ackordsumma, han utbetalt för landshöfdingeplatsen, i fall han i förtid bortrycktes af döden, föranledde hans beslut att begära sitt afsked. Han lämnade därför landshöfdingeplatsen redan 1817 och nedsatte sig på en lägenhet i Burträsk i Västerbotten, där han afled d. 14 aug. 1825. Gift 1793 med Karolina Agata Holmström. Edelsvärd. Släkten härstammar från kronobefallningsmannen i Savolax Olof Meinander, död 1725, hvars sonson, landshöfdingen Adolf Meinander, 1802 blef adlad med namnet Edelsvärd. 1. Edelsvärd, Fredrik Vilhelm, militär, författare. Född i Sulkava socken i Savolax d. 19 aug. 1798. Föräldrar: d. v. brigadmajoren, sedermera landshöfdingen i Uleåborgs län, Adolf Edelsvärd och friherrinnan Sofia Magdalena Carpelan. På den militära banan hade E. fortgått till förste löjtnant vid Jämtlands fältjägarregemente, när han tog afsked ur krigstjänsten. Han ingick åter som löjtnant i armén 1825 och anställdes vid landtmäteriet och justeringsverket. Från 1827 deltog han i byggnaden af Göta kanal, först som nivellör och arbetsofficer, sedan som arbetschef och slutligen som distriktschef och kanalbyggmästare. Under tiden befordrades han till kapten och erhöll majors namn, heder och värdighet. Åren 1843--44 tjänstgjorde han som kommenderingsbefälhafvare för det till kanalbyggnaden vid Trollhättan och Strömsholm beordrade manskapet, utnämndes 1845 till major i armén och s. å. till kommendant på Vaxholms fästning. E. föreslog och uppgjorde plan för inrättandet af kronoarbetskompanier af försvars- och arbetslösa och blef själf chef för det första kompaniet af detta slag samt sedermera bataljonschef vid kronoarbetskåren. 1850 tog han afsked ur svensk tjänst och nedsatte sig i Finland, blef 1851 finsk undersåte och 1853 sekreterare i Viborgs läns landthushållningssällskap, med hvilken befattning han fortfor till sin död d. 17 april 1858. Innan han blef hushållningssällskapets sekreterare, hade han grundlagt den förtjänstfulla Tidskrift för landtmanna- och kommunal-ekonomien, som sedermera fortsattes af Arrhenius, och deltog i uppsättningen af den väl redigerade tidningen Viborg, i hvilken E. var en af de verksammaste medarbetarna till sin död. Gift 1822 med Charlotta Kristina Thun. 2. Edelsvärd, Adolf Vilhelm, arkitekt. Född i Östersund d. 28 juni 1824; den föregåendes son. Efter afslutad kurs vid krigsakademien på Karlberg ingick E. 1844 som officer vid Dalregementet, men tog redan följande året transport till ingeniörkåren och tjänstgjorde under flera år vid fortifikationsarbetena å rikets fästningar. Under tiden, och särskildt under en resa till kontinenten och England 1850, studerade han civilarkitekturen och ifrån 1855, då de första svenska statsjärnbanorna började anläggas, mera speciellt järnvägsarkitekturen. Sistnämnda år anställd som arkitekt vid statens järnvägar, i hvilken egenskap han tjänstgjorde till 1895, har han sedan dess gjort ritningar till och till större delen själf utfört statsbanornas samtliga husbyggnader, bland hvilka må nämnas: Göteborgs stationshus 1856, Uppsala 1865, Norrköpings 1865, Stockholms centralstation 1869 m. fl. städers ansenliga stationsbyggnader, förutom den mängd sådana som för statens järnvagar i öfrigt erfordrats. Bland de många arbeten inom civilarkitekturen, till hvilka E. lämnat ritningar och som utförts under hans ledning, vilja vi nämna: Hagakyrkan och Engelska kyrkan i Göteborg, jämte flera offentliga och enskilda byggnader i samma stad, Trollhättans och Jonsereds kyrkor samt en mängd corps de logis, villor och andra byggnader i olika delar af landet. 1861 var E. arbetschef vid Nationalmuseibyggnaden i Stockholm och 1863 uppgjorde han ritningen till prinsessan Eugenies landtgård Fridhem på Gotland. 1862 konstruerade och utförde han industriutställningsbyggnaden i Karlstad, 1866 byggnaden för den stora skandinaviska industriutställningen i Stockholm och uppgjorde planen, hvarefter riddarhusgården i Stockholm ombyggdes, 1871. Vid sitt afsked ur krigstjänsten 1864 erhöll E. majors rang. 1867--87 var E. stadsfullmäktig i Stockholm, blef 1867 ledamot och 1891 hedersledamot af landtbruksakademien samt 1881 ledamot af Akad. för de fria konsterna, hvilkens vice preses han blef 1898. Åren 1859--68 redigerade han den arkitektoniska och konsthistoriska afdelningen af Tidskrift för byggnadskonst och ingeniörsvetenskap och utgaf 1869 Landtbyggnadskonstens utveckling i Sverige under de senaste årtiondena. Gift 1852 med Emilia Ulrika Blidberg. Edenius, Jordanus Nikolai, teolog. Född 1624 i Värmland af fattiga föräldrar, blef E. 1641 student i Uppsala och magister 1652. Följande året försvarade han som respondens prof. Joh. El. Terseri beryktade Dissertatio Mosaicophilologia ex Cap. V. Genes., hvaruti skulle bevisas att hebreiskan var det äldsta af alla språk, emot Stjernhielm, som opponerade och upprätthöll satsen om götiska språkets högre ålder. 1654 företog E. en vetenskaplig utrikes resa, efter hvars fullbordande han 1656 blef adjunkt i filosofiska fakulteten i Uppsala och tre år därefter teologie professor. 1661 utnämndes han till teologie doktor och afled 1666, med det vitsord af sin samtid, att ha varit en af de lärdaste teologer, som lefvat i Sverige. I sitt vetenskapsfack har han, utom akademiska dissertationer, utgifvit: Memoriale biblicum 1664, Opuscula theologica 1664 samt Epitome historiæ ecclesiasticæ novi testamenti, som likväl icke utkom förrän efter hans död. Gift med Magdalena Comoenia. Edgren, Anne Charlotte, författarinna, se Leffler. Edgren, August Hjalmar, filolog. Född d. 18 okt. 1840 å Östanås bruk i Värmland. Föräldrar: godsägaren Axel Hjalmar Edgren och Johanna Mathilda Berger. E. blef student i