Chapman, Fredrik Henrik af, grundläggare af det nya svenska skeppsbyggeriet. Född i Göteborg d. 9 sept. 1721. Föräldrar: från England inflyttade majoren vid Göteborgs eskader Thomas Chapman och Susanna Colson. Som femton års yngling begaf sig C. till Stockholm för att lära sig skeppsbyggeri, i hvilket han sedan fullkomnade sin skicklighet genom utländska resor. Under en af dessa -- till England 1741 -- väckte hans trägna besök på varfvet misstankar om hans afsikter, hvarför han blef häktad. Men strax därpå lösgifven, erhöll han anbud att träda i engelsk tjänst, hvilket han afböjde. C. arbetade öfver två år som timmerman i London. 1744 återvände han till Göteborg, där han och en annan upprättade ett skeppsvarf. 1752--56 studerade han åter utrikes, och 1757 utnämndes han till underskeppsbyggmästare vid örlogsflottan. Fältmarskalken grefve Augustin Ehrensvärd, hvilken ville skaffa Sverige en lämplig skärgårdsflotta, tillkallade C., som efter egna idéer fick bygga ett par skepp för Finlands kustförsvar. C. kommenderades som skeppsbyggmästare till den finska eskadern och flyttade 1760 till Sveaborg. 1764 utnämnd till öfverskeppsbyggmästare, flyttade han till Stockholm, där en del förslag, som han framlade i en afhandling, väckte förtroende. 1768 byggde han den första kanonslupen och sedan kanonjollar och däckade kanonslupar. 1764 invaldes C. i deputationen för ordnandet af örlogsskeppscerterna och utsågs sedermera i början af Gustaf III:s regering till ledamot i kommittén för förslag till den nya örlogsflottan. C:s plan antogs, och 1776 profseglade han det andra af de fyra linjeskepp, som skulle byggas i Karlskrona. Han blef öfverste vid amiralitetet och ledamot af amiralitetskollegium samt erhöll 1781 öfverbefälet öfver skeppsbyggnadsdetaljen vid varfvet i Karlskrona och 1782 också öfver tacklings- och artilleridetaljerna. 1783 blef han kontreamiral och varfsamiral och 1791 viceamiral, från hvilken befattning han 1793 tog afsked. Från 1781--90 färdigbyggdes elfva linjeskepp, lika många fregatter och en mängd mindre fartyg. C. fortfor att på gamla dagar uppgöra förslag och ritningar samt skref åtskilliga afhandlingar m. m. Led. af Vet.-akad. Då Gustaf Adolf 1793, i sällskap med sin farbroder, hertigen-regenten, gjorde ett besök i Karlskrona, beslöts att uppsätta C:s bröstbild i varfvets modellsal, hvilket också skedde 1800. Död d. 19 aug. 1808. Sv. Akademien lät 1817 slå en minnespenning öfver honom. Ogift. Charleville, Carl Johan Gustaf Vilhelm, biskop. Född i Fifvelstads församling af Linköpings län d. 1 okt. 1827. Föräldrar: kaptenen Carl Gustaf Charleville och Karin Gylling. C. blef student i Uppsala 1846, hvarest han 1851 förvärfvade sig den filosofiska graden. Efter några års lärarevikariat utnämndes han 1857 till adjunkt vid Linköpings elementarläroverk, aflade teologie kandidatexamen 1859, prästvigdes s. å. och blef 1862 lektor i teologi och hebreiska vid Örebro allm. läroverk. Härifrån kallades han dock redan 1863 till kyrkoherde i Törnevalla i Östergötland, hvarifrån han 1879 förflyttades till liknanade befattning i Vadstena. Efter att vid biskopsvalet i Linköpings stift 1884 varit uppförd å tredje förslagsrummet, kallades han 1885 till domprost i Linköping och utnämndes 1893 till samma stifts biskop. Teologie doktorshatten förvärfvade han vid 1877 års jubelfest. C. har som fullmäktig för sitt stifts prästerskap bevistat kyrkomötena 1878, 1883 och 1888, och de två följande som själfskrifven ledamot och har såväl här som i sina skrifter visat sig tillhöra den mera moderata riktningen inom statskyrkan. Bland hans arbeten märkas: Om schismerna i den gamla kyrkan 1860, Söken stadens bästa; Trons frihet och kärlekens tvång; Två betraktelser 1877, Herdabref 1893, m. fl. Gift 1860 med Magdalena Charlotta (Malin) Roman. Charlier, Carl Vilhelm Ludvig, universitetslärare. Född i Östersund d. 1 april 1862. Föräldrar: inspektoren Emmerich Emanuel Charlier och Aurora Christina Hollstein. Efter studier vid Östersunds läroverk blef C. student i Uppsala 1881, hvarest han 1882 blef fil. kand. och 1887 fil. doktor. S. å. kallad till docent i astronomi vid Uppsala universitet, utnämndes han därstädes till observator 1890 och 1897 till professor i samma ämne vid Lunds universitet. Vissa C. i sammanhang med hans befordran och installation drabbade trakasserier, som ansågos ha sin rot i hans från Verdandirörelsen i Uppsala kända frisinnade åsikter, föranledde en demonstrativ välkomsthälsning från Lunds universitets frisinnade kontingent. C., som i nov. 1887--juni 1888 vistades vid Pulkowaobservatoriet i Ryssland för att studera fotografens användning inom astronomien, tillbragte ytterligare såsom innehafvare af riksstatens resestipendium tiden dec. 1895--jan. 1897 i Tyskland, företrädesvis München, för att där utarbeta en metod att beräkna fotografiska och astronomiska objektiv, i hvilket syfte han äfven efterföljande somrar vistats i samma stad. Han är sedan 1898 led. af Vet-akad. och var v. ordf. i 1898 års persontariffkommitté, inom hvilken han uppgjorde ett eget förslag till frågans lösning, som också föreligger i tryck. Bland hans öfriga arbeten märkas: Stjärnvärlden 1888 (jämte E. Jäderin), Über die Anvendung der Sternphotografie zu Helligkeitsmessungen der Sterne (i Festskrift till Pulkowaobservatoriets 50-årsjubileum 1889), Almanackan och Tideräkningen, 1894, Kan religion finnas utan gudomlig uppenbarelse? 1895. en mängd uppsatser i vetenskapliga tidskrifter, m. fl. Gift 1897 med Siri Dorotea Leissner. Chemnitz, Bogislaus Philipp von, historieskrifvare. Född i Stettin d. 9 maj 1605. Föräldrar: geheimerådet, doktor Martinus