själfständiga hållning. Han afled hastigt i Stockholm d. 14 nov. 1861. Gift 1825 med Catharina Elisabet Hofvendahl. Bring, Ebbe Gustaf, biskop. Född i Askersund d. 4 juli 1814. Föräldrar: stadsläkaren därst., assessor Sven Håkan Bring och Ulrika Sofia Silfversvärd. Student i Uppsala 1829, utbytte han tre år senare detta lärosäte mot Lund, där han 1835 vann den akademiska lagern. Kallad till docent i dogmatik och moralteologi 1837, antog han s. å. prästerlig ordination och förestod under åren 1839--47 dels den dogmatiska, dels den exegetiska och dels den pastoral-teologiska professuren vid universitetet. 1844 teologie adjunkt, utnämndes han fyra år därefter till professor i pastoral-teologi och innehade denna lärostol, äfven sedan han 1856 blifvit domprost, till 1861, då han utnämndes till biskop i Linköping. 1870 uppfördes han i andra rummet på förslag till ärkebiskop. Konung Oscar II:s tre äldsta söner bereddes af honom till sin första nattvardsgång. B. var en af de förnämsta målsmännen för den högkyrkliga riktningen. Det vid kyrkomötet 1878 antagna nya katekesförslaget hade hufvudsakligen utarbetats af B. och ärkebiskop Sundberg. Vid 1883 års kyrkomöte bidrog B. väsentligt till antagandet af den framlagda proföfversättningen af Nya testamentet, hvarjämte han talade för en revision af 1819 års psalmbok. B., hvilken var ledamot af prästeståndet vid 1853 och 1856 års riksdag som fullmäktig för Lunds stifts prästerskap och 1862 och 1865 som själfskrifven ledamot, afled i Linköping natten till den 13 aug. 1884. Förutom åtskilliga disputationer, tal och predikningar, har B. (tillsammans med H. M. Melin) utgifvit Theologisk Qvartalskrift 1841--42 samt (i förening med A. N. Sundberg och W. Flensburg) redigerat Svensk Kyrkotidning 1855--64, utgifvit Högmässopredikningar 1862; Kyrkotukten enligt Svenska kyrkans gällande lag 1865; Det kyrkl. perikopsystemet, o. s. v. Teol. d:r 1860. Gift 1841 med Maria Ulrika Ehrenborg. Brinkman, Carl Gustaf von, ämbetsman, skald. Född på Nacka i Brännkyrka socken nära Stockholm d. 24 febr. 1764. Föräldrar: sekreteraren Hans Gustaf von Brinkman och grefvinnan Beata Kristina Leijonstedt. B:s lärda bildning grundlades vid herrnhutska uppfostringsanstalten i Niesky(Sachsen). Han flyttade 1782 till evangeliska brödraförsamlingens seminarium i Barby, där han tillbragte tre år. Sedermera vistades han vid några tyska universitet, där han i tre år studerade filosofi och statsvetenskap. Vid tjugusju års ålder ingick han i konungens kabinett för utrikes brefväxlingen och användes i åtskilliga diplomatiska värf i Paris och Berlin tills han 1807 utnämndes till envoyé vid preussiska hofvet, som flytt till Memel. Adlad med bibehållande af sitt namn, 1808, förflyttades han s. å. som minister till storbritanniska hofvet och utnämndes till kammarherre 1810. Efter att 1812--13 tidtals ha förestått hofkanslärsämbetet, förordnades han det sistnämnda året till ledamot i rikets allmänna ärendens beredning, hvilken befattning han innehade tills den nya departementsstyrelsen infördes 1840. 1828 kallades han till en af de aderton i Svenska akademien och upphöjdes 1835 till friherre. 1836 led. af Vet-akademien och 1839 fil. hedersdoktor i Uppsala. Få, om någon i senare tider, torde som v. B. haft insikt i sitt eget och främmande länders litteratur; hans beläsenhet var ofantlig och hans språkkunskaper ovanliga. I Tyskland hade han genom sina under pseudonymen »Selmar» 1789 utgifna Gedichte och Filosofische Ansichten 1806 redan förvärfvat sig ett berömdt namn innan han offentligen uppträdde inom svenska vitterheten. Detta skedde egentligen först 1821, då han eröfrade svenska akademiens stora pris för sitt skaldestycke Snillets värld. - Hans Vitterhetsförsök 1842, utgifna några år före hans död, innehålla jämte åtskilliga dikter hans förträffliga Tankebilder (förut tryckta), det yppersta utan fråga, som flutit ur hans penna. B. var ägare till en af de ansenligaste och dyrbaraste boksamlingar som funnits i Sverge, i synnerhet rik på klassisk och modern litteratur samt arbeten i svenska historien, hvilken boksamling efter hans död öfverläts till akademiska biblioteket i Uppsala. Hans handskriftsamling tillföll genom testamentarisk disposition exc. grefve H. G. Trolle-Wachtmeister på Trolle-Ljungby och har till någon del blifvit utgifven. (Del I, II, 1859, 1865.) Död, ogift, d. 25 doc. 1847. Brodinus, Johannes, biskop. Född i Bro socken af Uppland d. 18 juni 1619. Föräldrar: kyrkoherden Petrus Nicolai Brodinus och Sara Jonsdotter. B. promoverades 1647 i Uppsala till filosofie magister och vigdes till präst s. å., hvarefter han företog en vetenskaplig resa till Tyskland, Holland och Frankrike, från hvilken han återkom 1651. Kallad året därefter af drottning Kristina till hofpredikant, beklädde han samma befattning hos Carl X Gustaf och följde honom under fälttåget till Polen 1656. Följande året förordnad till superintendent på Gotland började han genast afskaffa en mängd missbruk och införa svenska seder vid de kyrkliga förrättningarna. Härigenom uppväckte han mot sig de danskt sinnades ovilja, så att, när danskarna under kriget 1676 spelade herrar på ön, han utlämnades med hustru och barn till fienden och fördes som krigsfånge till Köpenhamn, där han kvarhölls öfver ett år. Slutligen frigifven, måste han på hemvägen i Malmö uthärda denna stads belägring. Som godtgörelse för lidanden och motgångar hugnades han 1678 af Carl XI med fullmakt på Västerås biskopsstol. Död d. 8 nov. 1680. Gift 1: 1658 med Elisabet Emporagria, dotter af biskop Emporagrius i Strengnäs; 2: 1663 med Gertrud Leijel och 3: 1676 med Anna Schultin, som delade hans fångenskap i Köpenhamn och efter