till Västindien och undersökte de nordöstra Antillernas geologiska formation. Efter återkomsten till Sverige förordnades han att under ett år förestå professuren i kemi vid Teknologiska institutet och utnämndes 1870 till adjunkt i kemi vid samma läroverk samt 1874 till professor i kemi vid Uppsala universitet. Ledamot af Société chimique de Paris 1866, af Vetenskapsakademien 1871, medlem i redaktionskommittén för utgifvande af Bulletin de la Sociét. chim. de Paris 1872, ledamot af sällskapet Pro Flora et Fauna fennica 1868, af Dublin Microscopical Club, af danska 1880 och norska 1892 videnskabsselskaben, af fysiografiska sällskapet i Lund 1882 m. m. C. kreerades 1891 till juris hedersdoktor vid Glasgows universitet. C. har författat många arbeten i kemi, geologi och botanik. Hans kemiska arbeten behandla förnämligast platinans ammoniakaliska föreningar, de sällsynta jordmetallernas föreningar och naftalins derivat. I de botaniska behandlar han sötvattensalgerna och diatomacéerna. Han har påvisat de senares betydelse för geologien och de pelagiska diatomacéernas betydelse för kunskapen om hafvets rörelser och vattenmassornas flytning. Bland hans arbeten märkas: Om stenkol etc. 1872; Om korallerna etc. 1873; Lärobok i kemi 1872--75; Kort lärobok i oorganisk och organisk kemi för begynnare 1874; Qvalitativ kemisk analys 1885; Lärobok i kemiens grunder 1886; Lärobok i organisk kemi 1888, o. s. v. Gift 1874 med Alma Öhbom, som, född 1845, äfven uppträdt som författarinna med: Eva Sten 1896; Ebb och flod 1898, m. fl. berättelser. Clodt, Johan Adolf von Jürgensburg, krigare, memoarförfattare. Född d. 5 aug. 1650. Föräldrar: landtrådet Gustaf Adolf Clodt von Jürgensburg och Brita Stuart. C. ingick, sjutton år gammal, i Carl XI:s lifgarde och deltog 1676--79 i skånska fälttåget. 1694 öfverstelöjtnant vid Nylands regemente, 1702 öfverste och chef för Rigiska infanteriregementet, blef han 1703 Lewenhaupts närmaste man, då denne fick öfverbefälet i Kurland-Litaven. Han blef 1706 generalmajor och 1708 öfverbefälhafvare efter Lewenhaupt. Två år senare ledde han jämte guvernören Stromberg försvaret af Riga och blef krigsfånge. C. fick 1712 på hedersord resa till Sverige för att utverka sin utväxling mot furst Trubetskoj, men lyckades ej, hvarför han måste ånyo bli fånge. 1714 friherre och 1720 generallöjtnant och landtråd i Estland, afled han s. å. som fånge i Ryssland. Hans 1699 gjorda Anteckningar äro särskildt af vikt rörande skånska kriget. Gift 1: 1682 med friherrinnan Anna Margareta von Liewen och 2: 1706 med grefvinnan Juliana Christina Bonde. Cnattingius, Andes Jakob Danielsson, präst, pedagogisk skriftställare. Född i Askeryds församling af Linköpings stift d. 13 febr. 1792. Föräldrar: prosten och kyrkoherden Daniel Cnattingius och Anna Charlotta Edman. Student i Uppsala 1810, ägnade sig C. åt kyrkans tjänst och anställdes, sedan han blifvit ordinerad till präst 1816 och i hufvudstaden innehaft ett par e. o. prästerliga befattningar, som lärare vid Norrmalms allmänna barnskola i Stockholm. På denna plats verkade han med synnerligt nit, icke blott som lärare, utan äfven som varm ifrare för en bättre undervisningsmetod, som då ansågs ha nått sin höjdpunkt i den s. k. växelundervisningen. 1822 inkallad till direktionsledamot ock sekreterare i Sällskapet för växelundervisningens befrämjande, erhöll han kronprinsen Oscars befallning att organisera en normalskola enligt detta undervisningssätt i Kristiania 1825, och insattes året därpå som ledamot i kommittén för öfverseendet af rikets allmänna undervisningsverk. Han utarbetade en mängd läse- och undervisningsböcker för folkskolan, såsom: Lärobok i historien och geografien för begynnare 1825; Läsebok i folkskolor 1832; Biblisk historia för barn 1843, m. fl., hvilka vunnit anseende och utkommo i flera upplagor. Utnämnd till hofpredikant 1828, blef han 1832 kyrkoherde i Flisby och Solberga regala pastorat af Linköpings stift, hvarifrån han 1850 förflyttades till Kettilstad och Tjärstad. Död 1864. Stiftsrepresentant vid åtskilliga riksdagar, följde han alltid med liflig uppmärksamhet frågorna om folkundervisningen och ägnade såväl inom ståndet som i en fortsatt skriftställareverksamhet en oaflåtlig granskning åt Sveriges kyrkolag och dess förbättrande. Medlem af en mängd pedagogiska föreningar och sällskap och var jämte K. F. Dahlgren stiftare af Manhemsförbundet 1815. Gift 1834 med Ulrika Matilda Sofia Cnattingius. Collin, Anders, religiös svärmare. Född d. 27 dec. 1754 i Kumla socken i Nerike där föräldrarna voro bondfolk. Vid sjutton års ålder anställd i Stockholm såsom strumpväfvare, hade C. blifvit bekant med Böhmes lära. Hans religiösa känsla, ytterligare närd genom läsningen af Arndts och Tollstadii skrifter, anvisade honom snart utbredningen af Böhmes lärosatser och predikandet af en »inre kraftkristendom» såsom den kallelse, han var bestämd att utföra. År 1783 trädde han i en närmare förbindelse med några »finska vänner», för hvilka han blef andlig rådgifvare. Hans bref, liksom Böhmes skrifter, öfversattes på finska och snart bildade sig i Finland en mystiskt religiös sekt, som ännu fortlefver under namn af Collinianer och hufvudsakligen utmärker sig genom inbördes kärlek, hjälpsamhet, fördragsamhet och andra kristliga dygder. År 1789, kort efter det han trädt i äktenskap, föll han i en svår sjukdom, under hvilken han säger sig blifvit »uppflyttad i en högre reningsgrad». Efter sitt tillfrisknande begynte han komma i beröring med de högre kretsarna i Stockholm, däribland hertig Carl, af hvilken han erhöll titel af hofbibliotekarie, och fortfor i några år att »med en liktänkande broder, äfven inom palatserna» utbreda kunskapen om Böhmes tro och »den inre kristendomens skatter». Emellertid började hans inflytande minskas och upphörde efterhand alldeles. De nitton sista lefnadsåren tillbragte han som barnlärare i en liten undervisningsanstalt,