ingaf ock genom C. till rådet sitt betänkande, i hvilket fredens afslutande genom Ulrika Eleonora utan konungens hörande på det bestämdaste förordas, hvarjämte ständerna tillkännagåfvo sin föresats att trots konungens förbud låta riksdagen fortgå. Konungen lät emellertid höra af sig, och rådet skyndade nu att genom riksdagens afslutning samt de förnämsta oppositionsmännens varnande gå hans önskningar till mötes. Efter Carl XII:s död inkallades C. 1719 i rådet och deltog i främsta ledet i grundläggandet af frihetstidens statsskick som ledamot af 1719 års sekreta utskott. S. å. hugnad med greflig värdighet, utnämndes han också 1721 till president i Åbo hofrätt, hvilket ämbete han förvaltade med erkänd skicklighet och oväld. C., som afled i Åbo d. 16 sept. 1726 var gift 1: 1677 med friherrinnan Anna Johanna Sparre 2: 1713 med Gertrud Sofia von Treyden. 4. Creutz, Carl Gustaf, karolin. Född på Täckhammar i Södermanland 1660; de föregåendes bror. Vid två års ålder inskrefs C. till löjtnant vid Lifregementet till häst och var, när Carl XII begynte sina krigståg, ryttmästare vid samma regemente. Rådig och oförskräckt, utmärkte han sig i de tätt återkommande drabbningarna, om icke alltid med lycka, dock alltid med ära. Utrymmet medgifver icke att uppräkna, än mindre att beskrifva alla hans lysande bragder under krigsåren 1701--09. Ett par må dock nämnas: under fälttåget 1706 i Litauen slog han vid Kleck med 1,500 ryttare nära 9,000 ryssar, af hvilka öfver hälften blefvo nedhuggna eller jagade i de kringliggande träsken och kort därefter eröfrade han med samma obetydliga styrka den väl befästade staden Lachowitz. Sammanlagdt hade han på detta tåg ensam med sina 1,500 svenska ryttare nedgjort 5,000 och tillfångatagit nära 2,000 fiender och därjämte eröfrat elfva kanoner, tjugufem fanor samt betydliga förråder af krut, kulor och munförråd. Snart därefter utnämndes han af konungen till generalmajor. Liksom för så mången annan, afbröts C:s segerbana vid Dnieperströmmen. Bortförd med de andra svenskarna till det inre af Ryssland, måste han förtjäna sitt uppehälle med handarbete, men tog därjämte till verksamhetsmål att sprida upplysning och en varmare kristendom bland sina medfångar och den kringboende ryska befolkningen. För detta ändamål trädde han i en liflig brefväxling med de berömde Spener och Francke, och hade glädjen att vid sin frigifning se en icke obetydlig kultur i blomstring på sin förvisningsort. Återkommen till fäderneslandet, utnämndes han 1720 till generallöjtnant och två år därefter till general. Död d. 12 mars 1728. Gift med Sofia Kristina Natt och Dag. 5. Creutz, Ernst Johan, riksråd. Född 1619, broder till C. 1., och den föregåendes farbror. C. utnämndes, tjugufem år gammal, till assessor i Svea hofrätt och blef landshöfding i Nylands och Tavastehus län 1652. Jämte sin broder Lorentz 1654 upphöjd till friherre blef han 1666 landshöfding i Åbo och Björneborgs län och erhöll följande året samma befattning i Västmanland. 1674 utnämndes han till riksråd och president i Åbo hofrätt. Död d. 24 febr. 1684. Med en mångsidig bildning förenade C. ett utmärkt nit och stor ordningskärlek som ämbetsman, men var det oaktadt mindre uppburen af sin samtid, som stötte sig på hans sträfva sätt och myndiga väsen. Gift 1: 1646 med Anna Silfversparre, 2: 1668 med Kristina Posse och 3: 1673 med Maria Silfverhielm. 6. Creutz, Ernst Johan, riksråd. Född i Åbo d. 12 febr. 1675; den föregåendes son. Efter slutade studier kallades C. af änkedrottning Hedvig Eleonora till hofjunkare och utnämndes 1718 till lagman i Östergötland, hvilket ämbete han under de närmast följande svåra krigsåren förvaltade med den omtanke och skicklighet, att Fredrik I utsåg honom till landshöfding öfver länet 1721. Upphöjd 1727 till riksråd, undfick han fyra år senare grefvebrefvet, -- men tog icke introduktion. 1735 kallades han till kanslär för Åbo universitet. C. slöt sig inom rådet till Arvid Horns parti och blef därför vid 1738--39 års riksdag föremål för de segrande Hattarnes förföljelselusta, som yttermera uppeggades genom hans frimodiga försvar mot sekreta utskottets anmärkningar. Slutet blef emellertid det, att C. jämte fyra af hans kamrater för att undgå den hotande stormen på egen begäran »licentierades» som riksråd, d. v. s. frikallades från ämbetsgöromålen, men genom bibehållande af värdigheten voro de enligt då gällande bestämmelser utestängda från deltagande i riddarhusets förhandlingar. Den pension, han fick åtnjuta, togo sig Hattarne anledning att af samma skäl som för T. G. Bielke (se sid. 92) beröfva honom vid 1740--41 års riksdag, då han förvisades till sina gods, och afled han å Kristineholm i Södermanland d. 3 april 1742. Kort före sin död stiftade han en storartad barmhärtighetsinrättning. Gift 1711 med friherrinnan Ebba Margareta Banér. 7. Creutz, Gustaf Filip, statsman, skald. Född i Finland troligen i maj 1731; sonson till C. 3. Föräldrar: majoren, grefve Carl Creutz och Barbro Helena Wrede. Uppfostrad af sin morbroder friherre Henrik Wrede, inskrefs C. 1751 i k. kansliet och tjänstgjorde både där och som kavaljer hos hertig Fredrik Adolf till 1763, då han utnämndes till minister i Spanien. Här kvarstannade han till 1766, då han förflyttades till samma befattning i Frankrike, där han förblef till 1783, då han, efter att hafva afslutat en traktat mellan Sverige och Nord-Amerikas Förenta stater, hemkallades för att som kanslipresident intaga en plats i rådet. Genom sin gedigna bildning, fina diplomatiska takt och älskvärda, vinnande personlighet visade sig C. fullt vuxen denna under dåvarande förhållanden maktpåliggande post. Han stod på synnerligen god fot med icke blott de kungliga personerna och de ledande ministrarne utan var äfven i hög grad uppburen inom den franska »upplysningstidens» litterära kretsar och gjorde starkt intryck på själfva Voltaire. Efter hemkomsten erhöll han jämte rådsvärdigheten