dans ses relations avec la Suède et la Norvège. Detta sakrika arbete följdes året därpå af Handels-Politiska betraktelser, med en mängd nya idéer och åsikter, hvilka på sin tid mycket förkättrade, sedan till stor del ingingo i lagstiftningen. 1851 offentliggjorde han några studier benämnda: Några ord om Sveriges utrikes handel, hvaraf hans året därefter utkomna större arbete: La Suède et son commerce kan anses som en fortsättning eller utveckling. Af konung Oscar I omfattad med mycken bevågenhet, utnämndes han 1846 till öfverintendent vid konungens hof och 1852 till förste direktör vid K. Maj:ts hofkapell och spektakler, hvilken senare befattning han innehade i fyra år. Denna hans teaterbefattning bildade en »glanspunkt» i K. teaterns annaler och erinrade i mycket om Gustaf III:s lysande dagar. Sedan han 1856 befriat sig från alla band i statens tjänst, ägnade han sin tid och sina krafter åt en mängd allmännyttiga företag, bland hvilka må nämnas: Industriaktiebolaget, Musikaliska konstföreningen och Svenska slöjdföreningen, till hvars ordförande han valdes 1863. År 1865 blef han genom testamente af sin frände, grefve C. H. Anckarsvärd, innehafvare af Follnäs fideikommiss i Södertörn och var denna valkrets' representant i riksdagens Andra kammare de två sista åren han lefde. Öfverstekammarjunkare. Död i Stockholm d. 17 okt. 1871. Gift 1: 1844 med lady Augusta Margaret Fitz-Clarence och 2: 1849 med miss Helena Ester Florence Robinson. 7. Bonde, Carl Carlsson, hofman, landthushållare, politiker. Född i Stockholm d. 11 juni 1850; den föregåendes brorson och son till B. 5. Han blef 1869 student i Uppsala, hvarest han 1872 aflade kansliexamen och tjänstgjorde under de följande åren som attaché vid skilda europeiska hof till 1876, då han utnämndes till andra sekreterare i kabinettet, från hvilken befattning han dock redan s. å. afgick för att med erhållen kammarherretitel ägna sig åt skötseln af den af honom inköpta egendomen Gimmersta i Södermanlands län. Han deltog med ifver i hembygdens allmänna angelägenheter och är sedan en följd af år ledamot af länets landsting och dess hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt har tillika varit statsrevisor 1880, 1884--86 samt 1891. Ledamot af Andra kammaren vid riksdagarna 1888--90 och 1894--99, representerade han där frihandelsvänliga och moderat-liberala tendenser samt visade mer än en gång klar blick för den politiska situationen. Han tillhörde först gamla landtmannapartiet och de första åren efter »sammanslagningen» det återförenade. Af missnöje med dess alltjämt fortgående dragning åt höger, anmälde han sitt utträde vid början af 1897 års riksdag och bildade kort därefter tillika med ett tjugutal representanter, hufvudsakligen frän Värmlands, Gefleborgs och Kopparbergs län, hvilka lämnat landtmannapartiet utan att förena sig med folkpartiet, en diskussionsklubb, som efter B. erhöll namnet »gruppen Bonde». Flertalet af dess medlemmar, som 1900 ännu voro kvar i riksdagen, uppgingo då i »liberala samlingspartiet». B., som sedan 1883 är ledamot af landtbruksakademien jämte en del andra samfund, har äfven uppträdt som författare med Hedvig Elisabeth Charlotta, »Fersenska mordet» 1898--99 och utgifvandet af Hedv. Elisab. Charlottas anteck- ningar om Sverige och Norge 1814, 1896, samt Tvenne egenhändiga bref från drottning Kristina 1899. Han är sedan 1898 censor och inspektör för dramatiska teatern och blef 1900 öfverstekammarjunkare. Gift 1876 med friherrinnan Ulrika Sophie Beck-Friis, dotter af grefve Corfitz B. (se sid. 64). Af grefliga ätten Bonde till Björnö märkas: 1. Bonde, Carl, kongl. råd, president. Född d. 11 okt. 1648; son af riksskattmästaren friherre Gustaf Bonde (se ofvan, friherrliga ätten, B. 2), och hans senare fru Anna Kristina Persdotter Natt och Dag. Hemkommen från en utländsk resa, utnämndes B. vid tjugutre års ålder till kansliråd och afgick tre år därefter som envoyé till Frankrike, där han skall hafva gjort konungen och sitt fädernesland flera viktiga tjänster. 1684 utnämnd till lagman öfver Västergötland och Dal, förordnades han till ledamot i reduktionskommissionen och sändes därefter af Carl XI till Estland, för att äfven där genomföra reduktionsverket. Detta gjorde han med den moderation och samvetsgrannhet, att Estlands adel lämnat honom det hedrande vittnesbörd, att han aldrig öfverskridit sin instruktion och icke med vett och vilja tillfogat någon orätt. Till belöning undfick han 1687 fullmakt som landshöfding öfver Tavastehus och Nylands län och utnämndes 1695 till k. råd och president i Dorpats hofrätt. Samma år upphöjdes han i grefligt stånd och blef så stamfader för grefliga ätten Bonde till Björnö. År 1697 förflyttades han från Dorpat till president i kommerskollegium och erhöll i uppdrag att 1698 afgå som ambassadör till England, för att återlämna de af Carl XI burna insignierna af Strumpebandsorden samt afsluta ett anfalls- och försvarsförbund, i hvilket han ock lyckades. Död d. 16 dec. 1699. Gift 1: 1680 med grefvinnan Eleonora Margareta Brahe, dotter af riksrådet Nils Nilsson Brahe, och 2: 1693 med grefvinnan Maria Gustafva Gyllenstjerna. 2. Bonde, Gustaf, riksråd, mecenat. Född i Stockholm d. 6 april 1682; den föreg. son i första giftet. Genom sin mångsidiga lärdom och omutliga redbarhet en af de utmärktaste män på sin tid, uppsteg B. till statens förnämsta ämbeten, icke ensamt på grund af sin börd, utan med den rätt, som tillkommer den verkliga förtjänsten. Efter slutade studier i Tübringen unnämnd 1705 till kammarherre hos Carl X:s änkedrottning, blef han 1711 kommerseråd, 1718 landshöfding i Östergötland samt tre år därefter president i bergskollegium. När B.