tjuguåtta blifvit sårade. Icke desto mindre började C. underhandla och, tvärt emot instruktionen för en kommendant att icke lämna fästningne, hålla möten med fienden på en holme utanför fästningens område. Följden af dessa sammanträden blef, att C. otvungen d. 6 april undertecknade en konvention som med vanära betäckte ett förut frejdadt namn och i sina följder skilde Finland från Sverige. Konventionen innehöll, att tre dagar efter dess undertecknande skulle utanverken Långörn, Öster- och Väster-Svartö utrymmas och besättas af ryssarna och hufvudfästningen öfverlämnas d. 3 maj, så vida ej före klockan tolf samma dag åtminstone fem linjeskepp med hjälpsändning inlupit i Sveaborgs hamn. Då det sistnämnda, i anseende till den sena islossningen, var omöjligt och dessutom kurirerna, som till Sverige skulle öfverföra underrättelserna om fästningens kapitualtion, uppehöllos af ryssarna, måste kapitualationsvillkoren gå i fullbordan och Sveaborg, Ehrensvärds stolta verk, som kostat Sverige tjugofem millioner rdr, förlorades utan nödtvång och utan att något väsentligt kunnat anföras till den klenmodige kommendantens urskuldande. Det säges, att C. beslutit resa öfver till Sverige för att rättfärdiga sig och äfven förbehållit sig rättighet därtill, men gifvit vika för de sinas enträgna föreställningar om den fara som hotade honom och sålunda stannat kvar i Finland. I Sverige förklarades han förlustig sin officersgrad och sina ordnar och tillbragt sina öfriga dagar i enslighet dels i Helsingfors, dels på sitt landtgods. Han dog på Hentonäs vid Helsingfors d. 7 april 1820. — Gift 1794 med grefvinnan Beata Sofia Wrangel.

9. Cronstedt, Johan Adam, krigare. Född d. 12 nov. 1749; den föregåendes syssling; son till C. 5. — C. började sin bana vid hofvet som lifdrabant och sedermera kammarherre, men öfvergaf snart hoftjänsten för att odeladt ägna sig åt krigsståndet och var vid krigets utbrott 1808 öfverste för Savolaks infanteriregement och chef för Savolaksbrigaden. Under detta krig utmärkte han sig vid flera tillfällen såsom vid Lappo och Alavo och belönades redan dessförinnan med generalmajors värdighet. Efter freden lämnade han såsom generallöjtnant den miltära banan och blef landshöfding i Östergötland 1810, från hvilket ämbete han tog afsked 1817, samt pryddes 1827 med Serafimerorden. Död i Stockholm d. 21 febr. 1836. — Gift 1796 med friherrinan Beata Ottiliana Maria Stackelberg.

Cronstjerna, Mårten, krigare. Född d. 20 febr. 1682 å Håtunaholm i Uppland. Föräldrar: öfversten, friherre Mårten Cronstjerna och Gertrud Berendes. — C. uppfostrades som page i Carl XI:s hof, infgick helt ung i krigstjänst och kommenderade, ännu icke tjugu år gammal, i träffningen vid Düna 1701 en liten truppafdelning af fyrtiofem man. Han ingick därefter i franska armén som simpel grenadier vid general Sparres regemente; i slaget vid Eckeren erhöll han tvenne svåra blessyrer i hufvudet, så att han ansågs för död och kastades med de andra döda i ett dike, där ahn efter drabbningens slut igenkändes och återkallades till lifvet. Han bevistade därefter belägringen af Menin samt slaktningarna vid Ramilies och Oudenaarde, vid hvilket senare tillfälle han fick ett skott genom lifvet. Återställd, tog han afsked ur franska hären och anställdes som kammarherre hos konung Stanislaus i Polen och utnämndes till öfverstelöjtnant vid hans garde. Han tjänade denne konung med orubblig trohet till 1718, då han lär återvändt till Sverige. Skickad 1725 som sändebud att lyckönska Stanislaus till hans dotters förmälning med Ludvig XV i Frankrike, blef han på den förre förord af franska konungen utnämnd till öfverste vid kavalleriet. Fyra år senare befordrad till svensk öfverste och till kommendant på Varberg, utnämndes han till chef för adelsfanan 1732 och till generalmajor 1746. Död på Håtunaholm d. 28 aug. 1752. — Gift med Margareta Elisabet von Strutz. Cronstrand. Kyrkoherden i Södra Vi i Småland Ericus Laurentii Winnerstadii (död 1680) söner antogo namnet Krönstrand efter sjön Krön i Vi socken. Namnet ändrades till Cronstrand på 1700-talet.

1. Cronstrand, Simon Anders, Född på Törneby egendom i Kalmar d. 24 jan. 1784. Föräldrar: salpetersjuderidirektören Lars Cronstrand och Johanna Katarina Bäckerström. — Endast sexton år gammal eröfrade C. i Uppsala lagerkransen och kallades 1806 till docent i experimentalfysik. På förslag af professor Jöns Svanberg anställdes han tre år därefter till adjunkt vid Vetenskapsakademien i Stockholm, hvarjämte han blef adjunkt i matematik vid krigsakademien på Karlberg. Sedermera Svanbergs efterträdare som astronom vid Vetenskapsakademien, fick C. 1815 därmed förena professuren vid dåvarande fältmätningsbrigaden, hvarefter han begynte de triangelmätningar och astronomiska ortsbestämningar, som, fortsatta i nära tvenne årtionden, genom deras stora noggrannhet förvärfvade honom ett så aktadt namn inom den vetenskapliga världen. Öfveransträngningar och nattvak utöfade under hans sista lefnadsår sin menliga inverkan på hans synförmåga och han dog efter att någon tid ha varit fullkomligt blind d. 24 febr. 1850. — Ledamot af åtskilliga lärda samfund. C. utgaf bl. a. Handbok i praktiska astronomien1841—1843; Årsberättelser i astronomien (i Vetenskapsakademiens handlingar 1821v1836), m. m. — Gift med Gustava Charlotta Wiklund

2. Cronstrand, Baltzar, svenska slöjdskolans stiftare. Född d. 15 maj 1794 på Törneby i Kalmar län; den föregåendes halfbroder och son till Lars Cronstrand och hans andra hustru Sara Sofia Beronia, dotter till ärkebiskop Magnus Beronius (se sid. 84). — I Uppsala, där C. 1809 inskrefs till student, sysselsatte han sig hufvudsakligen med