återvalde honom Österbottens kaplaner som fullmäktig vid 1769 års riksdag, men deras valrätt underkändes och C. fick vända om hem. Vid 1779 års riksdag synes han i främsta ledet bland religionsfrihetens vänner, till hvars förmån han ingaf ett i varma ordalag affattadt memorial, som, förut genomsedt af Gustaf III, gaf denne anledning till yttrandet: »Nog är jag dock något dristig, men jag hade aldrig vågat, det Chydenius vågade.» Memorialet, som godkändes af de tre lekmannastånden, kom att hufvudsakligen ligga till grund för Gustaf III:s förordning 1781 om utvidgad religionsfrihet. Äfven vid riksdagen i Gefle 1792 var C. representant för Österbottens kyrkoherdar, men kom för sent fram för att hinna verksammare deltaga i öfverläggningarna. Han fortfor att vara verksam som nationalekonomisk skriftställare genom att 1777 ingifva svar på Göteborgs Vitterhets- och Vetenskapssamhälles uppställda fråga: Huruvida landthandel för et rike i gemen är nyttig eller skadelig och i hvad mon den bidrager till industriens uplifvande eller aftagande?, hvari han kraftigt utlägger landthandelns nytta. 1778 utgaf han: Tankar om Husbönders och Tienstehions naturliga rätt, hvarjämte han i artiklar i Dagligt Allehanda 1778--79 uttalade sig för upphäfvande af de stadganden, som bundo tjänarna vid årstjänst och viss årslön, och han har äfven författat andra småskrifter. I sitt enskilda lif var han vänlig och hjälpsam. Gift 1755 med Beata Magdalena Mellberg, efterlämnade C. inga barn. Hans Politiska skrifter utgåfvos 1877--80 med en historisk inledning af prof. E. G. Palmén. Claëson, ursprungligen dansk släkt, som invandrade till Sverige 1728 med byggmästaren Claus Clausen, hvars son kallade sig Claëson. 1. Claëson, Kristian Teodor, filosofisk skriftställare. Född i Stockholm d. 7 juli 1827. Föräldrar: assessorn Teodor Claëson och Vendela Margareta Malmberg. Efter förberedande studier, dels i Hillska skolan å Barnängen, dels i Nya elementarskolan i Stockholm, aflade C. med utmärkt heder studentexamen i Uppsala 1847 och promoverades, efter undergången filosofie kandidatexamen 1856, året därpå till filosofie doktor. Kort därefter kallades han, på grund af sin förtjänstfulla gradualafhandling Om möjligheten af en filosofisk rättslära, till docent i praktisk filosofi. Det betydande anseende han redan nu hunnit förvärfva sig gjorde det till en samvetsplikt att vid universitetet fästa en vetenskaplig förmåga, son gaf anledning till så stora förhoppningar. Tillfälle därtill erbjöd sig vid upprättandet af förslag till de tvenne s. k. rörliga adjunkturer, som genom 1857 års riksdagsbeslut blifvit inrättade. Till den ena af dessa hade C. med stor röstöfvervikt erhållit första förslagsrummet, när döden oförmodadt afbröt hans så löftesrika bana d. 21 nov. 1859. »Hans skrifter, efter författarens död samlade och utgifna, innehålla dels uppsatser, som belysa vissa af Boströms läror, dels afhandlingar och recensioner i hvilka flera af lifvets viktigaste frågor behandlas med en sällsynt förening af grundlighet i forskning och klarhet i framställning.» C. framträdde mest själfständigt å det språkfilosofiska området, där han sökte visa, att man måste fatta språket som en uppenbarelse af nationalandan eller nationens idé. Hans förnämsta arbete är utom gradualafhandlingen: Om språkets ursprung och väsende 1858. Ogift. Hans yngre broder, Gustaf Albert C., född 1830, student i Uppsala 1853 och f. d. skolföreståndare i Stockholm, har gjort sig känd som författare till en vid elementarundervisningen mycket använd lärobok i svensk litteraturhistoria. 2. Claëson, Nils Ludvig Alfred, statsråd; den föregåendes kusins son. Född å Lindhof d. 15 nov. 1848. Föräldrar: häradshöfdingen i Södertörns domsaga Nils Christian Claëson och Charlotte Elisabet Stråle. C. blef student i Uppsala, aflade därstädes hofrättsexamen 1871, blef vice häradshöfding 1874 och utnämndes till assessor i Svea hofrätt 1883. T. f. revisionssekreterare s. å., förordnades han 1884 till expeditionschef i ecklesiastikdepartementet, var 1889--92 riksdagens justitieombudsman och utnämndes 1892 till justitieråd. Vid sidan af dessa sina ordinarie värf var han ordförande i direktionen för högre lärarinneseminariet 1891--98, var lekmannaombud för Stockholms stad vid 1898 års kyrkomöte och har beklädt andra olikartade uppdrag. Sedan d. 22 juni 1898 är han statsråd och chef för ecklesiastikdepartementet och har såsom sådan bl. a. haft glädjen att vid 1901 års riksdag genomdrifva anslag till ett åttiotal nya ordinarie lärareplatser vid statens läroverk. Gift 1875 med Françisca (Fanny) Euphemia Helleday. Clason. Släkten förmenas vara af wallonskt ursprung. Dess äldste med visshet kända stamfader, grosshandlaren och brukspatronen i Stockholm Johan Clason, född 1667, död 1747, var fader till den för sitt delägarskap i de Königska växelkontoren under frihetstiden bekante grosshandlaren och riksdagsmannen Isaac Clason, född 1710 död 1772, från hvilken här nedan upptagna släktmedlemmar härstamma. 1. Clason, Edvard Clas Herman, anatom. Född på Furudals bruk i Ore socken, Kopparbergs län, d. 17 okt 1829. Föräldrar: brukspatronen Isaac Gustaf Clason (sonson till grosshandlaren I. Clason, se ofvan) och Henrika Gahn. Student i Uppsala 1849, filosofie kandidat 1851, medicine kandidat 1857, licentiat 1861. C. blef 1862 docent och 1863 adjunkt i anatomi och fysiologi och utnämndes 1882 till professor i anatomi i Uppsala, där han förut sedan 1877 som e. o. professor förestått professuren. 1897 erhöll han afsked med pension. Ledamot af Vetenskapsakademien 1887. C. var en synnerligen framstående lärare, och den anatomiska institutionen