afsked i maj 1858. Några dagar förut hade han på egen begäran erhållit afsked från sitt innehafvande prästämbete -- han prästvigdes 1842, men innehade aldrig någon prästerlig befattning -- hvarpå C. bosatte sig först i Klintehamn och sedermera 1866 i Stockholm, där han afled d. 29 dec. 1893. 1859 framträdde han med ett arbete, som väckte allmän uppmärksamhet, nämligen: Afskedet från kyrkan, eller en fritänkares strödda anteckningar och betraktelser under läsning af bibeln, i hvilket han ställer sig på samma rationalistiska ståndpunkt som Strauss, Renan o. d. Redan året förut hade han utgifvit en broschyr: Afskedet från skolan eller 91 theser i läroverksfrågan. Det allvar, hvarmed kritiken tog det förstnämnda af dessa arbeten om hand, framkallade från författarens sida åtskilliga nya skrifter, såsom: Svar på en recension af afskedet från kyrkan 1861, Framåt eller tillbaka? 1862, En trosbekännelse 1862, Samvetsfrågor behandlade i bref 1864--69, Om dödsstraffet 1868, Lektor Waldenströms uppträdande 1878, m. fl., hvarjämte han flitigt medarbetade i pressen med artiklar i olika aktuella stridsfrågor. C:s åsikter å såväl det religiösa området som i andra frågor voro mycket radikala. Föraktande all annan väg än förnuftets för att erhålla upplysning om lifvets och dödens gåtor, uttalade han sig för skolans fullständiga emancipation från kyrkligt herravälde. De allmänna läroverkens förnämsta uppgift vore enligt han mening att meddela en allmänt medborgerlig bildning, och för att bereda rum för en sådan borde de döda språkens stadium uppskjutas till universitetet. Gift 1839 med Vendla Hedvig Elisabet Cramér. Creutz, svensk adlig ätt, hvilken ytterst härstammar från Finland, där Lars Markusson till Sarvlax lefde omkring 1450. Hans ättling i femte led, Ernst Larsson introducerades 1625 å svenska riddarhuset under namnet Creutz. Dennes söner, landshöfdingarne Lorentz C. och Ernst Johan C., upphöjdes 1654 till friherrar och den förres son, Johan C., 1719 till grefve. 1. Creutz, Lorentz, riksråd, amiralgeneral. Född 1615. Föräldrar: förenämnde Ernst Larsson Creutz och Katarina Hess von Wichdorff. I ungdomen anställd i bergskollegium, utnämndes C., trettiofyra år gammal, till landshöfding i Åbo och Björneborgs län, hvarifrån han 1655 förflyttades till landshöfding i Dalarna och upphöjdes, jämte brodern, i friherrligt stånd 1654. Sex år därefter kallad till riksråd, innehade han efter hvartannat flera indräktiga civila befattningar och bevisade sig i allt som »en man af bepröfvad rättskaffenhet och lefvande nit». Häraf förleddes regeringen att tro honom äfven vara duglig till befälhafvare för flottan, ehuru C. aldrig varit till sjös eller ägde den ringaste kännedom i sjöväsendet. Han utnämndes alltså under kriget mot danskarne till generalamiral och befann sig d. 1 juni 1676 med svenska flottan utanför Ölands östra kust, där han mötte de förenade danska och holländska flottorna under amiral Tromp. Strax efter det striden börjat, nalkades ett fientligt fartyg, som på toppen förde viceamiralsflagg, och höll ned emot svenska amiralskeppet Kronan. Några danska fångar upplyste C. om, att det annalkande fartyget var en brännare, hvarför han lät öppna de nedersta kanonportarna för att skjuta brännaren i sank. Men omedelbart därefter kommenderade han, med alla seglen tillsatta, en vändning, då vattnet rusade in genom de öppna kanongluggarna och skeppet kantrade. I detsamma krossades lanternan i krutkammaren och skeppet flög i luften, därvid amiralen och åttahundra man af besättningen tillsatte lifvet. Vid riksdagen 1655 höjde C. sin röst för den då föreslagna reduktionen. Om ordnandet af Finlands kommunala angelägenheter har han inlagt stor förtjänst. Gift 1639 med friherrinnan Elsa Duwall. 2. Creutz, Lorentz, ämbetsman. Född i Finland d. 31 mars 1646; den föregåendes son. Efter i Åbo och sedan i Uppsala idkade studier, förordnades C. 1659 till auskultant i bergskollegium och tillbragte åren 1662--68 på resor i Europas flesta länder, för utveckling af sina kunskaper i bergsvetenskapen. Förordnad under sin frånvaro till assessor i förenämnda kollegium 1666, utsågs han tre år därefter till marskalk på ambassaden till Polen och utnämndes 1675 till landshöfding i Västerbotten. 1680 utnämndes han till vice president i bergskollegium och 1683 till landshöfding i Åbo och Björneborgs län, likväl med bibehållande af presidentskapet, från hvilket han entledigades 1686. Död d. 7 febr. 1698, efterlämnade han minnet af »en rättvis, skicklig och samvetsgrann ämbetsman». Gift 1: 1671 med Ebba Maria Fleming och 2: 1684 med grefvinnan Hedvig Eleonora Stenbock, syster till fältmarskalken Magnus Stenbock. 3. Creutz, Johan, grefve riksråd. Född i Åbo d. 7 april 1651; den föregåendes bror. Under en af de resor C. företog, sedan han i Åbo slutat sina studier, ingick han 1671 som volontär i engelska örlogsflottan, med hvilken han under det då pågående kriget mellan England och Holland deltog i tre sjödrabbningar och tjänte sig upp till kapten. Vid hemkomsten befordrad till samma grad vid svenska amiralitetet 1674, hade han redan avancerat till schoutbynacht, då han 1676 utnämndes till öfverstelöjtnant vid finska landtdragonerna. 1680 lagman i Karelen, med förordnande 1687--89 att förestå landshöfdingeämbetet i Viborgs län, utnämndes han 1703 till landshöfding öfver Nylands och Tavastehus' län och utsågs till landtmarskalk vid riksdagen i Stockholm 1713--14 under Carl XII:s frånvaro i Turkiet. Vid denna märkliga riksdag höjdes nu för första gången sedan Carl XI:s tid röster för begränsning af konungamakten, och trots konungens förbud slutbehandlade sekreta utskottet den väckta frågan om freds afslutande. Utskottet