Butsch, Albert, biskop. Född i Borås d. 6 febr. 1800. Föräldrar: färgaren Ambrosius Butsch och Ulrika Brink. I Uppsala, där B. vid femton års ålder inskrefs, vann han 1821 lagerkransen, blef teologie kandidat 1824 och s. å. docent i teologiska prenotioner och kyrkohistoria. Prästvigd 1827, utnämndes han 1830 till e. o. adjunkt i teologiska fakulteten och aflade två år därefter teologie licentiatexamen, hvarefter han s. å. blef andre teologie adjunkt och pastor i Börje. Efter att åtskilliga gånger åren 1826-36 bestridt föreläsningarna så väl i dogmatik och moralteologi som i de till kalsenianska professuren hörande läroämnena, utnämndes han 1836 till teologie professor kalsenianus. Kallad med andra förslagsrummet till biskopsämbetet i Skara, utnämndes han 1837 till innehafvare häraf och åtnjöt förtroendet att bereda alla Oscar I:s barn till deras första nattvardsgåag. Uppförd tvenne särskilda gånger (1851 och 1855) på förslag till ärkebiskopsämbetet, undanbad han sig båda gångerna att vid utnämningen komma i fråga. I författareväg har B. hufvudsakligon gjort sig känd som öfversättare af några tyska teologers arbeten. B. var en ädel och samvetsgrann person, hvilken ogärna deltog i dagens strider, hvarpå plägar anföras som bevis hans yttrande: »jag älskar lugnet och skuggan». Död d. 2 mars 1875. Gift 1838 med Vendela Margareta Lundblad, dotter af biskop Sv. Lundblad i Skara. Bygdén, Anders Leonard, bibliotekarie. Född d. 3 mars 1844 på Ör, Spånga socken, Stockholms län. Föräldrar: revisorn vid k. postverket Olof Bygdén och Carolina Albertina Moritz. Student i Uppsala 1863, filosofie kandidat 1870 och filosofie doktor 1872. B. blef s. å. docent i teoretisk filosofi efter att hafva försvarat afhandlingen: Benjamin Höijer, en kort framställning af hans lefnad och filosofiska ståndpunkt. Han ingick 1872 som e. o. amanuens vid universitetsbiblioteket, där han 1884 avancerat till vice bibliotekarie. B. är en framstående biblioteksman. Hans bidrag särskildt till den äldre svenska filosofiens historia ha stort värde. Bland hans öfriga arbeten må nämnas: Förteckning ofver Norrlands nations i Uppsala bibliotek 1876; Uppsala universitets biblioteks accessionskatalog 1881; Förteckning å tryckta och otryckta källor till landskapet Uplands och Stockholms stads historiskt-topografiska beskrifning 1892; Några anteckningar rörande censurväsendet i Sverige före G. Benzelstjernas verksamhetstid; Om ursprunget till den historiska mythen om Fale Bure (»Samlaren», 1890); Kungshatt, en svensk folksägen i historisk belysning (»Nordisk Tidskrift», 1893), m. m. Gift 1878 med Hilda Edin. Byström, Johan Niklas, bildhuggare. Född d. 18 dec. 1783 i Filipstad, där fadern var rådman och handlande. Enligt den lefnadsplan fadern för sin son, skulle denne biträda vid bergslagshandeln i Filipstad och en gång, när fadern fölle ifrån, öfvertaga affärerna. Den unge B., redan medveten om sin kallelse, fogade sig i detta beslut och skötte innerligt sina åligganden som handelsexpedit till sitt tjugonde år, då faderns frånfälle och ett obetydligt fädernearf gåfvo vingar åt hans hemligt närda önskningar och han skyndade till Stockholm, för att under Sergels och Masreliers ledning ägna sig åt bildhuggarekonsten. År 1809 erhöll han stora priset i Fria konsternas akademi, förenadt med ett resestipendium, som satte honom i tillfälle att företaga en studieresa till Rom. Denna konsternas hufvudstad blef sedan hans andra hem, från hvilket han endast då och då gjorde några längre eller kortare besök i fäderneslandet. Under sin vistelse i Stockholm 1816 utnämndes B. till v. professor vid konstakademien, men återvände redan s. å. till Rom. Det konstverk hvarmed B. egentligen först väckte uppseende var hans flere gånger reproducerade staty Den liggande bacchantinnan, ett arbete om hvilket Sergel yttrade, att det bebådade en konstnär, som en dag skulle öfverträffa sin mästare. I detta, liksom i hans senare arbeten, framträder hans mästerskap i synnerhet i framställningen af sinnlig yppighet och graciös formskönhet. Hans kvinno- och barnfigurer äro synnerligen framstående. Den manliga kraften var däremot icke hans sak. Byström hade sina förebilder i antiken och begagnade sig af lifvet endast för att finna motiv, men icke till deras framställande. Med en produktivitet nästan utan like lämnade B. under sitt nära fyrtioåriga konstnärslif en mängd basreliefer, byster, statyer, af hvilka de förnämsta äro: Ariadne, Venus och Amor, Juno med Hercules, Danserskan, Flicka med dufvor (oskulden), Hebe, Euterpe, Here, Hygiæa, de tre kolossala statyerna Carl X, XI och XII, Linnés byst i Botaniska trädgårdens orangeribyggnad i Uppsala, Altarfonden i Linköpings domkyrka, Bellmans byst på Stockholms Djurgård, o. s. v. Under sitt långvariga vistande i Italien hade han efterhand liksom växt fast vid södern. När han därför 1838 beslöt att på allvar nedsätta sig i fäderneslandet, ville han taga med sig ett stycke af Italien och uppförde på en höjd på Djurgården sin bekanta villa af carrara-marmor. Enligt en uppgift lär B. dock ha uppfört denna villa, 1839--44, på beställning af Carl XIV Johan, ehuru han efter konungens död såg sig nödsakad att själf behålla villan, som kostat 180,000 kr. De ljusa salarna pryddes med en