beskyddare. Genom Schartaus försorg anställd som biträdande lärare i Lunds fattigskola, aflade han inom ett år pedagogisk examen och erhöll vid aderton års ålder anställning som skollärare i Lunds stift. Under sin fyraåriga skoltid studerade C. icke blott de ämnen, som tillhörde studentexamen, utan lärde sig på egen hand klaver och orgel, hvarvid han af prosten Schartau försågs med musikalier. Vid den senares död 1825 kastade C. renseln på ryggen och begaf sig till Stockholm för att vid Musikaliska akademien fortsätta sina studier. Därunder utnämnd till organist vid Carl Johans församling i Stockholm 1827--37, och efter att som kammarskrifvare i tullverket 1829--50 i Uppsala aflagt student- och kameralexamen 1832--33, utnämndes han 1860 till revisor i kammarrätten, hvilken befattning han innehade till 1870. Kallad till lärare vid Musikaliska akademien i elementar- och körsång 1842 samt till ledamot 1843, erhöll han 1860 förordnande att tjänstgöra som akademiens sekreterare och utnämndes till ordinarie innehafvare af samma befattning 1870. Åren 1840--43 var C. anförare för sångföreningen i Stockholm; reste 1851 till London för att, enligt uppdrag, taga kännedom om de vid världsexpositionen utställda musikaliska instrumenten och besökte 1853 Tyskland för att inhämta kunskap om därvarande musikläroverks organisation. Nitisk lärare, har C. äfven i administrativ väg kraftigt bidragit till den stora utveckling Musikaliska akademien och dess läroverk uppnådde. En af våra flitigaste tonsättare och författare, har han utgifvit en mängd musikverk, af hvilka här må nämnas Praktisk lärobok för sång 1851, Musica sacra 2 del. 1854--67, Sånglära för folkskolan, 1870, o. s. v. Han har dessutom arrangerat folkmelodier till Dybecks »Runa», utgifvit flera häften sånger för skolorna, komponerat åtskilliga manskörer och romanser, satt guitarrackompanjemang till öfver tusen sångstycken, redigerat sångsamlingen Sjung, arrangerat sextio Bellmansmelodier för manskvartett samt i Musikaliska akademiens handlingar författat en mängd minnesteckningar öfver hädangångna ledamöter. 1871 utgaf han K. Musikaliska Akademien 1771--1871. Död d. 15 juni 1875. Gift 1: 1835 med Amalia Charlotta Lommerin, 2: 1848 med Erika Margareta Törngren och 3: 1855 med Matilda Augusta Lönngren. Sonen Fritiof August, född 1856 död 1897, bibliotekarie vid Musikaliska akademien, utgaf fr. 1879 veckotidningen »Hvad Nytt från Stockholm?». Cronhawen, Paul, sjöhjälte, Född i Karlskrona d. 23 aug. 1687. Föräldrar: vinskänken Jakob Unbehaven och Margareta Henriksdotter Bülow. C. började sin bana som matros och tjänstgjorde någon tid först på ett franskt och sedan på att engelskt kapareskepp. Återkommen till Sverige 1709, befordrades han snart till löjtnant vid flottan och ådagalade vid alla tillfällen det oförvägnaste mod. Utnämnd 1713 till kapten och följande året till fregattchef, utförde han flera bragder som karaktärisera hans utomordentliga djärfhet. I en liten slup, med endast tolf mans besättning, borttog han 1715 i preussiska härens åsyn och under Stettins kanoner ett fartyg, bestyckadt med sex kanoner, och slogs med sju fartyg i fyra timmar utanför Usedom mot nitton danska skepp samt dref dem på flykten. Han utnämndes 1715 till kommendör, adlades 1727, då han antag namnet Cronhawen, och befordrades 1741 till schoutbynacht. Det synes väl, som en man, hvilken visat så mycken mandom och duglighet, icke gärna bort kunna anklagas för försummelse i tjänsten, men icke desto mindre ställdes han till åtal och dömdes, genom utslag af ständernas kommission, till förlust af sex månaders lön, för det han under ryska kriget 1741--43 icke noggrant skulle ha efterkommit befälhafvande generalen Lewenhaupts befallningar. Af den allmänna meningen frikändes dock C. Död i Karlskrona d. 30 jan. 1746. Gift 1: med Charlotta Granskog och 2: med Anna Kratz. Cronhielm, svensk adlig ätt, som härstammar från Casper Crumbügel, hvilken 1640 kom från Meissen för att blifva kock hos drottning Kristina. Stamfaderns son, Polykarpus, född 1629 död 1698 som landshöfding i Västerås, adlades 1675, hvarvid han antog namnet Cronhielm, och erhöll 1691 friherrlig värdighet (se nedan). Hans söner Gustaf och Salomon (se nedan) blefvo grefvar; den förre, stamfader för ätten C. till Flosta, 1712 och den senare, stamfader för ätten C. till Hakunge, 1719. 1. Cronhielm, Polykarpus, landshöfding. Född i Meissen 1629 och son till förenämnda Casper Crumbügel. C. antogs till drottningens kammartjänare, befordrades vidare till husgerådsmästare och 1670 till assessor i kammarrevisionen. Här ådagalade han en utmärkt ämbetsmannaskicklighet, hvarför han 1675 adlades, då han antog namnet Cronhielm. Kammarråd 1688, utnämndes han två år därefter till landshöfding i Skaraborgs län och flyttades 1693 i samma befattning till Västerås, där han afled d. 14 april 1698. Han upphöjdes 1691 i friherrligt stånd och efterlämnade vid sin död en ansenlig förmögenhet. Gift med Hebbla Standorph. 2. Cronhielm, Gustaf, riksråd. Född i Stockholm d. 18 juli 1664, den föregåendes son. 1686 anställdes han i kansliet och utnämndes till kammarherre hos den sexårige prins Carl (sedermera Carl XII) samt studerade under tiden lagfarenhet och tjänstgjorde i riksarkivet. Ett utdrag ur svenska diplomaters brefväxling, hvilket han verkställt, vann i så hög grad Carl XI:s bifall, att konungen belönade författaren med en gåfva af tusen riksdaler och gjorde honom från endast uppvaktande till lärare för kronprinsen. 1698, dagen efter faderns död, utnämndes C. till hans efterträdare såsom landshöfding i Västerås. Utsedd till landtmarskalk under frih. Clercks sjuklighet vid riksdagen 1710, befullmäktigades han af konungen s. å. till hofkanslär, k. råd och ordförande i lagkommissionen. Dessa brådstörtande