hans död ingick nytt äktenskap med den berömde psalmsångaren Haqvin Spegel. Broling, Gustaf, befrämjare af svensk industri. Född i Edsbergs socken i Nerike d. 11 april 1766. Föräldrar: kronobefallningsmannen Gustaf Broling och Anna Kristina Robsahm. - Sedan B. i Uppsala 1788 aflagt bergsexamen, ingick han följande året som auskultant i Bergskollegium och utnämndes 1795 till bergsproberare. Åren 1797-99 företog han i industriellt-vetenskapligt ändamål en resa till Storbritannien, hvaraf han meddelade resultaten i sina utgifna Anteckningar under en resa till England del. 1-3, 1812-17. Han började därefter praktiskt utföra åtskilliga af sina under samma resa gjorda iakttagelser: beredning af gjutstål, tillverkning af kirurgiska instrument och finare eggjärn, förfärdigande af lackerade eller s. k. japanerade bleckarbeten, o. s. v. Titulerad bergmästare 1803, befordrades han 1814 till värdie för K. Myntet och föreståndare för Bergskollegii laboratorium och mineralkabinett och erhöll 1817 titel af bergsråd. Led. af Vet.-akademien 1797. - Död d. 12 april 1838. Städse nitälskande för den inhemska industriens utveckling, sökte han på allt sätt sprida kännedomen om nya uppfinningar; så t. ex. har han genom sina Små bref om ångbåtar i väsentlig mån befordrat kunskapen om och utbredning af dessa transportmedel. - Med största beredvillighet stod han till hands åt hvar och en med råd och upplysningar i de ämnen, som lågo inom gränserna för hans studier och verksamhet och tvekade ej, att med egna uppoffringar understödja andras företag, när han ansåg dessa gagneliga för fäderneslandet. - Gift 1816 med Sara Margareta Brunnmark. Broman, Erland Carlsson, president, konung Fredrik I:s gunstling. Född på Bergby i Vendels socken af Uppland d. 1 nov. 1704. Föräldrar: lagmannen Carl Broman och Eva Insenstjerna. I sin egenskap af hofjunkare kom B. tidigt i beröring med konung Fredrik, hvars bevågenhet han förvärfvade genom sitt glada lynne och bibehöll genom sin skicklighet som underhandlare vid konungens kärleksaffärer. - Vid tjugusju års ålder kammarherre, erhöll han förvaltningen af de medel som inflöto från Hessen och hade för öfrigt en mängd enskilda uppdrag af konungen, särskildt i allt hvad som rörde fröken Taube. - 1734 utnämnd till assessor i Kommerskollegium, blef han 1739 kommerseråd, två år senare hofmarskalk och 1747 friherre och president i Kommerskollegium och - när de svenska ordnarna följande året instiftades - en af de första riddarna af Serafimerorden. För lättsinnig att med allvar verka för bestämda statsåsikter, var B. aldrig någon partiman i ordets egentliga betydelse. Han älskade mera ett godt bord och ett komfortabelt lif, än att höra på Hattarnas och Mössornas debatter på riddarhuset. Likväl slöt han sig med ett slags instinkt till Gyllenborg och Höpken, hvilken senare han efterträdde som president i Kommerskollegium. Sitt inflytande hos konungen använde han till att utpressa mutor af de tjänstsökande, som begagnade sig af hans förord. Icke desto mindre befann han sig i ständig penning- förlägenhet; lånade hvar han kunde få, men var trög att betala. Hans slöseri och vinglerier slutade först med hans lif, hvarefter, som vanligt i dylika fall, konkursen fick utreda sterbhusets affärer. Död d. 19 jan. 1757. - Gift 1: 1724 med Eva Johanna Drakenhjelm och 2: 1748 med grefvinnnan Vilhelmina Magdalena Taube, syster till konung Fredriks älskarinna. 1. Bromelius, Olof, läkare, botaniker. Född d. 24 maj 1639 i Örebro. Föräldrar: handelsmannen Olof Gunnarsson Bromelius och Ingeborg Krok. - Efter slutade medicinska studier i Uppsala, begaf sig B. 1669 till Stockholm, där han förordnades till stadens »herborist» och uppsyningsman öfver apoteken. Anställd som läkare vid den beskickning som 1672 afgick till Holland, förvärfvade han följande året medicine doktorsgraden i Leyden och återkom till Sverige 1674. Följande året ledamot af collegium medicum, verkade han i sjutton år som praktiserande läkare i hufvudstaden, under hvilken tid han från 1676 var ledamot i kommissionen öfver trollväsendet. - 1691 förordnades han till stadsfysikus och provinsialläkare i Göteborg, hvilka befattningar han innehade till sin död d. 5 febr. 1705. I vetenskapens annaler har B. förvärfvat sig namn såsom en af Sveriges yppersta botanister före Linnés tid; hans Chloris Gothica s. Catalogus Stirpium circa Gothoburg. nascentium 1694 är den äldsta spocialflora i Sverige, och till hans ära har Linné benämnt ett tropiskt växtsläkte Bromelia. - Gift 1677 med Agneta Svinehufvud. 2. Bromell, Magnus von, läkare. Född i Stock- holm d. 26 maj 1679; den föregåendes son. - Efter förberedande studier i Sverige, anträdde B. 1697 en utländsk resa, studerade medicin och naturvetenskap i Leyden under Boerhave och i Paris under Petit och Tournefurt, hvarefter han begaf sig till Rheims, där han 1703 förvärfvade doktorshatten. Två år senare utnämndes han till medlem af collegium medicum och erhöll samtidigt ett ansenligt arf efter sin aflidne halfbror, krigskommissarien Olof Bromell, hvarefter han upphörde med sin verksamhet som läkare och ägnade sin tid och förmögenhet till förökande af de rika samlingar af naturföremål, mynt och medaljer, hvilka han ärft efter sin far. Förordnad till anatomie professor i Stockholm 1716, lämnade han inom kort samma befattning, för att intaga säte som assessor i coll. medicum, hvilken plats han 1724 utbytte mot presidentstolen i nämnda kollegium. Samma år hugnad med titel af arkiater, upphöjdes han 1726 i adlig värdighet med namnet von Bromell. Död d. 26 mars 1731. B. är författare till åtskilliga afhandlingar i numismatik, medicin och naturvetenskaperna, af hvilka några blifvit intagna i Act. Litt. et Scient. Suec. - Gift 1707 med Anna Beata Enhjelm. Broocman, Carl Ulrik, pedagog. Född i Gefle d. 1 mars 1783. Föräldrar: assessor Fredrik