skådespelare. Född 1758. Föräldrar: kattuntryckaren i Stockholm Isaak De Broen (hvilkens fader Jean De Broen 1722 inkallades af J. Alströmer och grundade ett kattuntryckeri, som sedan öfvertogs af hans tre söner) och Anna Sara Moldenhauer.
De B. var först i handel, men tog snart anställning hos Stenborg d. ä., hvilken spelade å Humlegårdsteatern. Han väckte snart uppseende där, och efter en lyckad debut såsom Coridon i sångspelet »Roland», anställdes De B. som förste aktör vid operan och dramatiska teatern 1781 och innehade denna befattning till sin död i Linköping d. 4 april 1804. »Han var utan tvifvel Sveriges förste dramatiske konstnär på sin tid. Fullkomlig 'père noble' och ypperlig i karaktärsroller, förtjuste han alla, som sågo och hörde honom från scenen. Själfva Monvel fann honom beundransvärd. Aldrig har Norrbys roll i 'Gustaf Vasa' blifvit gifven med så ädel värdighet och känsla, oaktadt De B. hade nästan ingen sångröst. Såsom Simon Grundel i 'Helmfelt', Axel Oxenstjerna i 'Drottning Kristina', öfverste Wildenheim i 'Den okände sonen' och Johan i 'Gustaf Adolf och Ebba Brahe', pressade han tårar af rörelse och beundran ur åskådarnas ögon. Han var alltid sann, ofta sublim. Dessutom var han en ganska god komisk aktör.» De Broens utmärkta spel ersatte, när så behöfdes, hans bristande röstmedel. Han hyllade naturen i tal och spel och var i detta afseende långt före sin tid. De B. var en originell person, i hög grad stridslysten samt ifrig gustavian, hvilken till och med i konungens intresse anställde oroligheter.
Han erhöll af förmyndarestyrelsen privilegium på en teater på Djurgården, hvilken invigdes sommaren 1801. Detta privilegium innehades af hans släkt till 1863, då den gula ladan refs och en ny Djurgårdsteater kom till stånd.
De B. var morfars far till den utmärkta skådespelerskan Betty Almlöf.
Gift omkring 1780
med Maria Elisabet Grundt.
