bitter polemik med K. J. Boström och dennes anhängare, hvilkas metod han ogillar, liksom läran att Gud i och för sig icke står i något förhållande. Gift 1869 med Hedvig Augusta Wilhelmina Lönbohm. 1. Borg, Per Aron, stiftare af institutet för döfstumma och blinda. Född i Avesta d. 4 juli 1776. Föräldrar: rektorn, sedermera lektorn i Västerås Erik Gustaf Borg och Johanna Didron. B. ingick efter slutade studier i k. kansliet och utnämndes 1809 till protokollssekreterare. Åskådandet på K. teatern af Bouillys historiska skådespel »Abbé de l'Epée» skall först hos honom uppväckt tanken på att följa denne ryktbare människoväns exempel och i Sverige stifta en läroanstalt för döfstumma. Ehuru alldeles obekant med de l'Epée's metod, grep B. sig likväl an och började 1807 undervisa ett i hans familj upptaget blindt fruntimmer, Charlotta Seijerling. Hans bemödanden kröntes med den lyckliga framgång, att hon, vid en med henne följande året offentligen anställd examen, ådagalade de vackraste framsteg i språk, stilskrifning, sång och musik. Den närmaste följden häraf blef, att B. erhöll ett litet årligt understöd för inrättandet af ett institut för döfstumma och blinda. 1809 hade han hemma hos sig fjorton, dels blinda, dels döfstumma lärjungar, med hvilka offentlig examen anställdes s. å. på börssalen inför hofvet, ständerna och en mängd åhörare och väckte ett sådant uppseende, att drottningen förklarade sig för institutets beskyddarinna och ständerna beviljade 5,000 rdr till undervisningsanstaltens fortsättande och utvidgning. Denna summa utbetalades dock icke förr än 1812, under hvilken tid B. endast med största svårighet förmådde genom lån upprätthålla inrättningen. Han flyttade 1812 institutet till lägenheten Öfra Manilla på Djurgården, som han inköpte. Men olika åsikter begynte snart göra sig gällande mellan stiftaren och stiftelsens då varande styrelse, och då den senare ville föreskrifva sättet för undervisningen, anhöll B. om sitt entledigande från befattningen med »Allmänna Institutet». Detta ställdes då under tillsyn af en dansk lärare och flyttades till en inom staden belägen egendom Fredriksberg. Oberoende af styrelser och statsanslag inrättade B. ett nytt institut vid Manhem, tätt invid Manilla, och alla som kunde betala, insatte sina vanlottade barn och myndlingar i B:s institut. Denna täflan hade icke räckt i fullt tre år, då statens inrättning hotades med fullständig upplösning och B. förmåddes att återtaga sin förra befattning. Han förenade nu 1819 båda instituten till ett, som förlades på sin gamla plats Manilla. År 1823 fick han anbud att stifta ett institut efter sin metod i Portugal, dit han afreste och där han kvarstannade i nära sex år. I hans eget fädernesland vann hans inrättning mer och mer förtroende och är betryggad genom årliga anslag och enskildes gåfvor. För att än mer utvidga stiftelsens välgärningar började B. efter sin återkomst från Portugal äfven emottaga svagsinta, för att vårdas inom en särskild lägenhet på Manilla holme. År 1832 sökte och erhöll han tillåtelse att för insamling af medel härtill i riket kringskicka en stambok, men då den af konungen tillförordnade förvaltningen af stamboksmedlen fordrade, att så väl dessa, som själfva den blifvande inrättningen skulle ställas under dess omedelbara vård, undandrog sig B. all befattning med saken och hänsköt afgörandet till regeringen. Innan ännu frågan blifvit afgjord afled B. d. 22 april 1839. Gift 1: med Kristina Ulrika Marschell; 2: med Charlotta Petronella Sadelin; 3: med Maria Dufva, och 4: med Kristina Magdalena Ekman. 2. Borg, Ossian Edmund, föreståndare för institutet på Manilla. Född d. 6 aug. 1812; den föregåendes son. Student i Uppsala 1832, hade B. bestämt sig för den medicinska banan och stod just färdig att aflägga medicine kandidatexamen, då hans studier genom faderns död blefvo afbrutna och han omedelbart därefter utnämndes till direktor och förste lärare vid Institutet för döfstumma och blinda 1839. Från den tiden ägnade han sina krafter åt faderns människoälskande verk. Mycket har ock förändrats. På en höjd mellan Öfra Manilla och Manhem reser sig ett präktigt slott, där ett par hundra döfstumma elever njuta vård och undervisning. Åt de blinda, som förut nästan blott till namnet vid inrättningen ägde ett bildningens hem, lyckades det B. att genom konung Oscar I:s välvilja och ständernas anslag vid 1844 års riksdag få en särskild afdelning, som inhystes i institutets ursprungliga lokal å Manilla och sedan flyttades till Tomteboda. B. erhöll 1875 pension, men har sedan biträdt vid det af honom bildade lärareseminariet vid Manilla institut samt ägnat sig åt privat undervisning. Död i Stockholm d. 10 april 1892. Gift 1848 med sin kusin Anna Sofia Karolina Sadelin. Borg, Fredrik Theodor, publicist, riksdagsman. Född i Landskrona d. 18 sept. 1824. Föräldrar: skräddaremästaren Anders Borg och Anna Margareta Svensson. B. blef student i Lund 1841, men begaf sig 1848 till Stockholm, där han en tid verkade som privatlärare. Lifligt besjälad af de demokratiska idéer som 1848 gjorde sitt segertåg genom Europa, deltog han i stiftandet af den första svenska arbetarföreningen, liksom han jämte N. P. Nordin uppsatte den kortlifvade tidningen »Reform», hvarjämte han vid 1850--51 års riksdag var riksdagsreferent i Aftonbladet. Ett af honom hållet föredrag antastades af åklagaren såsom innehållande läror, »hvilka ledde till söndring i religiöst afseende». Aktor yrkade lifvets förlust(!), men det hela slöt med frikännande. 1855 öfvertog han efter 0. P. Sturzen Becker ledningen af »Öresunds-Posten» i Helsingborg, hvars ägare han blef följande år och hvilken han redigerade till sin död d. 23 okt. 1895 i Helsingborg. Under hela denna långa tid