framgångar följdes snart af flera: 1712 blef C. grefve, följande året Lunds universitetskanslär. 1718 president i kommerskollegium och följande året president i kanslikollegium och kanslär för Uppsala akademi. C. hade Carl XII:s gunst, man råkade i spändt förhållande till Ulrika Eleonora och prins Fredrik. Drottningen afskedade honom d. 12 dec. 1719 från kanslipresident- och riksrådsämbetena. Genom sekreta utskottets mellankomst fick han dock sedan åter inträda i rådet. Han tillhörde då först det holsteinska och sedan det franska parti, som uppreste sig mot Arvid Horn. Genom den af lagkommissionen under C:s ordförandeskap utarbetade Sveriges rikes lag af 1734 har C. rest sig ett bestående minnesmärke, särskildt genom dess klara och koncisa affattning, hvaraf han anses ha största förtjänsten. Död i Stockholm d. 3 juni 1737. Gift 1: 1693 med grefvinnan Maria Wallenstedt, dotter af riksrådet Lars Wallenstedt (se nedan), 2: 1725 med friherrinnan Henrietta Beata Horn till Marienborg. 3. Cronhielm, Salomon, riksråd. Född 1666; den föregåendes bror. Mot slutet af Carl XI:s regering utnämnd till kammarherre, förordnades C. 1698 till stallmästare och utnämndes ett par år därefter till landshöfding öfver Nerike och Värmland. Under denna ämbetstid utvecklade han, vid danskarnas anfall i landet 1709, en kraftfull verksamhet och satte, genom en i hast organiserad bondhär, det på krigsfolk utblottade Värmland i ett provisoriskt försvarstillstånd, tills mera öfvade trupper hunno anlända. Utnämnd till ombudsråd i Handelsexpeditionen 1714, förordnades han tre år därefter till öfverstallmästare och upphöjdes 1719 till riksråd. Sistnämnda år undfick han äfven greflig värdighet och blef därigenom stamfader för grefliga ätten Cronhielm till Hakunge. Död i Stockholm d. 24 febr. 1724. Gift 1695 med friherrinnan Charlotta Sparre. 4. Cronhielm, Otto August, riksdagstalare. Född på Ryd i Östergötland d. 10 febr. 1800; den föreg. sonsons sonson. Föräldrar: majoren grefve Carl Emil Cronhielm och friherrinnan Hedvig Ulrika Boije af Gennäs. C. ingick 1819 som underlöjtnant vid Vendes artilleriregemente och befordrades därifrån till löjtnant vid sjöartillerikåren 1825. Redan som yngling förvärfvade han sig anseende som ovanligt lycklig talare, hvilken gåfva han egentligen först gjorde gällande under riksdagen 1828--30, då han uppträdde vid flera tillfällen, utan att ännu tillhöra någon afgjord meningsfraktion. Vid den påföljande riksdagen 1834 framstod han som en deciderad oppositionsman och insattes af det liberala partiet till fullmäktig i riksgäldskontoret. Hans lefnadsbana var dock nu ändad: den 9 sept. föll han ett offer för den då i hufvudstaden rasande koleran. Hans talrika vänner gjorda stora insamlingar åt hans i knappa omständigheter efterlämnade familj och läto 1835 uppresa en minnesvård på hans graf å flottans kyrkogård i Stockholm. Gift 1828 med Sofia Vilhelmina Waldau. Cronhjort. Denna släkt härstammar från kyrkoherden i Runstens pastorat på Öland Laurentius Andreæ, hvilkens son Abraham ingick i krigstjänst under namnet Hirsch, befordrades till öfverste för Nerikes och Värmlands regementen och adlades 1645 med namnet Cronhjort. 1. Cronhjort, Abraham, krigare. Född på Kockenhusen i Livland d. 1 jan. 1634. Föräldrar: öfversten Abraham Larsson Cronhjort och Dorotea Vellingk. Vid fjorton års ålder ingick C. som officer vid faderns regemente, vid hvilket han avancerade till major, hvarefter han 1661 tog afsked. Omkring 1668 erhöll han öfverstlöjtnants pension. Följande året trädde han i tjänst hos hertig Eberhard af Würtemberg och erhöll befälet öfver samtliga hans infanterikårer, uppgående till tiotusen man. Här kvarstannade han till 1675, då han återvände till Sverige och utnämndes till öfverste för Smålands dragoner, från hvilka han 1678 förflyttades till samma plats vid Kronobergs regemente. Befordrad 1696 till landshöfding öfver Nylands och Tavastehus län och s. å. upphöjd till friherre, förordnades han 1700 till generalmajor af infanteriet och befälhafvare öfver de vid ryska gränsen sammandragna trupperna, hvilka han anförde med sådant mod och skicklighet, att finnarna sedan, när de ville utmärka en riktigt käck krigare, hedrade honom med benämningen »Ti Kurnahjort» (du Cronhjort). Död i Helsingfors d. 12 nov. 1703. Gift 1685 med Brita Skyttenhjelm, dotter till biskop Skytte i Kalmar. 2. Cronhjort, Carl Gustaf, landshöfding, politiker. Född i Kalmar d. 16 sept. 1694; den föregåendes son. I enlighet med det föredöme far och farfar lämnat, ingick C. på den militära banan, på hvilken han efter tjugutre års tjänstgöring hade hunnit till major vid Kronobergs regemente 1731. Det var dock å ett helt annat fält, C. hufvudsakligen skulle göra sig känd, nämligen det parlamentariska. Från och med 1738 synes han under en följd af riksdagar i Hattarnas främsta led. Sålunda hedrades han 1741 med plats i den deputation, som på förhand uppsatte de sorglustiga fredsvillkoren i det krig med Ryssland, som efter riksdagens slut skulle taga sin början. Detta aflopp dock på att helt annat sätt, än Hattarna i sitt öfvermod hade utstakat, och vid följande riksdag hade partiet fullt upp att göra att värja sig från fall, och som ett medel i detta afseende tillgreps Adolf Fredriks val till svensk tronföljare, för hvilket C. var energiskt verksam. Till hans heder må dock påpekas, att han i olikhet med sitt partis flertal ej ville vältra all skulden på de olyckliga generalerna utan uppträdde till deras försvar. Vid följande riksdag, 1746--47, framstod han som en synnerligen hätsk partiman vid förföljelsen mot Sam. Åkerhielm, men sedan han 1749 blifvit öfverste vid