de missnöjda norrmännen, på samma gång en rysk flotta bemäktigade sig Färöarna, Island och Grönland. Dessa länder skulle sedan öfverlämnas till den med storfurstinnan Anna förmälde hertig Carl Fredrik af Holstein, hvilken härigenom så mycket lättare äfven skulle kunna vinna Sveriges krona. Emellertid blef planen uppdagad i mars 1723. Juel dömdes till döden, halshöggs och steglades och C. insattes för lifstiden på Köpenhamns fästning, där han afled 1730. Gift med Anna Hedvig Örnestedt. 4. Coyet, Sten, militär, riksdagstalare. Född d. 22 okt. 1688; den föregåendes broder. Redan 1703 blef han musketerare vid öfverste Palmqvists regemente och utnämndes 1705 till fänrik vid Wismarska regementet, där han 1707 avancerade till löjtnant. S. å. förflyttad till Jönköpings infanteri, blef han därstädes kaptenlöjtnant 1708. Han deltog i slagen vid Holofzin och Pultava, där han råkade i mångårig rysk fångenskap, från hvilken först fredsslutet i Nystad 1721 befriade honom, då han tillika erhöll afsked ur krigstjänsten med öfverstelöjtnants värdighet. Han spelade sedermera en ganska bemärkt roll på riddarhuset vid riksdagarna 1738--51 som en af Hattarnes mest fanatiska partimän. Sålunda syntes han i främsta ledet vid mössrådets störtande 1739, då han hade plats i sekreta deputationen, som hade till uppgift att granska rådsprotokollen. Han yrkade då ej allenast, att sex riksråd skulle afsättas, utan ock att straffet för riksrådet Taubes räkning borde skärpas för hans dotters skull (konung Fredriks älskarinna), och att man »efter Abrahams exempel borde utdrifva tjänstepigona med dess son». Vid följande riksdag 1740--41, då han liksom 1746 och 1751 hade plats i sekreta utskottet var han en af de häftigaste krigsifrarna, den där under af bibelspråk späckadt ordsvall påyrkade att »Abels blod» (Sinclairska mordet) borde hämnas. Samtidigt visade han sig som en af de mest förföljelselystna i de rättegångar, som väcktes mot Gyllenstierna och Archenholtz. Vid följande riksdag 1742--43 fingo Hattarne under intrycket af sitt olyckliga finska krig vackert stoppa pipan i säcken, men när de 1746--47 åter känt sig någorlunda trygga för efterräkningar och gåfvo luft åt sitt partihat, syntes C. åter i spetsen, såsom vid Sam. Åkerhielms störtande, Springers tortyr m. m. Vid C. Björnbergs sida (se sid. 103) framställde han nu det förhatliga yrkandet, att blotta angifvelsen för förrädiska stämplingar skulle vara tillräckligt skäl att häkta personer. C. som afled i Ljungby i Skåne d. 23 okt. 1755 var sedan 1717 gift med grefvinnan Magdalena Sophia Horn af Rantzien, dotter af riksrådet Henning Rudolf Horn (se nedan.) 5. Coyet, Henrik Gideon, krigare. Född i Stockholm d. 23 jan. 1725; den föregåendes halfkusins son. Föräldrar: konduktören Carl Fredrik Coyet och Maria Magdalena von Pröbsting. Efter slutad lärokurs vid artilleriet, bevistade C. som löjtnant fälttåget i Pommern 1757--59 och som kapten vid marinkåren sjöaktionen i Frische Haff 1760--61. Befordrad 1765 till major, utnämndes han året före sin död till öfverstelöjtnant vid Sveaborgseskadern. Under elfva år af sin tjänstetid var C. anställd vid Sveaborgs fästningsbyggnad, hvarför Ehrensvärd till C:s ära lät benämna ett detacheradt verk vid Gustafssvärd »Caponnieren Coyet». Som politisk man tillhörde C. Hattpartiet och särskildt Ehrensvärds vänner, hvarför också vid 1765 års riksdag reduktionen af arméns flottas kår drabbade honom enskildt med förlusten af hans kompani. Död på Sveaborg d. 4 dec. 1774. Gift 1766 med Apollonia Kristina Gyllenhöök. 6. Coyet, Carl Fredrik, amiral. Född på Stjernhult i Jönköpings län d. 30 dec. 1768; den föregåendes son. 1780 befordrad till fänrik vid flottan, genomgick C. graderna vid flottan ända till »öfverste», hvartill han utnämndes 1812. Såsom galérchef under ryska kriget 1788--90 deltog han i sjöstriderna vid Svensksund och Fredrikshamn samt i reträtten ur Viborgska viken, därunder han råkade i rysk fångenskap. Tjänstgörande flaggadjutant hos befälhafvande amiralen grefve Claes Wachtmeister 1794 samt generaladjutant vid flaggan hos befälhafvande v. amiralen frih. R. Cederström 1809, erhöll C. såsom sekundchef 1812 befälet vid Stockholmseskadern med dess sjöartilleriregemente och befordrades 1825 till chef för flottans station i Stockholm. Vice amiral 1827, blef han 1849 amiral och fyra år därefter serafimerriddare. Död i Stockholm d. 23 jan. 1857. Gift 1798 med Ulrika Eleonora Egerström. Cramær, Mauritz, skriftställare, (hette egentligen Palmlund, Johan Mauritz). Född i Visby d. 9 april 1818. Föräldrar: föraren vid Jönköpings regemente Bror Vilhelm Palmlund och Anna Katarina Friberg. C. var en kvick författare, som skref i Söndagsbladet, Figaro och Aftonbladet, och hvilkens alster ofta väckte uppseende. Lustspelen Fem hundra riksdaler banko 1846 och Symamsellerna, 1848, blefvo mycket omtyckta, särskildt för sina kupletter. 1845 utkom diktsamlingen Ljud och oljud. C. dog i Stockholm d. 10 nov. 1848 och skildras som en skygg och tillbakadragen person. Ett urval af C:s skrifter utgafs 1885 af Birger Schöldström. Gift 1: med Sofia Carolina . . . och 2: med Charlotta Laurent. Cramér, Johan Niklas, skriftställare. Född d. 18 febr. 1812 i Visby. Föräldrar: sjökaptenen och dykerikommissarien Lars Cramér och Dorotea Elisabet Stake. Efter sex års studier vid Uppsala universitet, där C. 1830 inskrefs till student, promoverades han till filosofie doktor och utnämndes 1837 till ord. apologist vid Visby lärdomsskola. Kollega vid samma läroverk 1840, befordrades han 1842 till rektor vid Visby förenade högre lärdoms- och apologistskolor, från hvilken han tog