uppförd på biskopsförslag i Hernösand 1864 och i Karlstad 1871. Teol. doktor vid jubelfesten i Lund d. 28 maj 1868, blef C. 1884 biskop i Linköping, där han afled d. 9 febr. 1893. C. har af trycket utgifvit, utom disputationer och åtskilliga tidskriftsuppsatser: Lärobok i Kyrkohistoria 1860, Öfversigt af Religionens historia 1861, Om prästbristen och dess afhjälpande 1862, Handbok i Svenska kyrkans historia 1867, Handbok i kyrkohistorien 1872, Teologiska Prænotioner 1872. Några bidrag till Uppsala fakultets historia 1874--75, Svenska kyrkans historia efter reformationen 1887, och Kristna kyrkans historia 1889--91, alla mycket lästa arbeten. Gift 1857 med Johanna Maria von Engeström. Corylander, Johan, latinsk skald. Född 1707 i Styrestads prästgård. Föräldrar: kyrkoherden i Styrestad af Linköpings stift Nicolaus Petri Corylander och Kristina Jonsdotter Rehn. C. vann den filosofiska magistergraden i Lund 1730. Förordnad 1734 till docent i filosofiska fakulteten, befordrades han följande året till adjunkt och hade i denna egenskap under fyra år såsom vikarie uppehållit professuren i historia, när han utnämndes till bibliotekarie vid samma universitet 1745. Prästvigd 1751 undfick han teol. doktorsvärdigheten vid Adolf Fredriks kröning s. å. och tillbragte den senare delen af sin lefnad från 1766 såsom kyrkoherde i Gemsjö och Näsums pastorat af Lunds stift. Död d. 2 febr. 1775. »Det som har gjort C:s namn kändt och aktadt, mera än mängden af hans samtidas, är mindre hans verksamhet såsom akademisk lärare och tjänsteman, än den gåfva såsom latinsk och svensk skald, han vid många tillfällen lade i dagen. Äfven har han gjort sig förtjänt af att ihågkommas såsom en af de flitiga historiska samlare, på hvilka förra århundradet var så rikt och Lunds universitets bibliotek förvarar ännu i hans domkyrkohistoria ett dyrbart minnesmärke af hans flit och noggrannhet.» Denna Berättelse om Lunds domkyrka förvaras emellertid i Uppsala universitets bibliotek och trycktes 1884. Coyet. Denna ätt, af hvilken en gren tillhört Sverige sedan medlet af 1500-talet, härstammar ursprungligen från Brabant. Den svenska ättegrenens stamfader Gillis Coyet flydde under religionskrigen i Frankrike till Sverige, där han först var guldsmed och sedan Johan III:s myntmästare. Dennes sonson, hvilken jämte sin broder adlades 1649, var: 1. Coyet, Peter Julius, statsman. Född d. 1 febr. 1618. Föräldrar: myntmästaren, sedermera styckjunkaren i rysk tjänst Gillis Coyet d. y. och Katarina von Steinberg. I besittning af en hög vetenskaplig bildning, förvärfvad vid främmande lärosäten, inträdde C. 1642 i statens tjänst, adlades 1649 med sitt förut varande namn och utnämndes tre år därefter till assessor i kommerskollegium. Skickad 1654--55 till England och Holland som utomordentligt sändebud, vederfors honom den ovanliga utmärkelsen att blifva dubbad till riddare af Strumpebandsorden. 1657 utnämnd till statssekreterare, sändes han ånyo till Holland för att lugna landet rörande Carl X Gustafs förehafvanden i landen kring Östersjön. Vid Roeskildska freden uppgjorde C. å svenska sidan fredspreliminärerna i Vordingborg med danska riksråden Scheel och Gersdorff och skickades under det senare danska kriget till Haag, för att förmå holländarne att undandraga danskarne sin hjälp. Det visade sig dock omöjligt att hindra ett fredsbrott från Hollands sida. 1666 utnämnd till kansliråd, utsågs han att, jämte Göran Fleming och Kristoffer von Dohna, på Sveriges vägnar utföra medlarekallet mellan England och Holland vid fredskongressen i Breda, där han afled d. 11 juni 1667. Man har icke utan skäl kallat C. för den andre Salvius. Båda voro uppkomlingar, båda utmärkta för lärdom, kraft och duglighet, men också för en alltför långt drifven beredvillighet att mer lyssna till öfverhetens än rättvisans fordringar. Som enskild man var likväl C. en vida ädlare karaktär, ren i seder och fri från egennytta. Oaktadt sitt stora inflytande hos Carl X och de många viktiga underhandlingar, som gingo genom hans hand, lämnade han nästan ingen förmögenhet åt sina arfvingar. Gift 1: 1645 med Katarina Magdalena Leuhusen och 2: 1649 med Gertrud Hoghusen. 2. Coyet, Vilhelm Julius, ämbetsman. Född i Stockholm d. 14 april 1647; den föregåendes son. C. åtföljde som kanslijunkare sin far på ambassaden till Holland 1666, därunder han af Carl II hugnades med Knightsvärdigheten, samt befordrades, efter sin återkomst till Sverige, 1673 till sekreterare i justitierevisionen. Tre år därefter erhöll han regeringens uppdrag att hafva inseendet öfver rannsakningarna rörande trolldomsväsendet och förordnades 1684 till lagman i Skåne, hvilken befattning 1690 utsträcktes äfven till Bleking. Sedan han 1693 blifvit utnämnd till v. president i Wismarska tribunalet och 1705 till hofkanslär, upphöjdes han af Carl XII följande året i friherrligt stånd och befullmäktigades 1707 att jämte k. råden N. Gyllenborg, T. Polus och A. Horn afsluta ett fördrag med Mecklenburg-Schwerin. Död d. 27 april 1709 med det vittnesbörd af sin samtid, att hafva »ägt berömlig insikt i vetenskaper och statssaker». Gift 1: 1674 med Elsa Palmqvist, 2: 1683 med Elisabet Gyllenstierna och 3: 1704 med Anna Sofia Lindenow. 3. Coyet, Gustaf Vilhelm, krigare. Född i Stockholm d. 25 mars 1678; den föregåendes son. C. beredde sig först till den civila ämbetsmannabanan såsom auskultant vid Wismarska tribunalet, men ingick 1699 i krigstjänst och hade avancerat till öfverstelöjtnant vid Södermanlands regemente, när han 1710 deltog i slaget vid Helsingborg och där med stor tapperhet dref danskarnes reserv på flykten, hvarvid han själf svårt sårades. Två år därefter utnämnd till öfverste för Upplands tremänningsregemente, utsågs han 1719 till ett af sändebuden vid fredskongressen på Åland och utnämndes s. å. till generalmajor. 1722 begaf sig C. till Köpenhamn, där han tillsammans med en f. d. dansk amtman Paul Juel uppgjorde en plan, att en rysk härstyrka skulle infalla i Norge och förena sig med