Han har varit flitig som skriftställare, och märkas bland hans arbeten Den romerska kejsartiden (i Wallis' »Ill. världshistoria») 1875, Romas kristna katakomber 1881, Illustrerad handbok i romersk fornkunskap 1881--91, Julianus affällingen 1884, Från Hellas och Levanten 1888, Romas ruiner 1889, m. m. Dessutom har han öfversatt bl. a. Valda tal af Cicero (3 d.) 1871--83, Greklands och Roms litteratur i urval och öfversättning 1883 och Schuchhardts Schliemanns upptäckter 1891. C. har äfven varit verksam som föreläsare i klassisk arkeologi och antik historia, och utvecklar en god portion esprit i sina föredrag och skrifter. Han är sedan 1897 ledamot af Andra kammaren för Söderhamn, där han tillhör »liberala samlingspartiet», men har i riksdagen ej spelat någon mera framträdande roll. Gift 1874 med Tullia Björck. Cervin, ursprungligen dansk släkt vid namn Hjort, som på 1600-talet öfverflyttade till Sverige, där namnet latiniserades till Cervinus. Den latinska ändelsen us har sedermera bortfallit. 1. Cervin, Frans, borgmästare, riksdagsman. Född i Fulltofta prästgård i Skåne d. 2 jan. 1705. Föräldrar: kyrkoherden därstädes Elias Cervin och Jannika Leche. Efter att 1725 blifvit anställd som stadskassör i Landskrona och 1732 som rådman i samma stad, utnämndes C. till borgmästare i Karlshamn 1740, hvilken syssla han beklädde till 1780, och afled i samma stad d. 3 juli 1789. Han bevistade ej mindre än elfva riksdagar och var under frihetstiden en betydande man, ja kanske den mest bemärkte, inom Mössminoriteten i borgarståndet, som vid flera tillfällen hedrade honom med sina röster vid talmansvalen, och synes äfven varit personligen aktad bland sina motståndare, hvilka 1751 beredde honom plats i sekreta utskottet. 1765 blefvo Mössorna äfven herrar i borgarståndet, och C. insattes då i både sekreta utskottet och den vid detta riksmöte viktiga bankodeputationen, som utförde räfsten mot växelkontoren. Gift 1726 med Eva Elisabet Wandalin. 2. Cervin, Carl Gustaf, finansman; den föreg. sonsons son. Född d. 26 sept. 1815 på Ulfsåkraholms säteri i Värend, Småland. Föräldrar: löjtnanten, godsägaren Frans Johan Cervin och Magdalena Fredrika Silfversparre. C. blef 1831 student i Lund, aflade 1832 kameralexamen och 1835, i Uppsala, hofrättsexamen, hvarefter han 1844 utnämndes till v. häradshöfding och tjänstgjorde 1849--56 i justitierevisionsexpeditionen. Han tog då i egenskap af nyutnämnd protokollssekreterare i K. M:ts kansli afsked för att uteslutande ägna sig åt affärslifvet, hvari han redan förut som ombud för flere hypoteksföreningar deltagit. C. jämte dåvarande kommerserådet Willerding fick 1856, efter den sorgliga penningkrisen, i uppdrag att afsluta ett utländskt statslån å tolf mill. kr. C. bar bedrifvit en mycket omfattande bankirrörelse i Stockholm och särskildt gjort sig bemärkt genom att han dels ensam, dels i förening med bankinrättningar förmedlat många lån till staten, städer, kommuner o. s. v. Uppkomsten af det inhemska fondsystemet är sålunda till största delen Cervins verk. C. tillhörde en längre tidrymd förvaltningsutskottet inom Stockholms läns hushållningssällskap och var hedersledamot af detta sällskap. Led. af Landtbruksakademien. År 1862 stiftade han Stockholms läns sparbank, där han till 1888 var styrelseledamot. Död d. 14 juni 1899. Gift 1: 1848 med Emma Sofia Meurk och 2: 1859 med Hedvig Johanna (Jenny) Meurk. Cervin-Stéenhoff, se Stéenhoff. Cervinus, Hans Hjort-, universitetslärare, präst. Född dansk undersåte i Ausås i Skåne, där fadern Fredrik Hansson Hjort, gift med Margareta Nilsdotter, var kyrkoherde, måhända af samma släkt som Cervinska släkten, ehuru sambandet ej är fullt utredt. Födelseåret obekant. C. blef kyrkoherde i Varberg 1642 och utnämndes 1653 till kyrkoherde i Halmstad samt 1666 till generalprost öfver Halland och 1669 till teol. professor i Lund med bibehållande af Halmstads pastorat, hvilken befattning han innehade till 1672, då han förflyttades till Helsingborg, såsom kyrkoherde, stiftsprost och biskoplig vikarie i skånska stiftet. På mångfaldigt sätt utmärkt af svenska regeringen, kunde han med säkerhet betraktas som Winstrups efterträdare på Lunds biskopsstol. Det oaktadt segrade hos honom vid den nationella brytningen kärleken för det gamla fosterlandet och han öfverflyttade 1677 till Danmark, där han dog som kyrkoherde på Själland. Det enda arbete man af honom känner är: Oratio metrica in natalitia Jesu Christi 1622. Chalmers, William, donator. Född i Göteborg 1748 af engelska föräldrar, ägnade han sig i unga år åt handel och ingick bolag med en af sina vänner, L. Kåhre. Efter några år lämnade han likväl sin plats i bolaget åt sin broder James och anträdde 1782 en utrikes resa. Följande året afgick han till Kina för att bli superkarg i Kanton och Makao och återvände 1793 till Göteborg med en ansenlig förmögenhet. Invald i styrelsen för Ostindiska kompaniet, utvecklade han en rastlös verksamhet för att förekomma den upplösning, som genom förändrade konjunkturer och störande politiska tilldragelser hotade denna inrättning, på samma gång han med kraft och nit arbetade för Trollhätte kanals fullbordande. C. testamenterade hälften af sin egendom till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg och den andra hälften till upprättandet af en slöjdskola, som efter honom fått namn af »Chalmersska slöjdskolan»; genom k. skrifvelse af d. 13 april 1883 är namnet ändradt till Chalmers' tekniska läroanstalt. Ett årligt statsanslag utgår till denna välkända teknologiska läroanstalt. C. erhöll 1809 kansliråds titel och afled ogift d. 3 juli 1811.