1727 upphöjdes till riksråd, skall han varit den tjugonde af sin ätt, som i oafbruten följd, son efter far, beklädt detta viktiga ämbete. 1737 kallad till Uppsala universitets kanslär, rättfärdigade han på ett lysande sätt detta universitetets val genom flera för undervisningen nyttiga inrättningar, såsom en ny lärostol i fysik, kemiska laboratoriet, akademiska ridhuset, återupprättandet af botaniska trädgården, m. m. Tillgifven grefve Horns politik drefs B. vid 1738--39 års riksdag af Hattarna från sitt rådsämbete och drog sig tillbaka i landtligt lugn, hvarunder han sysselsatte sig med lärda forskningar och studier. Af hans arbeten må nämnas: Clavicula hermeticæ scientiæ ab Hyperboreo quodam 1746; Om de fordna konungar, jarlar och regenter, som uti gamla efterrättelser igenfinnas hafva regerat i Götha riken, innan de med Svea eller Upsalariket blefvo förenade 1758, m. m. Ledamot af Vetenskapsakademien. Förändrade förhållanden bragte likväl ännu en gång hans politiska åsikter till heders, hvarför han vid 1761 års riksdag ånyo inkallades i rådet där han kvarstannade till sin död d. 5 dec. 1764. Gift 1: 1708 med friherrinnan Charlotta Ulrika von Liewen och 2: 1740 med Vivica Trolle. 3. Bonde, Gustaf Trolle-, konstälskare, mecenat. Född d. 28 mars 1773; den föregåendes sonson; son af riksrådet och riksmarskalken, grefve Carl Bonde och grefvinnnn Ebba Margareta Bonde af Säfstaholm. Efter slutade studier företog grefve B. en resa till Tyskland, Schweiz, Frankrike och England och utbildade därunder det fina och omfattande konstsinne, som sedan gaf en så ädel prägel åt hela hans lif. 1798 utnämnd till kammarherre hos drottning Fredrika Dorotea Vilhelmina, blef han 1816 hofmarskalk och 1823 öfverstekammarjunkare. En af rikets herrar 1826. År 1809 innehafvare af Trolleholms fideikommiss i Skåne, upptog han namnet Trolle-Bonde och erhöll k. maj:ts tillåtelse att öfverflytta fideikommissrättigheten från sin fädernegård Björnö till mödernegården Säfstaholm. Den sistnämnda gården hade 1762 afbrunnit, med där samlade skatter af historiskt och litterärt värde; grefve B. uppbyggde den ånyo och uppförde 1815 det n. v. praktfulla slottet, där han efterhand samlade ett utvaldt bibliotek, utmärkta skulpturer och en den största tafvelsamling i Sverige. En stor del af denna är bildad af utmärkta svenska konstnärers arbeten, vilka han själf beställde och furstligt betalade. Därjämte understödde han med aldrig tröttnande gifmildhet lofvande konstidkare och yngre obemedlade vetenskapsmän; icke ens då han råkat ut för olyckan att träffas af en obotlig blindhet, svalnade hans kärlek för konsten och välviljan för dess idkare. Benämningen »blinda excellensen», såsom han vanligen kallades, har öfvergått till ett ärenamn för en af de ädlaste bland Sveriges mecenater. Ledamot af Vetenskapsakademien. Död d. 3 jan. 1855. Gift 1806 med friherrinnan Charlotta Bonde, som skilde sig från honom och gifte sig med den bekante politikern grefve Carl Henrik Anckarsvärd. 4. Bonde Carl Johan Trolle-, riksdagsman, skriftställare. Född på Kjesäter d. 16 juni 1843; den föreg. brorsons son. Föräldrar: öfverstekammarjunkaren, grefve Gustaf Trolle-Bonde och friherrinnan Julie Vilhelmina Elisabet Susanna Banér. Student 1862, var han 1863--69 officer vid Lifgardet till häst. B. var 1883--84 ledamot af riksdagens Andra kammare samt af Första kammaren 1885--91 och återigen från 1897 samt tillhör den protektionistiska gruppen därstädes. B.har författat beskrifningar öfver sitt fideikommiss Trolleholm 1892, som han låtit undergå en präktig restaurering, samt öfver sina egendomar Kjesäter 1893 och Hesselby 1894. Han har vidare utgifvit Porträttsamlingen på Vibyholm 1876 och 1895 Anteckningar om Bondeslägten efter sin farfaders fars, grefve Karl Bondes i Säfstaholms arkiv befintliga dagböcker och anteckningar. Gift 1867 med friherrinnan Eva Fredrika Emerentia Leijonhufvud. 5. Bonde, Claës Ulfsson, president, genealog. Född d. 27 nov. 1664. Föräldrar: lagmannen i Skåne Ulf Bonde och friherrinnan Kristina Bjelkenstjerna. Utrustad med grundliga kunskaper efter en längre tids vistelse vid Lunds och Uppsala högskolor, företog han 1688 en utrikes vetenskaplig resa, hvarunder han besökte flera främmande lärosäten. Han återkom till fäderneslandet 1691. Här fortsatte han ytterligare sina studier hufvudsakligen i fäderneslandets statistik samt svenska släkters ättelängder, i hvilka hans stora kännedom förskaffade honom tillnamnet »genealogicus». Utnämnd 1713 till landshöfding öfver Blekinge län och 1718 upphöjd till riksråd, förordnades han följande året till rikskammarråd och president i den kommission, som tillsattes öfver upphandlingsdeputationen. 1719 erhöll han greflig värdighet och blef stamfader för grefveätten Bonde till Säfstaholm, hvilken redan 1783 utgick med hans son, kammarherren Fredrik Lorentz B. Presidenten Clas Ulfsson B. afled på Säfstaholm d. 23 april 1726. Gift 1697 med friherrinnan Beata Märta Sparre. Bondeson, August Leonard, skriftställare, läkare. Född i Vessige församling, Hallands län, d. 2 febr. 1854. Föräldrar: skomakaren Carl Bondesson och Lisa Beata Nygren. B. blef 1876 student i Uppsala, hvarest han 1884 aflade medicine kandidat- och 1889 medicine licentiatexamen, hvarpå han slog sig ned som praktiserande läkare i Göteborg, där han ännu är verksam. Vid universitetet gjorde han sig känd som en ifrig landsmålare, den där både i sång och skrift visade sig innerligt förtrogen med folklifvet i skilda delar af vårt land, främst naturligtvis i sin egen