1613 till Uppsala, där han af J. Rudbeckius erhöll uppdrag att undervisa i grekiska och vara director för sång och musik vid universitetet. Fil. magister 1617 och prästvigd 1618 och redan då ansedd för en af sin tids utmärktaste virtuoser i Sverige, kallades han af sin gynnare Rudbeckius, som samtidigt blifvit biskop i Västerås, till lärare vid stadens skola och föreståndare för musiköfningarna därstädes. 1620 afsändes han af biskop och konsistorium till Wittenberg, för att anskaffa nya instrument och musikalier och utnämndes, då gymnasium inrättades 1623, till lektor i grekiska, hvarjämte han såsom förut fortfor att vara »rector» för sång- och musikundervisningen. 1625 kallad till poes. professor i Uppsala, handledde han äfven här den studerande ungdomen i tonkonsten och kan anses såsom den egentliga grundläggaren af det musikaliska lif, som sedan utmärkt rikets första högskola. Af Rudbeckius återbördad till Västerås stift, kallades han 1630 till Husby församling i Dalarna, där han som själasörjare verkade till sin död d. 27 aug. 1663. Hans litterära kvarlåtenskap utgjordes af några disputationer samt otryckta poetiska tillfällighetsstycken. Gift 1: 1624 med Elisabet Tomasdotter och 2: 1648 med Kerstin Jakobsdotter. 2. Columbus, Johan, universitetslärare, latinsk skald. Född i Husby socken i Dalarna d. 12 dec. 1640; den föregåendes son. I Uppsala, där C. vid nitton års ålder inskrefs bland de studerande, blef han 1668 filos. magister och utnämndes året därefter till filos. adjunkt. 1671 e. o. professor, erhöll han i uppdrag att uppehålla föreläsningarna för Fornelius och intog vid dennes död 1673 hans lärostol såsom poes. professor. Död d. 12 aug. 1684. C. ägde jämte djupa kunskaper i den klassiska litteraturen en ovanlig insikt i de moderna språken, af hvilka han med färdighet talade tyska, franska och italienska. C. har eröfrat sig ett namn såsom en af Sveriges yppersta latinska skalder. Gift 1672 med Margareta Scheffer, dotter till prof. J. Schefferus. 3. Columbus, Samuel, skald. Född i Husby prästgård i Dalarna 1642; den föregåendes bror. Student i Uppsala 1659, studerade C. nästan endast vitterhet och mottog snart anställning som lärare i en familj i Stockholm, där han gjorde bekantskap med Georg Stjernhjelm, hvilken, 1661 kallad till ledamot af krigskollegium, gjorde honom till kanslist därstädes. Förhållandet mellan de båda männen var det förtroligaste, och C. vördade i Stjernhjelm på en gång den store förebilden i sånggudinnornas tjänst och den faderlige vännen, hvarför, då S. 1667 intog directorsplatsen i det nyinrättade antikvitetskollegium, C. följde honom dit som tjänsteman. Åren 1674-79 fick C. som guvernör åtfölja ett par unga herrar Reenstjerna på en resa genom flera af Europas länder. Men han hade knappt återkommit till fäderneslandet, förrän han insjuknade och dog i Stockholm d. 8 juli 1679. Som skald uppträdde han först under pseudonymen »Myrtillus af Bergen» med åtskilliga tillfällighetsstycken, hvarefter han utgaf Den bibliske verlden 1674, Odæ Svethicæ 1674 samt Rådrijk oder Anweiser zur Tugend 1676, hvilka samlingar, som äro af lyriskt religiöst innehåll, blefvo omtryckta efter hans död under titel: Samuelis Columbi Bibliske Verld, sampt andre hans Poetiske Skriffter 1687. Odena, som sattes i musik, sjöngos allmänt. Bland dem saknas likväl en mängd af hans tillfällighetsverser, såsom Tree Heerd-Vijser vid brodern J. Columbi bröllop o. s. v. En kritisk upplaga af C:i Samlade vitterhetsarbeten, utgifven af P. Hanselli och Eichhorn 1856, innehåller ett förut endast delvis tryckt arbete af hans hand: Måål-Roo eller Roo-Måål, en samling af anekdoter och infall och en efterbildning af tyskarnas »Tischreden» samt delvis belysande tidens framstående män. Psalmen 440 i 1819 års psalmbok är författad af C. Tillsammans med sin vän och lärare Stjernhjelm företog han en dramatisk bearbetning af den förres Hercules och stod just i begrepp att verkställa en öfversättning af några af Corneilles och Molières komedier, när han öfverraskades af döden. C. var en snillrik, ädel och älskvärd personlighet. Af dikter torde hans Öfverskrifter -- epigram -- i allmänhet vara de bäst lyckade. Hans andliga sånger röja en mild vemodig karaktär och några, isynnerhet de som äro skrifna på tyska, intaga en utmärkt plats i formelt hänseende. Han uppträdde äfven som språkforskare med ett par arbeten, hvaraf En svensk ordeskötsel angående bokstäfver, ord och ordesätt utgafs 1881. Sv. Akademien lät 1848 prägla en medalj öfver C., som af Atterbom blifvit benämnd »den svenska lyrikens fader». Ogift. Cornelius, Carl Alfred, universitetslärare, teologisk författare, biskop. Född på Thortorp i S. Vi socken af Kalmar län d. 10 febr. 1828. Föräldrar: andre landtmätaren Johan Henrik Cornelius och Sara Elisabet Dahlberg. C. blef student i Uppsala 1845, aflade filos. kandidatexamen därstädes 1849 och promoverades 1851 till filos. doktor. Sedan han följande året äfven aflagt teol. kandidatexamen, anställdes han 1853 vid universitetet som docent i kyrkohistoria. C. utnämndes 1855 till teologie lektor vid högre elementarläroverket i Hernösand, prästvigdes i Linköping i aug. 1855 och aflade pastoralexamen följande året. Han förestod på förordnande den exegetiska professuren vid Uppsala universitet under en del af vårterminen 1856 samt hela läroåret 1856--57, hvarpå han tillträdde lektorsbefattningen i Hernösand hösten 1857 och utnämndes till kyrkoherde i Häggdångers prebendepastorat 1858. Utnämnd teologie lektor i Linköping och kyrkoherde i Landeryds prebendepastorat i april 1859, hann han icke tillträda dessa befattningar, enär han blef teologie adjunkt vid universitetet och pastor i Hagby och Ramsta. Förordnad att förestå den Kalsenianska professuren trenne läseterminer 1860--61, utnämndes han sistnämnda år till Kalseniansk professor i teologiska prenotioner och kyrkohistoria. C. var