tidligare tillfällen, vid studentmöten och utställningar, vid framstående främlingars besök och när några af våra egna representativa män skulle firas -- här byggde han och utvidgade år ifrån år -- här reste han Bellmans staty under eken där han suttit och sjungit i lifstiden -- det var den 16 aug. 1872, som han invigde och aftäckte statyn vid en lysande fest, som han själf gaf -- och här verkade han outtröttligt och utan rast för allmänhetens trefnad.» D. blef en mycket rik man oclm var äfven verksam som husbyggare. På sin 70:e födelsedag firades den populäre Hasselbackskungen med en hedersfest, tillställd af ett stort antal framstående personer i hufvudstaden. D. afled en kort tid därefter, d. 19 febr. 1883. Gift 1838 med Bernhardina Levin. De Besche, en adlig släkt af nederländskt ursprung. Stamfadern Gillius De Besche inflyttade omkring år 1600 till Sverige, dit hans fyra söner redan förut begifvit sig, för att undgå den religionsförföljelse, för hvilken protestanterna voro blottställda. 1. De Besche, Gillis Gilliusson, arkitekt. Född 1579 i Luykerland i Nederländerna. Den ofvan nämndes son med Helena De Besche. De B. var från 1603 verksam vid förändringarna af Nyköpings slott. Troligen uppgjorde han också ritningarna till Vibyholms slott, hvilket byggdes soam änkesäte åt Carl IX:s gemål, Kristina. Död i Nyköping 1648. Gift med Sara Petersdotter Dionysia. 2. De Besche, Hubert, byggmästare. Den föregåendes bror. Född 1582. De B. inkallades till Sverige af Carl IX och var från 1613 byggmästare på Stockholms slott. 1613--19 uppförde han Tyska kyrkans torn i Stockholm, hvilket förstördes af eld 1878. Han införde i Sverige styckgjutarekonsten och anlade järn- och mässingsverk. Död 1664. Gift 1: med Maria Roschuelte von Hegerstern och 2: med Märta Fredricsdotter. 3. De Besche, Gerhard, arkitekt; de föreg. broder. Född i Lüttich 1585. Gerhard De B., som af fadern inhämtat sin skicklighet i byggnadskonsten, inkallades jämte sina bröder Welam och Hubert af Carl IX till Sverige och erhöll 1613 Gustaf Adolfs uppdrag att uppföra de nedbrunna tornspetsarna till Uppsala doumkyrka, hvarefter han fick konungens fullmakt som kunglig arkitekt. Någon tid därefter uppbyggde Gerhard och Welam för kronans räkning Forsmarks och Barkinge järnbruk i Roslagen, hvilka Gerhard fick förpakta och slutligen inlösa 1654. Han omtalas som särdeles välgörande och öfvergick från reformerta till lutherska kyrkobekännelsen kort före sin död d. 18 juni 1656. Gift 1: 1615 med Maria Pietz och 2: 1640 med Margareta van Emersen. 4. De Besche, Gillis, mecenat. Född 1624. Son till De B. 2. Efter sin redan vid ankomsten till Sverige såsom mycket rik ansedde fader ärfde sonen Gillis De B. en stor förmögenhet, som han ytterligare ökade. Han ansågs på sin tid för Sveriges rikaste bruksägare och visade mycken frikostighet mot det allmänna. Naturaliserad svensk adelsman 1692 med bibehållande af sitt namn De Besche. Död 1709. Gift 1: med Kristina Möller, 2: 1675 med Katarina Störning och 3: med Margareta Mollsdorff De Broen, Abraham Isaaksson, skådespelare. Född 1758. Föräldrar: kattuntryckaren i Stockholm Isaak De Broen (hvilkens fader Jean De Broen 1722 inkallades af J. Alströmer och grundade ett kattuntryckeri, som sedan öfvertogs af hans tre söner) och Anna Sara Moldenhauer. De B. var först i handel, men tog snart anställning hos Stenborg d. ä., hvilken spelade å Humlegårdsteatern. Han väckte snart uppseende där, och efter en lyckad debut såsom Coridon i sångspelet »Roland», anställdes De B. som förste aktör vid operan och dramatiska teatern 1781 och innehade denna befattning till sin död i Linköping d. 4 april 1804. »Han var utan tvifvel Sveriges förste dramatiske konstnär på sin tid. Fullkomlig 'pére noble' och ypperlig i karaktärsroller, förtjuste han alla, som sågo och hörde honom från scenen. Själfva Monvel fann honom beundransvärd. Aldrig har Norrbys roll i 'Gustaf Vasa' blifvit gifven med så ädel värdighet och känsla, oaktadt De B. hade nästan ingen sångröst. Såsom Simon Grundel i 'Helmfelt', Axel Oxenstjerna i 'Drottning Kristina', öfverste Wildenheim i 'Den okände sommen' och Johan i 'Gustaf Adolf och Ebba Brahe', pressade han tårar af rörelse och beundran ur åskådarnas ögon. Han var alltid sann, ofta sublim. Dessutom var han en ganska god komisk aktör.» De Broens utmärkta spel ersatte, när så behöfdes, hans bristande röstmedel. Han hyllade naturen i tal och spel och var i detta afseende långt före sin tid. De B. var en originell person, i hög grad stridslysten samt ifrig gustavian, hvilken till och med i konungens intresse anställde oroligheter. -- Han erhöll af förmyndarestyrelsen privilegium på en teater på Djurgården, hvilken invigdes sommaren 1801. Detta privilegium innehades af hans släkt till 1863, då den gula ladan refs och en ny Djurgårdsteater kom till stånd. De B. var morfars far till den utmärkta skådespelerskan Betty Almlöf. Gift omkring 1780 med Maria Elisabet Grundt. De Carnall, Carl Konstantin, krigare. Född i Skåne d. 2 juli 1711. Föräldrar: majoren Ferdinand Ernst De Carnall och Anna Katarina Sjödahl. D. ingick vid tretton års ålder som musketerare i grefve Carl Posses regemente och tjänstgjorde som underofficer vid denna kår till 1734, då han tog afsked och ingick i polsk tjänst. Återkommen som polsk kapten, erhöll han 1737 anställning som fänrik vid Österbottens regemente och deltog i denna egenskap i finska fälttåget 1741--42. D. utnämndes 1753 till major och transporterades 1757 till Västerbottens regemente. Under pommerska kriget 1757--62 var han en af de få, som gjorde Sverige ära. De C. blef 1760 öfverstelöjtnant och tjänstgjorde 1762--64 i denna grad vid Södermanlands regemente, hvarefter han beklädde samma post