Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Broocman, Carl Ulrik
- Brovallius, Johan
- Bruce (Bey), Robert Edvard
- Bruhn, Anders
- Brunius, Carl Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ulrik Broocman och Margareta Katarina
Bade. Student i Uppsala 1799 och fil. magister
1803. B. studerade under en utländsk resa 1804
-05 i Danmark, Tyskland och Schweiz pedagogik
och metodik. Särskildt ägnade han sig åt
Pestalozzis nya metod. Men han studerade äfven
gymnasier, borgare- och industriskolor, landtbruksskolor,
barnhus o. s. v. I skriften Berättelse
om Tysklands undervisningsverk ifrån dess
äldsta intill närvarande tider 1807-08 påträffas
en del af hans observationer. B. utgaf
vidare 1811 Fattiga barns uppfostran och
undervisning på landet. – B. förordnades 1806
till vik. rektor vid Tyska nationallyceum, där
han 1809 blef subrektor och 1811 conrektor.
Svenska akademien tillerkände honom 1811 Lundbladska
priset. Kort efter den ännu icke 29-årige
mannen fått kallelse att bli ledamot af den år
1812 tillsatta uppfostringskommittén, afled han
den 11 mars s. å. B. var en synnerligen framstående
skolman med skarp blick för de rådande
felen inom undervisningen. Han ville ha särskilda
borgare- och industriskolor, seminarier för
alla slags skollärare, på hvarandra beräknade
läroböcker o. s. v.
|
|
Brovallius, Johan, biskop, naturforskare,
politiker. Född i Västerås d. 30
aug. 1707. Föräldrar: d. v. lektorn,
sedermera kyrkoherden i Bro, Andreas Brovallius och
Katarina Sigtunia. – Vid Uppsala universitet,
dit han ankom redan 1720, tog han 1729 den
filosofiska graden och prästvigdes 1731.
Utrustad med ovanlig skarpsinnighet,
tilltagsenhet och arbetsförmåga, befordrades han
redan vid trettio års ålder till professor i fysik i
Åbo; blef 1740 teologie doktor, 1746 teologie
professor, sedermera förste teologie professor och
domprost, samt 1749 biskop öfver Åbo stift.
– Som vetenskapsman och lärare ådagalade B. en
outtröttlig lust och förmåga vid arbete. Förutom
skrifter i teologi, filosofi, uppfostringslära,
botanik, mineralogi och språkvetenskaper, har
han efterlämnat ett aktningsvärdt försök till en
finsk bibelöfversättning, uppträdt till försvar för
Linnés sexualsystem m. m. När han som professor
fick en finsk församling till prebende,
lärde han sig genast finska för att själf kunna
predika för sina sockenbor. – B. spelade äfven
en ganska framträdande roll i det politiska lifvet,
som medlem af prästeståndet vid 1746–47 och
1751–52 års riksdagar. Vid den förra af dessa
rönte han den för en nykomling ovanliga äran
att inväljas i sekreta utskottet och bankodeputationen
och var en af dem, som ledde angreppet
mot Sam. Åkerhielm. Vid den följande var han
äfven medlem af sekreta utskottet och dess
mindre sekreta deputation samt deltog i uppsättandet
af det bekanta betänkandet om »irriga
begrepp om fundamentallagen», hvarest göres
gällande, att högsta makten har sitt ursprung
från folket och därför ensamt bör utöfvas af
ständerna. Öfverhufvud kan nog det omdöme
fällas om honom som politiker, att han mindre
utmärkte sig för hofsamhet och rättskänsla än
för klokt begagnande af de fördelar, den politiska
situationen lämnade honom gent emot politiska
motståndare. På denna grund förvärfvade
han sig ock på en ovanligt kort tid plats som
en af Hattpartiets ledare. En hastig död afskar
honom dock vidare framtidsplaner i den vägen
d. 25 juli 1755. – Gift 1737 med Elisabet
Ehrenholm.
Bruce (Bey), Robert Edvard, militär, magnetisör.
Född d. 20 mars 1802.
Föräldrar: kammarherren Adam Bruce och Fredrika Charlotta
Wijnblad. – B. började sin bana som sergeant vid Andra
lifgardet, hvarifrån han 1819 förflyttades
till Vendes artilleri-regemente. – 1822 beridare vid
k. stallet, ingick han som löjtnant i kejserlig
brasiliansk tjänst och slutade som turkisk
öfverste med titel af bey. – »I sin ungdom bildskön,
var han städse det täcka könets gunstling.
bevisadt af hans många giftermål, som dock icke
alla blefvo lyckliga för någondera kontrahenten
och af hvilka ett förknippades med så vidunderliga
resultater, att till och med perspektivet till
Botany-Bay framskymtade i denne Robert Bruces
lefnads kaleidoskop. Tilltagsen, oblyg, företagsam,
beslutsam och lättsinnig, bar han lifvets
bördor, utan att digna, utan att misströsta
– och de, som föllo på hans lott, voro likväl ej
alla af det lättaste slaget. Modesti var just icke
hans hufvuddygd och på bildningens område intog
han en ganska anspråkslös plats. Däremot
innehade han den främsta – här i landet åtminstone
– som magnetisör, i hvilken egenskap
hans fallenhet var obestridlig och hans förmåga
ej endast stor, men vid mer än ett tillfälle äfven
lyckosam och välgörande. Död d. 28 april
1858. – Gift 1: 1826 med Jeanne Rosalie
O’Donnovan; 2: med Isabella Maria MacLaurin;
3: 1845 med Anne Elisa Labatt och
4: 1855 med Johanna Gustafva Fundin.
Bruhn, Anders, biskop, teologisk författare.
född i Stockholm d. 30 nov.
1778. Föräldrar: handelsmannen
Henrik Classon Bruhn och Gunilla Knape. – Sedan B. i
Lund 1805 blifvit filosofie magister, utnämndes han
till rektor i Uddevalla 1807. Två år därefter
gymnasii-adjunkt i Göteborg, befordrades han 1814 till
teologie lektor. 1836 utnämnd till domprost i Västerås,
blef han biskop i Göteborg 1840. Hans Christna
kyrkans allmänna historia 1822 och Compendium
Theologiæ dogmaticæ in usum juventutis
adornatum 1827 utgjorde länge de hörnstenar,
på hvilka samtidens teologer byggde sin större
eller mindre dogmatiska färdighet.
Teologie doktor 1830. Död d. 23
febr. 1856. – Gift 1816 med
Harriet Sofia Clason.
Brunius, Carl Georg, universitetslärare,
konsthistoriker, arkitekt. Född i Tanums prästgård
i Bohuslän d. 23 mars 1792.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Jul 13 21:03:16 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sbh/a0141.html