föranledde, att B. genom uppgräfvande af den sedan 1821 ej tillämpade straffparagrafen för »förnekelse af den rena evangeliska lära» våren 1888 ådömdes 150 kr. böter och på hösten s. å. tre och en half månads fängelse för aftryck af A. Danielssons artikel »Till världsalltets upphofsman», hvilken betecknades som hädelse af en jury, i hvilken Viktor Rydberg hade plats som en af rättens ledamöter, och hvars dom gifvit anledning till en skarp polemik mellan B., Georg Brandes och Ellen Key å ena sidan samt K. Warburg och S. A. Hedlund m. fl. å den andra. — Efter att flera föregående val stannat i minoriteten, invaldes B. 1896 i Andra kammaren af hufvudstadens femte valkrets och har i sådan egenskap bevistat alla följande riksdagar, där han varit en af de mera uppmärksammade talarna. Gift 1884 med Anna Matilda Charlotta Jäderin i hennes 2:a gifte. Fru B., f. 1855, har gjort sig känd för sina under sign. Vox och Réné författade pikanta kåserier och teaterkritiker samt sina (sign. Réné) realistiska berättelser: Lena, en bok om fruntimmer 1893 och Sju martyrer 1894.

1. Brask, Hans, katolsk prelat. Född 1464 i Linköping, där fadern var var borgmästare. -- Utmärkt för lärdom, den han inhämtat vid flera utländska högskolor, förklarades B. för filosofie magister. Efter sin hemkomst anställdes han som kanik i Linköpings kapitel och blef 1505 domprost. De stora förtjänster han inlade om stiftets förvaltning under biskopsledigheten efter den afsatte Hemming Gadd öppnade för honom vägen till biskopsstolen, den han intog 1513. Hans episkopat, utmärkt af en mängd gagnliga åtgärder och inrättningar, intager ett framstående rum i detta stifts tideböcker: så ökades kyrkans och biskopsstolens gods betydligt genom köp och byten; domkyrkan restaurerades och försågs med dyrbara inventarier. Han inrättade i Linköping det första svenska pappersbruket och anlade ett eget boktryckeri i Söderköping. Med en blick, som var flera århundraden före sin tid, ifrade han för en kanal mellan Vettern och Vänern och att därigenom åstadkomma direkt förbindelse mellan öfre Sverige och Västerhafvet, o. s. v. Hans offentliga verksamhet, om möjligt än mer framstående, tillhör fäderneslandets allmänna historia och kan därför med skäl här förbigås. Utan fråga en af Sveriges utmärktare historiska karaktärer framstår biskop B. i vår reformationshistoria såsom en i många hänseenden minnesvärd man, och kommer där alltid att intaga en aktningsvärd plats såsom den ende kraftfulle försvararen af den gamla tron, från hvilken han ansåg fäderneslandets väl oskiljaktigt. Efter Västerås riksdag 1527 trifdes den oböjlige kyrkofursten icke länge i Sverige. Under förevändning af en visitationsresa till Gotland, begagnade han tillfället att med sina förnämsta ägodelar fly öfver till Danzig, hvarifrån han skref förmanande bref till sina landsmän att icke öfverge den rätta tron. De sista åren af sin lefnad uppehöll han sig i Landa kloster i Posen, och afled där enligt en uppgift d. 30 juli 1539. 2. Brask, Samuel Petri, präst, dramatisk författare. Född d. 22 maj 1613 i Veta socken i Östergötland, af samma släkt som den berömde biskopen. Föräldrar: komministern Petrus Johannis Brask och Elsa Larsdotter. — Efter studier vid Uppsala universitet företog han 1641 en utländsk resa och återkom till fäderneslandet 1644. Under sin bortovaro utnämnd till lektor vid Stockholms gymnasium, lät han biskop Jon. Petr. Gothus förmå sig att öfvertaga samma befattning i Linköping 1644. Fem år därefter befordad till kyrkoherde i Ekeby och Rinna församlingar af Linköpings stift, utnämndes hann af Carl X till hofpredikant och förflyttades 1663 som pastor till S:t Klara i Stockholm, där han dog d. 12 juni 1668. — Som gymnasiilärare i Linköping införde han den då för tiden icke ovanliga undervisningsmetoden att genom uppförande af historiska skådespel skärpa lärjungarnas minne och vänja dem att yttra sig inför en större samling af åhörare. Af B:s skådespel äro tre utgifna från trycket: Een Comoedia om then förlorade Sonen eller een oförfaren Vandringzman 1645; Een Tragico-Comoedia om Apostlarnars gärningar och jämmerlige Marteringar 1648 samt Mars germanicus victus. Thet är: Comoedia om thet välendade Tydske kriget 1650, hvarförutom en: Josephus venditus, Comoedia, förvaras i hans efterlämnade handskriftssamling. — Gift 1: 1644 med Helena Eriksdotter och 2: 1648 med Anna Pedersdotter. 3. Brask, Petrus, psalmförfattare; den föregåendes son. Född i Linköping omkr. 1650 och död före 1695. Han är författare till n:o 198 och möjligen 455 och öfversättare af n:o 109, 137, 192, 253, 254, 389, 413, 441 och 457 i 1819 års svenska psalmbok.

Brate, Erik, filolog, lärare. Född d. 13 juni 1857 i Norbergs socken, Västmanlands län. Föräldrar: bergsmannen Anders Eriksson och Kristina Mattsdotter. — B. blef student i Uppsala 1876, filosofie doktor 1884 och s. å. docent i forngermanska språk. Efter att 1885—87 ha förestått professuren i svenska språket, utnämndes han 1887 till lektor i modersmålet och tyska språket vid Södermalms högre allmänna läroverk i Stockholm. B. har bl. a. utgifvit Fornnordisk metrik 1884; Runverser 1887—91, i »Antiqv. tidskrift för Sverige»; Äldre Vestmannalagens ljudlära 1887 i Uppsala universitets Årsskrift, Dalalagens böjningslära m. m., samt är en framstående runkännare. -- Gift 1887 med målarinnan Fanny Ekbom. Braun, Nicolas Nicolai, biskop. Född i Fagerhults prästgård vid Kalmar d. 1 aug. 1658. Son af kyrkoherden Nicolaus Brodderi Braun och Christina Walleria. — Fil. mag. i Upsala 1685, hvarpå han i sällskap med en friherre Bonde fick företaga en längre utrikes resa. 1693 kyrkoherde i Madesjö i