i Uppsala gick under hans ledning betydligt framåt. Bland hans skrifter märkas: Om ryggradskrökningarnas ætiologi 1861; Om menniskohjernans vinklar och fåror 1868; Reseberättelse 1873, o. s. v. Gift 1862 med Clara Malvina Ulff. 2. Clason, Isaac Gustaf, arkitekt. Född d. 30 juli 1856 på Rottneby vid Falun; den föregåendes halfbrors son. Föräldrar: direktören Isaac Gustaf Clason och Maria Charlotta Lorichs. C. blef 1874 student och studerade därefter vid Tekniska högskolan i akt och mening att bli ingeniör. 1877 gick han dock öfver till arkitekturafdelningen och inträdde 1879 i konstakademien, där han under Scholander 1879--81 genomgick arkitekturskolan och erhöll k. medalj. 1883--86 företog han en resa i utlandet, blef 1890 professor i arkitektur vid Tekniska högskolan och 1889 ledamot af konstakademien. C. är en af Sveriges främsta arkitekter, hvilken utfört storslagna verk, såsom Bünsowska huset vid Strandvägen i Stockholm 1886--88, idén hämtad från franska ungrenässansen, Nordiska museet, med äldre svenskt motiv, hvartill de första skizzerna voro färdiga 1889 efter samarbete med professor Isæus, von Hallwylska palatset vid Hamngatan 1893, spanskt motiv, grefve Clarence von Rosens hus vid Strandvägen 1896. Bland C:s öfriga verk må nämnas: Östermalms saluhall 1888, i samarbete med K. Sahlin, Adelswärdska huset vid Drottninggatan 1889, Norrlands nations hus i Uppsala 1889, i holländsk renässans, telegrafhuset i Göteborg 1891, Kronovall 1893 och Hjularöd 1894 (jämte Wahlman), båda i Skåne. Alla C:s verk äro värdiga och förnäma med utmärkt, om också sparsam ornamentik, och som materiel använder han helst råtegel och huggen sten. Han är en af den yngre svenska arkitekturens föregångsmän, hvilken gent emot rutinen uppställt det konstnärligas, fantasiens rätt, dock så att byggnadens allmänna bestämmelse tager sig uttryck i dess yttre, som också skall vara ett uttryck för dess inre fördelning. Han har också tagit till orda så väl i tal som skrift mot det okonstnärliga i de moderna stadsplanerna. 1900 valdes han till medlem i Stockholms stadsfullmäktige, där han med kraft förfäktat det konstnärligas rätt gentemot den enbart krassa nyttan i afseende å regleringsfrågor. Gift 1892 med Kerstin Petre, sondotter till Thore Petre (se nedan). Clerck, Hans, amiral. Född i Stockholm d. 3 juni 1639. Föräldrar: amiralitetsrådet Hans Clerck och Brita Swan. Efter studier i Uppsala åtföljde C. såsom hofjunkare riksrådet Nils Brahe 1661 på beskickning till England, där han kvarstannade någon tid för att fortsätta sina studier i Oxford. Härifrån begaf han sig till Leyden och antog tjänst på holländska örlogsflottan, med hvilken han i åtta år, under de berömda sjöhjältarna Brakel, Opdam och van Tromp, deltog i de flesta då förefallande sjödrabbningar. Återkommen till Sverige, blef han kommendant på Vaxholm, 1671 holmmajor, 1673 amirallöjtnant och 1674 amiralitetsråd samt utmärkte sig i synnerhet i sjöstriderna mot danskarna. I slaget vid Öland 1676 sökte han jämte ett par andra halla stånd mot fienden, men måste, sedan han svårt sårats, draga sig tillbaka. S. å. utnämndes han till amiral, med särskildt uppdrag att ordna sjöförsvaret. Efter freden utnämndes han 1680 till landshöfding i Västerbotten, hvarifrån han 1683 förflyttades till Kalmar och slutligen 1693 till Nyköping. Han upphöjdes i friherrligt stånd 1687. Vid ständernas sammanträde i Stockholm 1710 utsågs C. till landtmarskalk, hvarefter han af Carl XII utnämndes till kungligt råd och president i Göta hofrätt, hvilka ämbeten han aldrig kom att tillträda, emedan han kort därefter dog i Arboga d. 18 april 1711. Gift med Anna Bure. Clerck, Carl Alexander, naturforskare, entomolog. C. uppgifves ha varit född 1710, och inskrefs som studerande i Stockholms nations matrikel i Uppsala 1726. På ämbetsmannabanan, som han efter slutade studier beträdde, stannade han som kommissarie vid Stockholms stads bemedlingskommission. Det var icke heller på den, utan på ett helt annat fält, nämligen naturvetenskapernas, som han skördade sina lagrar och beredde sig ett namn. Lärjunge af Linné, ägnade han sig med förkärlek åt studiet af de lägre djurarterna och var inom Sverige den förste, som mera uteslutande sysselsatte sig med spindlarna och deras naturalhistoria. I detta hänseende har han efterlämnat åtskilliga arbeten af klassiskt anseende, såsom: Svenska Spindlar, med illuminerade figurer 1757; Nomenclator extemporaneus rerum naturalium secundum Systema Naturæ Linnæanum 1759; Icones insectorum rariorum, med illuminerade figurer 1759, o. s. v. För sina vetenskapliga förtjänster invaldes han till ledamot i Vetenskapssocieteten i Uppsala (före 1757) samt af Vetenskapsakademien 1764. Död d. 22 juli 1765. Clewberg, A. N., se Edelcrantz. Cleve, Per Teodor, kemist, geolog. Född i Stockholm d. 10 febr. 1840. Föräldrar: stadsmäklaren Fredrik Teodor Cleve och Sofia Ulrika Glansberg. Sedan C. i maj 1858 aflagt studentexamen i Uppsala, fick han tillfälle att sommaren s. å. studera mineralogi under professor Mosanders ledning och förordnades till amanuens vid mineraliekabinettet i Uppsala 1860. Promoverad filosofie doktor och kallad till docent i kemi 1863, företog han 1866--67 en resa genom England, Frankrike, Italien och Schweiz, för kemiska och geologiska studier. Sistnämnda år af Vetenskapsakademien utnämnd till Letterstedtsk stipendiat, anträdde han en resa öfver Tyskland och Frankrike till Amerika, besökte trakterna kring de stora sjöarna i Nordamerika, Canada, Boston m. fl. ställen; begaf sig från Newyork