- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:121

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borelius, Johan Jakob - 1. Borg, Per Aron - 2. Borg, Ossian Edmund - Borg, Fredrik Theodor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bitter polemik med K. J. Boström och dennes
anhängare, hvilkas metod han ogillar, liksom läran
att Gud i och för sig icke står i något förhållande.

Gift 1869 med Hedvig Augusta Wilhelmina Lönbohm.


1. Borg, Per Aron,
stiftare af institutet för döfstumma och blinda. Född i
Avesta d. 4 juli 1776. Föräldrar: rektorn, sedermera
lektorn i Västerås Erik Gustaf Borg och
Johanna Didron.

B. ingick efter slutade studier i k. kansliet och
utnämndes 1809 till protokollssekreterare. Åskådandet
på K. teatern af Bouillys historiska skådespel
»Abbé de l’Epée» skall först hos honom uppväckt
tanken på att följa denne ryktbare människoväns
exempel och i Sverige stifta en läroanstalt
för döfstumma. Ehuru alldeles obekant
med de l’Epée’s metod, grep B. sig likväl an
och började 1807 undervisa ett i hans familj
upptaget blindt fruntimmer, Charlotta Seijerling.
Hans bemödanden kröntes med den lyckliga framgång,
att hon, vid en med henne följande året
offentligen anställd examen, ådagalade de vackraste
framsteg i språk, stilskrifning, sång och musik.

Den närmaste följden häraf blef, att B.
erhöll ett litet årligt understöd för inrättandet af
ett institut för döfstumma och blinda.

1809 hade han hemma hos sig fjorton, dels blinda,
dels döfstumma lärjungar, med hvilka offentlig
examen anställdes s. å. på börssalen inför hofvet,
ständerna och en mängd åhörare och väckte
ett sådant uppseende, att drottningen förklarade
sig för institutets beskyddarinna och ständerna
beviljade 5,000 rdr till undervisningsanstaltens
fortsättande och utvidgning. Denna summa utbetalades
dock icke förr än 1812, under hvilken
tid B. endast med största svårighet förmådde
genom lån upprätthålla inrättningen. Han flyttade
1812 institutet till lägenheten Öfra Manilla på
Djurgården, som han inköpte. Men olika åsikter
begynte snart göra sig gällande mellan stiftaren
och stiftelsens då varande styrelse, och då den
senare ville föreskrifva sättet för undervisningen,
anhöll B. om sitt entledigande från befattningen
med »Allmänna Institutet». Detta ställdes då
under tillsyn af en dansk lärare och flyttades
till en inom staden belägen egendom Fredriksberg.
Oberoende af styrelser och statsanslag inrättade
B. ett nytt institut vid Manhem, tätt invid
Manilla, och alla som kunde betala, insatte sina
vanlottade barn och myndlingar i B:s institut.
Denna täflan hade icke räckt i fullt tre år, då
statens inrättning hotades med fullständig upplösning
och B. förmåddes att återtaga sin förra
befattning. Han förenade nu 1819 båda instituten
till ett, som förlades på sin gamla plats
Manilla. År 1823 fick han anbud att stifta ett
institut efter sin metod i Portugal, dit han afreste
och där han kvarstannade i nära sex år. I hans
eget fädernesland vann hans inrättning mer och
mer förtroende och är betryggad genom årliga
anslag och enskildes gåfvor. För att än mer
utvidga stiftelsens välgärningar började B. efter
sin återkomst från Portugal äfven emottaga svagsinta,
för att vårdas inom en särskild lägenhet
på Manilla holme. År 1832 sökte och erhöll
han tillåtelse att för insamling af medel härtill
i riket kringskicka en stambok, men då den af
konungen tillförordnade förvaltningen af stamboksmedlen
fordrade, att så väl dessa, som själfva
den blifvande inrättningen skulle ställas under
dess omedelbara vård, undandrog sig B. all befattning
med saken och hänsköt afgörandet till
regeringen. Innan ännu frågan blifvit afgjord
afled B. d. 22 april 1839.

Gift 1: med Kristina Ulrika Marschell;
2: med Charlotta Petronella Sadelin;
3: med Maria Dufva, och 4: med
Kristina Magdalena Ekman.


2. Borg, Ossian Edmund,
föreståndare för institutet på Manilla. Född d.
6 aug. 1812; den föregåendes son.

Student i Uppsala 1832, hade B. bestämt sig för den
medicinska banan och stod just färdig att aflägga
medicine kandidatexamen, då hans studier genom
faderns död blefvo afbrutna och
han omedelbart därefter utnämndes till direktor
och förste lärare vid Institutet för döfstumma
och blinda 1839. Från den tiden ägnade han
sina krafter åt faderns människoälskande verk.
Mycket har ock förändrats. På en höjd mellan
Öfra Manilla och Manhem reser sig ett präktigt
slott, där ett par hundra döfstumma elever njuta
vård och undervisning. Åt de blinda, som förut
nästan blott till namnet vid inrättningen ägde
ett bildningens hem, lyckades det B. att genom
konung Oscar I:s välvilja och ständernas anslag
vid 1844 års riksdag få en särskild afdelning,
som inhystes i institutets ursprungliga lokal å
Manilla och sedan flyttades till Tomteboda. B.
erhöll 1875 pension, men har sedan biträdt vid
det af honom bildade lärareseminariet vid Manilla
institut samt ägnat sig åt privat undervisning.
Död i Stockholm d. 10 april 1892.

Gift 1848 med sin kusin Anna Sofia Karolina Sadelin.


Borg, Fredrik Theodor,
publicist, riksdagsman. Född i Landskrona d. 18
sept. 1824. Föräldrar: skräddaremästaren Anders
Borg
och Anna Margareta Svensson.

B. blef student i Lund 1841, men begaf sig 1848
till Stockholm, där han en tid verkade som privatlärare.
Lifligt besjälad af de demokratiska
idéer som 1848 gjorde sitt segertåg
genom Europa, deltog han i stiftandet af den
första svenska arbetarföreningen, liksom han jämte
N. P. Nordin uppsatte den kortlifvade tidningen
»Reform», hvarjämte han vid 1850–51 års riksdag
var riksdagsreferent i Aftonbladet. Ett af
honom hållet föredrag antastades af åklagaren
såsom innehållande läror, »hvilka ledde till
söndring i religiöst afseende». Aktor yrkade lifvets
förlust(!), men det hela slöt med frikännande.

1855 öfvertog han efter 0. P. Sturzen Becker
ledningen af »Öresunds-Posten» i Helsingborg,
hvars ägare han blef följande år och hvilken
han redigerade till sin död d. 23 okt. 1895 i
Helsingborg.

Under hela denna långa tid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/a0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free