätten Bonde märkas följande:
1. Bonde, Carl Filipsson, riksråd, president.
Född på Säckestad d. 19 okt.
1581; son af furstliga rådet
Filip Jönsson Bonde till Säckestad
och Bordsjö, samt Karin
Ulfsdotter Snakenborg.
Såsom kammarherre hos konung Carl IX,
utnämndes B. 1607 till ståthållare
öfver Dalarna, Koppar- och Järnbergslagen,
hvilket ståthållareskap efterhand utvidgades
med styrelsen öfver Salberget, Västerås
och Västmanlandsbergslagen.
1622 förordnad
till kammarråd och 1628 till ståthållare i Nerike,
inkallades B. 1633 i rådet och utnämndes 1637
till den förste generalguvernören eller presidenten
i bergskollegium eller bergsamtet, såsom det då
ännu kallades.
1651 upphöjd till friherre med
åtskilliga gårdar i Laihela i Österbotten till förläning,
blef B. stamfader för den friherrliga ätten
med samma namn. Död d. 29 febr. 1652.
Gift 1: 1613 med friherrinnan Beata Oxenstierna,
syster till Axel Oxenstierna, och 2: med
Beata Sparre, dotter af rikskanslären Erik Sparre.
2. Bonde, Gustaf, riksskattmästare. Född
1620; den föregåendes son i första
giftet.
Gustaf B. blef vid tjugufem
års ålder kammarråd, tre år
därefter landshöfding i Södermanland
och 1653 riksråd och rikskammarråd.
År 1659 förordnad
till öfverinspektor för bankoverket
i Stockholm, blef han följande
året kammarpresident och efter Carl Gustafs
död en bland förmyndarna för den minderårige
Carl XI. Till denna förtroendeplats hade
konungen i sitt testamente förordnat Herman
Fleming i egenskap af riksskattmästare; men då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
