denne af rådet fruktades som en afgjord ifrare för reduktionen, togs hans svaga hälsa till förevändning för hans entledigande och B. blef riksskattmästare och medlem af förmyndarestyrelsen i hans ställe. Ehuru ingen vän af reduktionen, var B. långt ifrån den man förmyndareregeringen och i främsta rummet dess inflytelserikaste ledamot M. G. de la Gardie hade påräknat. I sträng motsats till rikskanslärens och flertalets politik, som ännu sökte Sveriges väl i fortsatta krig, uppträdde B. och yrkade, att regeringen framför allt borde bereda detta i befrämjandet af landets fredliga förkofran. För detta ändamål fordrades utom fred en stark inskränkning af rikets utgifter och förökande af dess inkomster, genom en billig reduktion och den största varsamhet i beviljandet af donationer. I striden för dessa grundsatsers förverkligande understöddes han mot förmodan af Clas Rålamb, hvilken man intagit i rådet i afsikt att begagna honom som motvikt mot B:s finansplaner. Denne lyckades också, där han fick fritt handla, bringa ordning och skick i finanserna, ehuru han med alla ansträngningar icke kunde förebygga Palmstruchs bankrutt och upplösningen af hans bank, som gynnades af rikskanslären. På resa till Tyskland, för att vid dess varma bad söka återvinna en försvagad hälsa, afled han i Hamburg d. 25 maj 1667. Gift 1: 1644 med Maria Elisabet Ulfsparre och 2: 1647 med Anna Kristina Natt och Dag. 3. Bonde, Krister, riksråd, legat. Född på Espelunda i Nerike d. 12 dec. 1621; den föregåendes broder. Efter fem års studier vid Uppsala universitet anträdde B. 1638 en utländsk resa och tillbragte tvenne år vid universiteten Oxford och Leyden. Efter sin hemkomst 1641 utnämnd till assessor i bergskollegium, utnämndes han 1645 till landshöfding i Nora och Lindes bergslag och blef, då dessa 1648 förenades med Örebro län, landshöfding öfver Nerike och ståthållare på Örebro slott. Vid 1652 års riksdag landtmarskalk, inkallades B. följande året, jämte sin äldre broder, i rådet och utnämndes 1655 till kommerseråd och kort därefter till president. Sistnämnda år afgick han som »legat extraordinaire» på en beskickning till England, för att underhandla om förbund med protektorn Cromwell, och utförde med »mycken värdighet, klokhet och framgång» detta viktiga ärende. Efter det ånyo utbrutna danska kriget kallades han, jämte några andra riksråd, till konungen och svenska hären på Själland. Men han angreps i Helsingör af en hetsig feber, hvilken slutade hans lif d. 9 maj 1659. Gift 1: 1643 med friherrinnan Ebba Leijonhufvud och 2: 1654 med Elsa Cruus. 4. Bonde, Carl Göran, en af rikets herrar. Född på Fituna d. 22 juli 1757. Föräldrar: kaptenen Jöns Alexander Bonde och friherrinnan Ulrika Eleonora Rosenhane. På den militära banan, där B. ingick vid sexton års ålder såsom underkonduktör vid fortifikationen, avancerade han till öfverste och generaladjutant 1792. Inom hofchargen, som han under nästan hela sitt lif tillhörde, steg han till öfverstekammarjunkare samt blef 1818 en af rikets herrar och 1822 Serafimerriddare. Om excellensen Carl Göran B., som 1802 upphöjdes i friherrligt stånd och 1803 adopterades på den sedan 1712 utdöda friherrliga ättegrenen, har blifvit antecknadt: »att han var en i alla afseenden utmärkt man, förenande med mycken lärdom och djup kunskap i våra fornhäfder stor skicklighet i hofvets salar och vid de många enskilda och viktiga underhandlingar, som han anförtroddes af Gustaf III, Carl XIII och Gustaf IV Adolf». Död på Nynäs i Södermanland d. 24 okt. 1840. Gift 1784 med Agneta Sofia Hildebrand. 5. Bonde, Carl Jedvard, öfverstekammarherre, historisk samlare. Född på Eriksberg i Södermanland d. 4 mars 1813; den föreg. sonson. Föräldrar: öfverstekamnmarjunkaren friherre Carl Carlsson Bonde och Ingeborg Bonde. Efter sju års vistelse vid offentliga läroanstalter i Bremen, utnämndes han 1831 till fänrik vid Svea lifgarde. Men han lämnade inom kort den militära banan och anställdes efter i Uppsala undergångna examina vid svensk-norska beskickningen i Paris, där han uppehöll sig 1837--40 och därunder hade förmånen af ett nästan dagligt umgänge med alla den tidens utmärktheter inom den politiska, vetenskapliga och konstnärliga världen. Återkommen till Sverige utnämndes han 1841 till kammarherre hos drottning Desideria. Öfverstekammarjunkare 1854, utförde han på uppdrag af Carl XV en beskickning till kejsar Napoleon i Frankrike och Leopold af Österrike 1859. Vid sin faders död 1857 innehafvare af Eriksbergs fideikommiss, i värde jämförligt med ett och annat tyskt furstendöme, förbättrade han oafbrutet och förskönade denna egendom och sammanbragte därstädes ett storartadt bibliotek, porträtt, gravyrer och mynt samt ett dyrbart arkiv, handskrifter och autografer, hvilket han med förekommande vänlighet ställde till historiska forskares disposition. B., som 1878 blef Serafimerriddare, afled å Eriksberg d. 24 dec. 1895. Gift 1846 med grefvinnan Vilhelmina Sofia Charlotta Lewenhaupt. 6. Bonde, Knut Filip, hofman, riksdagsman, skriftställare. Född på Eriksberg i Södermanland d. 9 mars 1815; den föregåendes broder. Frih. Knut B. ägnade sig i ungdomen åt det militära yrket och blef 1837 underlöjtnant vid Smålands husarregemente, men lämnade åter krigstjänsten efter fyra år, för att genom resor i utlandet fullända sin världsbildning. Under dessa resor, så väl som i privatlifvets lugn, åt hvilket han öfverlämnade sig efter hemkomsten till fäderneslandet, sysselsatte han sig med studier i politik och statsekonomi och uppträdde 1849 som författare med: Hambourg et son commerce, principalement