röda toner. B. hade under de sista åren af sitt lif stora sorger. Hans söner förde ett sådant lefnadssätt, att han måste stänga sitt hus för dem. Den kröningstafla, som han fått Carl XIII:s uppdrag att utföra, kunde aldrig fullbordas, sedan B. måst lämna det lediga statybildhuggarebostället, hvilket Byström erhöll. Händelsen tyddes som hämnd för Bredas visade frisinne. Då konungen snart dog, ville man icke heller godkänna uppdraget rörande kröningstaflan, emedan det ej var kontrasigneradt. B. förtjänar att minnas icke blott som en af Sveriges yppersta konstnärer, utan ock som lärare vid Konstakademien. Om än hans inflytande där kan sägas varit mera medel- än omedelbart, har han dock genom sin smak, sina råd och sitt fint bildade umgänge utöfvat ett ganska stort sådant och på ett utmärkt sätt befordrat den anda och smak, som sedan röjde sig hos det yngre konstnärssläktet. Död d. 1 dec. 1818. Svenska akademien lät 1895 slå en minnesmedalj öfver den store målaren. Gift 1781 med Inga Kristina Enqvist och hade med henne sönerna Adolf Fredrik och Johan Fredrik (John), hvilka båda i yngre år utvecklade ganska lofvande anlag som målare. Bredberg, Bengt Gustaf, kemist och metallurg. Född d. 6 juni 1797 å Underås vid Göteborg. Föräldrar: grosshandlaren Olof Bredberg och Johanna Maria Santesson. B. blef 1810 student i Uppsala, där han 1815 tog hofrättsexamen och 1816 bergsexamen, hvarpå han 1817 blef bergsvärdie i Sala och 1824 erhöll bergmästaretitel. Efter åtskilliga förordnanden blef han 1836 bergmästare i Nya kopparbergets distrikt, hvilken post han beklädde till 1849. Tillika var han 1835--42 i egenskap af s. k. aktieägande direktör ledamot i Göta kanals direktion och var 1844--50 anställd vid Åtvidabergs kopparverk för att leda smältningarna. Han inköpte vid denna tid Valdemarsviks kopparverk och Fångö grufvor, å hvilka han förlorade sin förmögenhet, och biträdde under 1850- och 60-talen med smältningarna såväl vid Klefva nickelverk som vid Gustafs och Karlbergs kopparverk. Under sitt sista decennium var han hufvudsakligen sysselsatt med utgifvandet af sina Metallurgiska anteckningar 1863--69, i hvilka han redogör för sina förbättringar i de olika metallernas tillgodogörande. B., som 1842 blef ledamot af Vetenskapsakademien, afled i Valdemarsvik d. 4 dec. 1873. B. var den förste, som här i Sverige tillämpade den kemiska teorien vid smältningen af de s. k. ädla metallerna (silfver, koppar och nickel) och gjorde flera viktiga förbättringar vid dessa smältningar, särskildt genom sina undersökningar af slaggernas sammansättning. Hans undersökning af »vaskningsförlusterna» förvärfvade ock i utlandet ett berättigadt uppseende. Under sin verksamhet å Åtvidaberg lyckades han genom förbättrade metoder uppdrifva koppartillverkningen från 4,000 till 12,000 centner per år. Många värdefulla afhandlingar af hans hand finnas förvarade i Vetenskapsakademiens handlingar och åtskilliga äro ock i öfversättning införda i utländska tidskrifter. Gift 1826 med Carolina Jacobina Blix. Hans son Carl Gustaf B., f. 1833, f. d. kapten vid flottan, har gjort sig känd som en framstående jordbrukare, den där särskildt inlagt stora förtjänster om hästafvelns upphjälpande, är hedersledamot af Landtbruksakademien, mångårig medlem af Stockholms läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, ledamot af direktionen för Ultuna landtbruksinstitut m. m. Bredberg, Henrik Vilheim, statsråd. Född i Stockholm den 15 april 1819. Föräldrar: justitierådet Erik Vilhelm Bredberg och Hedvig Christina Pfeffer. Med de vackraste föredömen af far och farfar, valde B. äfven tjänstemannabanan och aflade, efter sex års studier vid Uppsala universitet, 1843 juris kandidatexamen. Samma år anställd i justitierevisionsexpeditionen, Svea hofrätt och Stockholms rättegångsverk, tjänstgjorde han under loppet af flera år som amanuens vid Akademien för de fria konsterna och sekreterare i öfverintendentsämbetet och blef 1852 adjungerad ledamot i Svea hofrätt. Kopist i justitierevisionsexpeditionen s. å., befordrades han, efter att de följande åren förestått en revisionssekreterarebefattning, 1856 till expeditionschef i finansdepartementets expedition. 1858 utnämnd till protokollssekreterare i justitierevisionsexpeditionen, entledigades han samma år från sekreterarebefattningen i öfverintendentsämbetet och kallades 1860 att som konsultativt statsråd intaga en plats vid konungens rådsbord, hvilken han beklädde till 1874, då han blef president i kammarrätten. Hans grundliga kännedom om allmänna ärenden och mångsidiga bildning blefvo under hans statsrådstid konseljen till stor nytta och anses han ha skrifvit eller öfverarbetat alla Carl XV:s trontal. Död efter en långvarig sjukdom i Stockholm d. 10 dec. 1877. Gift 1855 med Josefina Lovisa Smerling. Bredman, Johan, universitetslärare, astronom. Född d. 7 nov. 1770 i Ovikens socken i Jämtland, där fadern, underofficer vid Jämtlands regemente, var bosatt. Student i Uppsala 1790, promoverades B. 1797 till filosofie magister. Fyra år därefter fästes han vid universitetet såsom docent i matematik och utnämndes 1802 till amanuens vid astronomiska observatoriet. Det dröjde sedermera till 1808 innan han blef adjunkt i matematik, men blott tre år därefter befordrades han till professor i astronomi. Han skötte oafbrutet professuren till 1840, då han sökte och fick tjänstledighet och följande året afsked med bibehållandet af sin lön, som emeritus. Efter sitt afskedstagande utarbetade han en lärobok i astronomi: Teoretiska astronomiens grunder för begynnare 1845, hvilken med många loford omnämndes af utlandets berömdaste astronomer. Död d. 3 febr. 1859. Ogift. Brelin, Nils, präst, mekaniker. Född i Grums socken i Värmland 1697. B:s föräldrar: