1884--87 var B. bosatt i Rom och utförde i marmor dopfunten till Jakobs kyrka samt Psyche, m. m. B. har efter 1889 mestadels bott i Göteborg, där han utfört ett par större friser för herr C. Wijks hus samt modellerat många porträttbyster. Hans Sorg 1890, Göteborgs museum, utfördes på beställning af herr A. Röhss af B. i marmor i Florens, där han äfven modellerade Florentinare, m. m. B. har sedan utfört flera medaljongbilder för Göteborgs museum. -- Ogift. Brandel, Henrik Gottfrid, generalkonsul, myriadens uppfinnare. Född d. 1 febr. 1739 i Ryds socken i Uppland. Föräldrar: handelsmannen Gottfrid Brandel och Anna Dorotea Sahlgren. -- I Uppsala ägnade sig B. hufvudsakligen åt språkstudier och utsågs jämte några andra att, af den inkallade berömde orientalisten professor P. Rubens, erhålla särskild undervisning i österländska språk för att sedan användas vid beskickningarna i Turkiet och Barbareskstaterna. Efter några års tjänstgöring som kanslist i utrikesexpeditionen, utnämndes han 1764 till konsulatsekreterare i Alger, där han två är senare blef svensk konsul. De främmande konsulerna i Alger innehade vid denna tid ungefär samma ställning som ministrarna vid de europeiska hofven. Deras hufvudsakliga åliggande var att uppehålla det s. k. fredsverket, d. v. s. söka förekomma plundringar af sina nationers fartyg, hvilket ännu utgjorde denna sjöröfvarestats förnämsta inkomstkälla. Efter att ha lämnat Alger 1791, då dejen utfärdade krigsförklaring mot Sverige och sedan ha bott i Livorno, återvände han 1793 till Sverige där han sysselsatte sig med utarbetandet af ett nytt kronologiskt system, hvilket han benämnde »Myriaden», och med hvilket han åsyftade att till ett helt sammanbringa olika tideräkningssystem. Något fullständigt verk öfver sitt myriadsystem utgaf B. aldrig, men från och med 1796 lät han årligen trycka en liten almanack på franska, uppställd efter detsammas grunder. Först långt efter hans död d. 18 febr. 1828, utkom 1853 genom hans vän generalkonsul Ewerlöfs försorg B:s arbete under titel: La myriade système Chronologique pour une période de dix mille ans, par Henri Brandel, exposé par F. A. Ewerlöf, och väckte hos fackmän ett ganska stort uppseende. -- Gift 1767 med Maria Margareta Wolters.

Brandelius, Bengt Johan Gustaf, djur- och genremålare. Född i Fredsbergs prästgård i Västergötland d. 22 okt. 1833. Föräldrar: kontraktsprosten Johan Kristian Brandelius och Maria Renberg. -- Under sina skolår vid Stockholms lyceum använde B. sin lediga tid till studier vid konstakademien, och hade där genomgått klasserna, när han tog studentexamen i Uppsala 1852. Fyra år därefter befordrad till officer vid Skaraborgs regemente, kommenderades han 1856 till Göteborg, där hans med rask hand utkastade porträtter, karrikatyrer och pennritningar väckte uppseende och föranledde några konstälskare att erbjuda honom ett understöd för en studieresa till utlandet. Han afreste 1857 till Düsseldorf, där han studerade under d'Unkers ledning halft-annat år, och återkom efter ett kort besök i Paris 1859 till fäderneslandet. Följande året erhöll han af en mecenat i Göteborg ett nytt reseunderstöd, med hvilket han anträdde en resa till Paris, där han uppehöll sig 1861--62 och utförde på beställning flera kopior efter franska mästare. -- 1864 invald till agrée vid Fria konsternas akademi, af hvilken han 1874 blef ledamot, anträdde han 1867 ånyo en resa till Paris, där han under den då pågående världsutställningen hade tillfälle studera den moderna konstens yppersta alster. Efter denna sista konstresa ägnade sig B. uteslutande åt djur- och genremålning, i hvilken han utmärkt sig genom ett lyckligt val af ämnen samt en godmodig karaktäristisk uppfattning. Af hans många arbeten kunna nämnas: Normandiska hästar; Soldatbarn vid grind; Första ridlektionen; Oxar för sladd; En källa i skogen; En belägrad favorit; Han blir husar med tiden; Hemfärd från skogen, vinterstycke, m. fl. -- B. blef 1878 kapten, tog afsked 1884 och afled s. å. d. 24 nov. i Sköfde. -- Ogift. Brandt, Georg, kemist. Född på Riddarhyttan i Västmanland d. 26 juni 1694. Föräldrar: bergsbruksidkaren Georg Brandt och Katarina Hysing. Sin håg för kemien mottog B. af sin far, som någon tid varit apotekare i Stockholm och ofta lät sonen biträda vid sina kemiska laborationer. Sedan B. slutat i Uppsala, där han hufvudsakligen vinnlade sig om kemi och mineralogi, ingick han 1714 i bergskollegium, men tog afsked redan 1718 för att anträda en resa till utlandet. I Leyden uppehöll han sig i tre år och promoverades 1726 till medicine doktor i Rheims. Återkommen till fäderneslandet, ingick han ånyo i bergskollegium, där han blef föreståndare för dess kemiska laboratorium. Han utnämndes 1730 till gardien och 1747 till värdie vid k. myntet samt 1757 till bergsråd. Både in- och utrikes aktad såsom en af sin samtids utmärktaste kemister, gjorde han inom sin vetenskap flera viktiga upptäckter och kallades af Vetenskapsakademien till en af dess första ledamöter. Han vann sin största ryktbarhet genom upptäckten af koboltmetallen. Personligen gynnad af konung Fredrik I, som brukade hedra honom med benämningen »den ärlige mannen», kallades B., ehuru icke praktisk idkare af läkarekonsten, dock bland de konsulterande vid konungens dödsbädd. Död i Stockholm d. 29 april 1768. -- Gift 1735 med Anna Maria Norn. Brandt, Johan Nils, läkare, filantrop. Född d. 16 okt. 1760 i Ystad. Föräldrar: tullskrifvaren och bryggaren Johan Brandt och Elisabeth Bjure. -- 1779 student i Lund och medicine doktor 1790, blef B. två år därefter läkare i hufvudstaden och vann inom kort en indräktig praktik. Han gjorde sig snart känd för en storartad välgörenhet och uppoffrade stora